Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japanskt lack, japanlack - Japansk trädgårdsstil - Japanvax, japanskt fettvax - Japarandiba - Japetos - Japikse, Nicolas - Japon - Japurá, Rio - Japyger - Jaquerie, La - Jaques-Dalcroze, Émile - Jaquett - Jaquinia - Jarbua - Jardin, Nicolas Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JARDIN
Japanskt lack, japanlack, råämnet för
framställning av den fernissa, som användes i den
japanska industrien, och är kännetecknande för
dennas lackeringsarbeten. J., som ej får jämföras
med våra vanliga lackfernissor, erhålles av den
efter inskärning i stammen utsipprande saften av
Rhus vernicif’era (jfr Rhus) och är efter rening en
grå el. svagt brun, tjockflytande vara, som vid
torkning blir hård, svart, glänsande och
motståndskraftig mot värme och lösande ämnen.
Japansk trädgårdsstil, se Trädgårdskonst.
Japanvax, japanskt fettvax, cera
japo’-nica, genom utkokning med vatten av stenfrukten
av Rhus succeda’nea och Rh. vernicifera erhållet
fett, innehållande glycerider av palmitinsyra,
japansyra, pelargonsyra m.fl. Användes som ersättning
för bivax.
Japaran’diba, växtsläkte, se Gustavia.
Japetos’ (grek.; lat. Jap’etus). i) Grek, myt., en
av titanerna*, fader till Atlas, Prometheus och
Epimetheus.
2) En av planeten Saturnus’ månar.
Ja’pikse, N i c o 1 a s, holländsk historiker (f.
1872), f.d. chef för de kungliga arkiven. J :s
historiska författarskap har koncentrerats till
Hollands historia under 1600-talet och under nyare
tid. Huvudarbetet med ämne från 1600-talet är
”Prins Willem III” (2 bd, 1930—33). Inom den
moderna historien har J. bl.a. behandlat Bismarcks
politik och Hollands ställning under i:a
världskriget. Han har även verkat som flitig
urkunds-utgivare.
Japon [Japåu’] (från fra.; jfr fra. Japon, Japan),
tät men ytterst lätt japansk sidenvävnad; jfr
Pongée.
Japurå, Rio J., vänsterbiflod till
Amazonfloden, upprinner under namnet Rio Caquetå i
östkordilleran i Colombia, flyter åt ö. och
bildar inom låglandet ett virrvarr av armar (även
bifurkationer med grannfloder). J. mynnar vid
Teffé och har där en bredd av 2 km och ett
djup av 17 m; totala längden är c:a 2,400 km,
varav 840 km äro ständigt segelbara och vid
högvatten ytterligare c:a 600 km.
Japy’ger (lat. Jdpyges, grek. Ia’pyges), i antiken
sammanfattande beteckning för stammarna i nuv.
Apulien och Kalabrien, av vilka de viktigaste
voro messapier, daunier, apuler och peuketier.
Med de förra kommo grekerna tidigast i
beröring, och deras namn användes därför ofta
liktydigt med j. J. voro av illyrisk härstamning;
de stodo i ständig såväl krigisk som fredlig
beröring med de grekiska städerna i Syditalien,
främst Tarent, och kommo tidigt under grekiskt
kulturinflytande. Under Roms välde kommo j.
i samband med samniterkrigen (o. 300 f.Kr.)
och spelade därefter en icke obetydlig roll i det
romerska Italiens kulturliv. Ennius, den förste
romerske nationalskalden, var av messapisk börd,
och även Horatius härstammade från apuliskt
område. Av messapiernas språk finnas ett antal
glossor samt ett ej ringa förråd av inskrifter
bevarade (se Italiens fornspråk). [C.F.]K.H.
Jaquerie, L a j., se Jacquerie.
Jaques-Dalcroze [za’k-dalkrå’z], É m i 1 e,
schweizisk tonsättare och pedagog (f. 1865), studerade
för bl.a. Bruckner och Delibes, ledde 1911—14
Jaques-Dalcrozeinst. i
Hellerau vid
Dresden, sedermera
liknande anstalter i
Genève och Paris.
(Hel-lerauskolan flyttades
1925 till Laxenburg
vid Wien.) J. har
vunnit världsrykte
genom den av honom
uttänkta ”rytmiska
gymnastiken”*, som, i
viss mån anknytande
till grekernas
plastik och byggande på
Rousseaus uppfostringsideal, utvecklar
musiksinnet på samma gång som kroppens
uttrycksförmåga, närmast med rytmen som grund och
med ständigt anlitande av lärjungens
självverksamhet. Förutom att J. givit goda uppslag åt
hela den moderna musikpedagogiken (jfr Hans
Gebhards ”enhetliga musiklära”) samt
gymnastiken för kvinnor (större grace, mindre
kraftuppbåd), har hans metod även öppnat vissa perspektiv
åt dans-, scen- och läkekonsten samt åt den
allmänna pedagogiken. I Sverige har metoden
införts av Anna Behle och Karin Fredga (se
Dal-croze institutet och Dalcroze-metoden). Bland
J :s kompositioner märkas operor, kantater, 2
violinkonserter, danssvit och balettsvit för
orkester, pianoverk och sånger. Han har skrivit
”Me-thode J.” (5 bd, 1906—10), ”Le rythme, la musique
et 1’éducation” (1920) och ”Souvenirs. Notes et
critiques” (1942). — Litt.: E. Feudel, ”Rhythmik”
(1926). [FSHS.W
Jaquett, se Jackett.
Jaquinia [-kvi’-], bot., släkte av fam.
Theophras-ta’ceae*.
Jar’bua, art av fam. havsabborrar*.
Jardin [zardäu’], Nicolas Henri, fransk
arkitekt (1720—99), inträdde 1755 i dansk tjänst,
utnämndes till kungl. intendent och prof, vid
konst-akad. samt var verksam särsk. vid anläggningen
av Marmorkirken, byggde Bernstorffs slott och
Marienlyst, Det gule Palæ vid Amaliegade,
Sölv-gades kasern, ombyggde Thottske Palæ m.m. J.
N. H. Jardin: Marienlyst.
— 1105 —-
— 1106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
