Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jardin, Nicolas Henri - du Jardin, Karel - Jardin des plantes - Jardinjär - Jargong - Jarimar II - Jarkend, Jarkent, Jarkand - Jarkend-darja - Jarl - Jarl, Otto - Jar, Viggo - Jarlabanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JARDIN
utövade i nyklassisk riktning ett betydande
inflytande på Danmarks byggnadskonst. 1771 återvände
han till Frankrike.
du Jardin, K a r e 1, målare, se Dujardin.
Jardin des plantes [zardäD’ de plau’t], botanisk
trädgård i Paris, grundad 1597 genom J. Robin.
Urspr. avsedd att skaffa blommönster för särsk.
gobelängfabrikationen förvandlades den 1626
genom Guy de la Brosse till Jardin royal des
plantes médicinales och tjänade
huvudsaki. farmaceutisk-medicinska ändamål, tills
anläggningen, efter vanvård och förfall, 1739 av
Buf-fon omskapades till Jardin du ro i, då även
ett museum för naturvetenskapliga samlingar där
upprättades. Under Bernardin de Saint-Pierre
inrymdes i J. även en zoologisk trädgård, och sedan
trädgårdens bibliotek 1794 öppnats för
allmänheten, fick inst. sitt officiella nuv. namn, M u s é u m
d’h istoirenaturelle. G.
Jardinjä’r [Jar-] (fra. jardinière, av jardin,
trädgård), blomsterskål el. -korg el. -bord; låg blomskål.
Jargong [Jargåg’] (fra. jargon, eg. rotvälska),
kotterispråk, slang; ordflöde, svada, prat. Jfr
Argot, Cant och Slangspråk.
Ja’rimar II, furste av Rügen (d. 1260),
efterträdde 1249 sin fader Vitslav I. J:s tid
sammanföll med det danska östersjöväldets nedgångsperiod,
vilket kom honom att närmare ansluta sig till
småmakterna längs s. östersjökusten. 1259 ingrep
J. som bundsförvant till sin måg, hertig Erik av
Sönderjylland, i det danska inbördeskriget på Jakob
Erlandssons sida. J. vann vackra segrar, intog
en del av de danska öarna men mördades 1260.
Jarkend’, Jarkent, Jarkand, stad i s.v.
östturkestan, vid Jarkend-darja, 1,368 m ö.h. i
centrum av en stor oas med samma namn; 100,000
inv. (hela oasen 150,000—200,000), huvudsaki.
turkar och ett mindre antal kinesiska ämbets- och
affärsmän. J. är utgångsort för karavanhandeln
på Indien över Karakorum och knutpunkt för
vägarna från Ak-su, Kashgar och Khotan. Från J.
utföres bomull, silke och ull, på senare tid även
till Sovjetunionen. Liksom de flesta östturkiska
städer har J. en äldre stadsdel, bebodd uteslutande
av turkar, och en nyare, byggd och bebodd av
kineser. I J. har Svenska missionsförbundet sedan
1894 en större missionsstation med sjukhus,
skolor och barnhem. G.Jg.
Jarkend’-darja’, viktigaste biflod till Tarim i
östturkestan, har sitt källområde längs Karakorums
n. sluttning mellan 74 och 78° ö.lgd. Den kallas
här även Zarafshan- el. Raskam-darja. Dess
huvudgren avvattnar det breda daltråget mellan
Kun-lun och Aghil-kedjan. Nedanför byn Bazar-dara
inmynnar den vattenrika Shaksgam- el.
Oprang-darja, som avvattnar ett vidsträckt, glaciärfyllt
område mellan Aghil-kedjan och Karakorum med
bl.a. de stora Braldu-, Urdok- och
Gasherbrum-glaciärerna. Floden genombryter därefter Kun-lun,
upptager från v. Tashkurghan-darja och
strömmar med hastigt lopp norrut genom
Tarim-bäcke-net, vars n. rand den sedan följer under namn av
Tarim. Dess stränder kantas ofta av parkliknande
poppelskogar och vassmarker samt vidsträckta
jordbruksbygder kring städerna Jarkend och
Mer-ket. E.Nn.
Jarl (fsv. iarl, iaerl, isl. jarl, motsv. angelsax. eorl,
förnäm man, hövding, vanl. sammanställt med
urnord. erilar, av omstridd bet., och folknamnet
heru-ler), möter i eddadiktningen som beteckning för
högättad man, sedermera alltid titel för styresmän
över större områden. I Norge skall enl. sen
tradition redan Harald Hårfager ha insatt j. med
bestämda funktioner och rättigheter i landets olika
delar, men detta anses nu allm. vara oriktigt.
Historiskt framträder j. i Norge tidvis som kungens
främste ämbetsman, tidvis är han högsta inhemska
myndighet, så t.ex. mot 900-talets slut och under
början av 1000-talet. Håkon jarl och hans söner
av Lade-ätten, vilka i sin kamp mot den inhemska
kungamakten i Norge sökte stöd av Danmark,
erkände de danska kungarnas överhöghet. Ämbetet
avskaffades i Norge 1308. I Norges skattländer
funnos särskilda j., som regerade i mycket löst
samband med norska kronan, tills banden slutl.
sletos och områdena tillföllo Skottland. Mest kända
äro j. av Orkneyöarna, som fr.o.m. 1200-talet oftast
voro av skotsk börd. Den svenske stormannen
Erengisle Sunesson Bååt (d. 1392) innehade
genom arv denna titel men utövade aldrig som sådan
någon myndighet. I Danmark är jarlämbetet
obetydligt känt och endast från 1000-talet; redan o.
1100 synes j. ha avlösts av hertigar, som togos
bland kungaättens medl. och fingo sin
verksamhet förlagd till Sönderjylland. I Sverige känna
vi j. från 1100-talets mitt ett sekel fram i tiden.
Deras titel var ”svearnas j.”, och de voro
ledungs-flottans befälhavare. Vissa gods (”jarls bo”) voro
anslagna till deras underhåll. De tillhörde andra
ätter än konungarna. Det är okänt, hur
förhållandet mellan j. och konung varit reglerat, men under
skedet t 150—1250 var j:s makt, efter vad vi kunna
se, icke mindre än kungens; tidvis framträder han
som den egentlige styresmannen, och mynt slogs
i hans liksom i kungens namn. Följ, svenska j.
äro kända från denna tid: Ulf jarl gamle (o. 1164),
Guttorm jarl (o. 1167), Birger jarl Brosa (d. 1202),
Folke jarl (d. 1210), Karl jarl Döve (d. 1222), Ulf
jarl Fase (d. 1247?), Birger jarl (d. 1266). Då den
sistn:s son Valdemar 1250 valdes till svensk kung,
övertog Birger jarl regeringen, och vid hans död
tillsattes icke någon ny ”svearnas j.”; i stället blev
hans yngre son Magnus ”svearnas hertig”. Detta
ämbete, som alltid knöts till kungaätten på samma
sätt som tidigare skett i Danmark, synes ha direkt
ursprung i det gamla svenska jarladömet. B.
Jarl, Otto, svensk-österrikisk bildhuggare (1856
—1915), blev efter studier i Stockholm verksam
från 1880 i Wien, där han fick sin största
berömmelse som djurframställare, t.ex. ”Isbjörn”
(modell för Meissens porslinsfabrik) och ”Lejon”
(monument å slottsberget i Graz).
Jarl, V i g g o Hieronymus, dansk bildhuggare
(f. 1879), bosatt i Cannes. J. arbetar i en
urspr. av Rodin påverkad, tekniskt mycket driven
stil. Han har utfört statyer av Tietgen
(Odense), Segraren från Marathon (Aarhus) samt flera
statyer vid Frederikskyrkan i Köpenhamn.
Representerad i Statens Museum for Kunst,
Köpenhamn.
Jarlabanke, uppländsk storman på 1000-talet, känd
genom ett flertal uppländska runristningar, de flesta
i Täby sn, Danderyds skeppslag, och utförda
under J:s livstid. Flera tala om väg- och brobygg-
— 1107 —
— 1108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
