Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jatrorrhiza - Jatuliska bildningar - Jatvingiska språket - Jauf - Jaujard, Robert - Jaumotte, Jules - Jaune brilliant - Jaunpur - Jaurekaskaforsen - Jaurès, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JATULISKA BILDNINGAR
mar på Madagaskar, Maskarenerna och Ceylon.
Jordstammarna (radix calum’bae), vilka användas
som läkemedel vid kronisk diarré och
matsmält-ningsrubbningar, äro tjocka och köttiga, ha
brungul färg och besk smak samt innehålla
alkaloi-derna jatrorrhizin, kalumbamin och palmatin samt
bitterämnet kalumbin. G.;J.H.
Jatu’liska bildningar, geol., se Karelska
formationer och Prekambriska bildningar.
Jatvin’giska språket, se Baltiska språk.
Jauf, geogr., se Djof.
Jaujard [zåza’r], Robert, fransk sjömilitär
(f. 1896), officer 1917. J. var 1939 jagarchef i
Medelhavet, blev 1944 konteramiral och chef för
4:e kryssardivisionen i fria franska flottan, som
samlades i Oran, deltog därmed i invasionen i
Sydfrankrike i aug. s.å. samt skötte därefter
flankskyddet åt de allierades lantstridskrafter i
Italien. 1946 blev J. viceamiral, 1947 chef för
sjögående franska flottan och 1948 för
marinsektionen i Västunionens försvarsstab.
Jaumotte [zåmått’], Jules Maria Charles,
belgisk militär och meteorolog (1887—1940).
J. utbildades till militärflygare, blev major
1918 och deltog i i:a världskriget, varvid han
utförde flygfotograferingar med tillhjälp av en
egen sinnrik metod för upptäckten av
camou-flage. Han blev 1919 dir. för Belgiens
meteorologiska inst. Detta reorganiserade han och
utvidgade till att omfatta flera nya avd., ss. för
aerologi och flygväderlekstjänst. J. ägnade sig
sedan i stor utsträckning åt aerologien,
konstruerade meteorografer för flygplan och för
friballonger, båda mycket begagnade även inom
svensk meteorologi vid undersökningar i de högre
luftlagren. J. avled efter att ha blivit svårt sårad
av en lufttorped under meteorologiska inst:s
förflyttning vid Belgiens kapitulation i 2:a
världskriget. C.J.Ö.
Jaune brilliant [zå’n brijat)’] (fra., eg. lysande
gult), se Kadmium.
Jaunpur [eng. utt. jaunpo’a], stad i Förenade
prov. Agra och Oudh, Indiska unionen, n.v. om
Benares: 37,675 inv. (1941). J. är bekant för sin
parfymfabrikation. Staden grundades 1359 av
Firoz Schah Toghluq och var 1394—1478 residens
för en av sultanen i Delhi oberoende dynasti,
som efter härskartiteln sultan al-sark, ”österns
sultan”, plägar benämnas Scharqi-dynastien. Från
denna tid härstamma J :s berömda moskéer,
byggda i den s.k. Scharqi-stilen, en egenartad
avläggare av den indisk-muhammedanska konsten,
utmärkt av de höga plattformarna, de i två
våningar uppförda pelargångarna kring
centralgården samt de propyléartade ingångsportalerna till
den kupolformigt välvda förhallen. Berömd är
också den av Akbars guvernör Munim kan 1564
uppförda stenbron över Gumti. Under
mogul-tiden och brittisk tid har J. icke spelat någon
roll. C.F.
Jaurekas’kaforsen, lapska Jaurekaskakuoika
(Sjömittforsen), fors i övre Luleälv mellan
sjöarna Langas och St. Lulevatten; 5 m hög och
1 km lång. För resande på båtleden Luleluspen—
St. Sjöfallet finnes väg förbi J. och Svenska
turistföreningens stuga, Langasstugan.
Jaurès [zårä’s], Jean, fransk politiker (1859
—1914), erhöll en brett humanistisk, starkt
klassiskt betonad bildning; var ett par år lyceilärare,
därefter föreläsare vid univ. i Toulouse.
Deputerad 1885 lät J. inskriva sig i den radikala
vänstern. Redan vid denna tid visade han stort intresse
för arbetarfrågor och socialismen samt gjorde sig
bemärkt för sin varma vältalighet. Sedan han
fallit igenom vid valen 1889, återupptog han sin
före-läsningsverksamhet i Toulouse. 1890 anslöt han
sig till socialistiska partiet. Ånyo deputerad 1893
—98 och fr.o.m. 1902 tog han betydande del i
kammardebatterna om Boulanger och
Panamå-affä-ren samt ingrep med kraft till försvar för Dreyfus
och lyckades förmå socialistiska partiet att verka
för dennes sak. Genom att 1902 stödja ministären
Combes åstadkom han den sammanhållning
mellan kammarens
vänstergrupper, som är
bekant under namnet
”blocket”, och
hoppades därigenom kunna
uppnå fördelar för
arbetarklassen. En tid
var han vicepresident i
kammaren. J. såg i
socialismen en
full-komning av den stora
revolutionens program,
till det ekonomiska
området utsträckande
tillämpningen av dess
demokratiska idéer.
Han lyckades 1901 ena flertalet av de socialistiska
partierna i Frankrike under namnet Parti socialiste
franqais. Vid internationella kongressen i
Amsterdam 1904 hävdade han rätten för socialisterna i
varje land att själva bestämma sin taktik och, där
de så funno lämpligt, genom samarbete med övriga
republikanska partier föra en aktiv politik,
motsatsen till den tidigare obstruktionstaktiken. Han
överröstades av Bebel, Jules Guesde och Vaillant,
vilka genomdrevo antagandet av motionen från
Dresdenkongressen, vilken fördömde ”varje
politik, innebärande eftergifter för den rådande
ordningen”. Lojalt fogade sig J. i beslutet, men hans
världspolitiska plattform var honom undanryckt,
och han insåg redan då, hur den internationella
socialismen därigenom försvagat sin förmåga att
arbeta för fred och folkförbrödring. På
kongressen i Rouen 1905 var han huvudtalare för de
franska socialistiska gruppernas förenande till ”det
unifierade socialistiska partiet”, den franska avd.
av Arbetarinternationalens S.F.I.O., vars chef han
blev. — 1904 grundade J. jämte L. Herr* m.fl. tidn.
”L’Humanité”, vilken blev partiets dagliga organ.
J:s verksamhet var därefter nära förknippad med
det unifierade partiets, vars främste talesman i
parlament och press han var. J. insåg, att
spänningen mellan de europeiska staterna och de
militära kapprustningarna riskerade att medföra
världskrig, och han sökte undvika ett dylikt genom att
mobilisera den internationella arbetarrörelsen. In
i det sista satte han härvid sin tillit till den tyska
socialdemokratien. Han ivrade för skiljedom och
begränsade rustningar, men samtidigt var han en
varm fosterlandsvän och hävdade nödvändigheten
av ett franskt militärt försvar. Dessa sina idéer
— 1119 —
— 1120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
