Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jegorov, Aleksandr Iljitj - Jehan de Paris - Jehander, Carl - Jehol - Jehova(h) - Jehovakedja - Jehovas vittnen, russellianer - Jehovisten - Jehu - Jehuda ha-Levi, Abu l’Hassan al-Lawi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEGOROV
Jegorov [-gå’raf], Aleksandr 11 j i t j, rysk
militär (f. 1885), genomgick krigsskolan i Kazan
men avskedades på gr. av deltagande i
revolutionen 1905, återinträdde i armén under världskriget
och steg till reg.-chef, blev medl. av
kommunistiska partiet 1918 och utmärkte sig under
revo-lutionsstriderna. J. blev generalstabschef 1931, led.
av högsta krigsrådet, marskalk av Sovjetunionen
I935 samt 1 :e bitr, folkkommissarie för försvaret
1937. Han avsattes 1938; hans vidare öden äro
okända. J. har utg. ”Lvov—Varsjava” (1929) och
”Razgrom Denikina” (1931). [Bj.]S.E.B.
Jehan de Paris [zaJ)’ da pari’], konstnär,se Perréal.
Jehan’der, Carl, järnvägsbyggare (1833—1911),
stenarbetare vid Malmö hamnbyggnad 1849,
brobyggmästare vid SJ 1858, övergick på 1870-talet
till egen verksamhet och blev småningom landets
störste entreprenör för anläggning av järnvägar.
J- byggde 1877—1901 över 1,400 km enskilda
järnvägar, bl.a. linjerna Bollnäs—Orsa, Falun—Mora
—Orsa, Göteborg—Varberg, Halmstad—Bolmen,
Halmstad—Hälsingborg, Karlskrona (Gullberna)
—Torsås—Kalmar—Berga, Lund—Kävlinge,
Malmö—Tomelilla, Sala—Gysinge—Gävle, Södertälje
—Eskilstuna, Uddevalla—Bengtsfors, Åstorp
(Kär-reberga)—Värnamo. J.Sn.
Jehol [-å’l], provins i Kina, s.v. Manchuriet;
183,500 km2 med blott 2,185,000 inv. Huvudstad
Cheng-tö. J. är ett bergigt, ofruktbart land. I
v. ligger bergskedjan St. Chingan och i mitten
Jeholbergen. Blott 6% av arealen äro åker; där
odlas något hirs, kaoliang, vete och opium. C:a
1 mill. t stenkol brytas årl.
Jehova’(h), se Jahve.
Jehovakedja, se Orden 4), svenska ordnar.
Jehovas vittnen, till 1931 kallade r u s s e 11 i
a-n e r, anhängarna av en av Charles Russell (1852
—1916) grundad sekt. Russell, som tidigt kom
under inflytande av adventisterna, grundade 1884
för spridandet av sina läror Vakttornets
bibel- och traktatsällskap (The Watch
Tower Bible and Tract Society), som sedan 1897
haft sitt säte i Brooklyn. J. som till en början
kallade sig ”Milleniums (tusenårsrikets)
daggry-ningsfolk”, kallades sedan Internationella
bibelstudiesällskapet (International
Bible Students Association), urspr. namn på en i
London 1913 bildad biträdande förening till
modersällskapet i Amerika. J. ha varit verksamma i
Sverige sedan 1890-talet, 1909 var Russell själv
på propagandaresa i Sverige, och 1925 avskildes
Skandinavien som en särskild nordeuropeisk
grupp. Efter Russells död blev J. F. Rutherford
(d. 1942) rörelsens ledare. Efter honom valdes
N. H. Knorr till ledare. J. är en kiliastisk sekt
med från adventisterna övertagen och vidare
utarbetad eskatologi. Själva anse de sig vara
varken en sekt el. ens ett samfund utan
”Teokra-tiens representanter”, Herrens sändebud.
De använda sig av kristna termer ehuru ofta med
stark om- och vantolkning. De ha dop (av vuxna)
och fira nattvard en gång om året (omkr. påsk)
som en åminnelsehögtid samt ägna sig åt ett
ivrigt bibelstudium (de kalla sig även ”b i b e 1 f o r
s-k a r e”). Russell ansåg sig av Gud kallad att ge
människorna den enda rätta bibeltolkningen; den
vetenskapligt bedrivna teologien utdömes helt.
Med utgång från det israelitiska jubelårets
firande (3 Mos. 25:10 ff.) framlade han på grundval av
allegoriska och godtyckliga tolkningsmetoder en
”Guds frälsningsplan” i 3 huvudperioder: 1) från
skapelsen till syndafallet; 2) från syndafallet till
1914, då tusenårsriket började; 3) från 1914 fram
till ”alltings återställelse” (Apg. 3:21; jfr
Apoka-tastasis). 1874 kom enl. Russell Jesus i osynlig
gestalt tillbaka till jorden, och 1874—1914 var en
”skördetid”, då tusenårsriket förbereddes. 1878
”tog Jesus makten” och uppväckte då ”de heliga”,
som voro döda, vilka fingo gudomlig natur och
sedan verka osynliga tills, med honom. ”De
heliga”, som dött efter 1878, omvandlades omedelbart.
Utom ”de heliga” el. ”kvarlevan”, ”Kristi brud”,
”de med inseglet tecknade”, vilka enl. Joh. Upp.
7:4 skola uppgå till 144,000, finns det den stora
grupp troende, som ej stå på denna nivå och som
ej heller få odödlighet utan ”evigt liv på jorden”
(ett återställande av det som gick förlorat i
syndafallet), samt vidare de obotfärdiga, vilka
förintas. Eviga straff förnekas. I ”slaget vid
Har-magedon” besegras Satan slutgiltigt och ”alltings
återställelse” inträder. Enligt Russell var denna
”världsåldrarnas plan” uppenbarad icke endast i
Bibeln utan även i Cheopspyramidens struktur,
vilket emellertid bestritts av Rutherford.
Medl:s främsta uppgift är propaganda, i sht
litteraturspridning. J. finnas också över hela
världen. Under senare år ha de splittrats i smärre
sekter med ung. samma lära (Jehovas ängel, The
Eagle Society, The Elijah Voice Society o.a.).
Eftersom de känna sig som medborgare av ett
himmelskt rike och ej i jordiska samhällen, har
deras sociala inställning blivit övervägande passiv
och i fall, där de anse, att samhällets påbud strida
mot deras tro, rent negativ (t.ex.
krigstjänstvägran). I Tyskland förbjöds rörelsen 1933 som
stats-fientlig. Någon social aggressivitet torde de dock
ej kunna anklagas för, ehuru deras skrifter ofta
äro polemiska framför allt mot andra religiösa
samfund, i sht romersk-katolska kyrkan. — Litt.:
”Vakt-tornet”, 1916, nr 14, innehåller en
redogörelse för huvudinnehållet i ”Studier i skriften” med
självbiogr. data av Russell; 1917, nr 3, utgör ett
minnes-nr över honom; K. Algermissen,
”Kon-fessionskunde” (1939. med bibliogr.); E. Briem,
”J.” (1944); M. Neiiendam, ”Frikirker og Sekter”
(3 Udg. 1948 med bibliogr.); E. Beijer, ”Falska
profeter” (2 uppl. s.å.). S.N.
JehovisTen, de partier i Moseböckerna i GT, där
källskrifterna Jahvisten och Elohisten
sammanar-betats till en enhet. Jfr Pentateuken.
Jeh’u, konung i Israel efter Joram, som J.
dödade. Den drivande kraften i revolutionen var
religiös. J. allierade sig med de reformkretsar,
som önskade utrota kulten av den tyriska Baal,
bl.a. rekabiterna*, och revolten betydde den
jahvis-tiska reformrörelsens första stora seger (2 Kon.
9—10). — Fara, komma farande som (en
el. ett) j e h u (el. J e h u) [jehu’ el. je’hu], fara
(o.s.v.) i vild fart, som ett yrväder.
Jehu’da ha-Le’vi, arabiskt namn A b u l’H a s a n
a 1-L a w i, spansk-judisk läkare, diktare och
reli-gionsfilosof (o. 1080—o. 1141). J:s dikter, som
delvis utgivits (9 bd, 1895—1904) och översatts till
tyska (E. Bernhard, 1920), äro av skiftande art,
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
