Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehuda ha-Levi, Abu l’Hassan al-Lawi - Jejsk - Jejunostomi - Jejunum - Jekabpils - Jekaterina - Jekaterinburg - Jekaterinodar - Jekaterinoslav - Jekonja - Jekov, Nikolaus - Jelenia Góra - Jelets - Jelgava - Jelizaveta - Jelizavetagrad - Jelizavetpol - Jelačić de Buzim, Joseph - Jellalafallen, Livingstonefallen - Jellicoe, John, of Scapa - Jellinek, 1. Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JELLINEK
från religiösa till kärleks- och dryckessånger. På
arabiska skrev J. ett prosaverk, al-Chazä’ri, en
dialog om judendomens företräde framför
kristendom och islam. J. försvann spårlöst på en resa
till Palestina.
Jejsk, hamnstad och kurort i
Krasnodarskom-rådet, RSFSR, vid Azovska sjöns ö. kust; 49,280
inv. (1939). Ylleväverier, garverier, tegelbruk och
fiske. I J. finns en svavelhaltig hälsokälla.
Jejunostomi’, med., se Enterostomi.
Jeju’num (lat., av jeju’nus, hungrig), en del av
tunntarmen, se Tarmkanalen.
Jé’kabpils, lettiska namnet på Jakobstadt.
Jekaterina [jikatirFnn], ryska namnformen för
Katarina.
Jekaterinburg [-bo’rk], före 1924 namn på
Sverdlovsk.
Jekaterinoda’r, före 1920 namn på Krasnodar.
Jekaterinoslav [-a’f], före 1926 namn på
Dnjepro-petrovsk.
Jekonja [-ån’-], konung i Juda, se Jojakin.
Jekov [-åf], Nikolaus, bulgarisk militär (f.
1864), var överste vid i:a balkankrigets utbrott
1912. J. blev 1913 arméstabschef vid 2:a armén
och utmärkte sig särsk. vid Adrianopels
intagande 26/s s.å. Generalmajor 1915 och s.å.
generallöjtnant och krigsminister blev han i okt. s.å. vid
Bulgariens inträde i i:a världskriget högste
befälhavare för de bulgariska stridskrafterna, vilken
befattning han lämnade på gr. av sjukdom i aug.
1918. Han var en bestämd motståndare till det i
sept. ingångna vapenstilleståndet. E.Bz.
Jelenia Göra [jebVnja go’ra], stad i Polen, se
Hirschberg.
Jelets [jiliä’ts], kretsstad i ö. delen av
Orjol-området, RSFSR, inom centrala
svartjordsregio-nen, vid korsningen av Dons biflod Sosna och
Moskva—Donbass-järnvägen; 50,888 inv. (1939;
43,239 1926). Kvarn-, läder- och
byggnadsmate-rial-(kalk-) industri. Under 2:a världskriget
skadades J. betydligt.
JeFgava, lettiska namnet på Mitau.
Jelizaveta [jiliznviä’tB], ryska namnformen för
Elisabet.
Jelizavetgrad [-gra’t], före 1924 namn på
Kirovo-grad.
Jelizave’tpol, före 1924 namn på Kirovabad.
JelFacic de Buzim [da bo’zim], J o s e p h,
friherre, från 1855 greve, österrikisk militär och
statsman av kroatisk börd (1801—59), från 1819
officer i österrikiska armén, 1848
fältmarskalklöjtnant. Känd för sina strängt legitimistiska
sympatier utnämndes J. vid revolutionens i
Österrike utbrott i mars 1848 till ban (ståthållare)
för de då under Ungern lydande förenade
konungarikena Kroatien, Slavonien och Dalmatien.
Han ställde sig genast i spetsen för den kroatiska,
mot ungrarna riktade nationaliströrelsen och
vidtog anstalter för Kroatiens lösgörande från
Ungern. Av den ungerska regeringen anklagades han
för högförräderi och förklarades med stöd av ett
förfalskat kejsarmanifest för avsatt. Av den
kejserliga regeringen genast återinsatt på sin post
inföll J. i sept. s.å. med av honom utrustade
kroatiska trupper i det då upproriska Ungern, slog
insurgenterna i flera träffningar och understödde
därefter Windisch-Graetz vid erövringen av Wien
samt i vinterfälttåget mot Ungern 1848—49.
Efter intagandet av Pest blev han i mars 1849
generalfälttygmästare och befälhavare för
sydar-mén. I spetsen för denna vann han till en början
framgångar men blev i juni s.å. slagen vid Hegyes
av överlägsna ungerska styrkor. Efter krigets
slut återgick J. till sin befattning som ban, som
han innehade till sin död. Han var mycket
populär bland kroaterna. A.Pe
Jellal’afallen, Livingstonefallen, se
Kongo (flod).
Jellicoe [Jell’ikäu], John Rushworth, Viscount
J. of S c a p a, engelsk sjömilitär (1859—1935),
inträdde vid flottan 1872, konteramiral 1907, amiral
1915 och Admiral of the Fleet 1919. J. deltog i
expeditionerna till Egypten 1882 och Kina 1900, där
han under boxaroroligheterna blev svårt sårad.
1908—10 3:e sjölord
och 1912—14 2:e
sjölord. Vid i:a
världskrigets utbrott 1914
utsågs J. till högste
befälhavare över den vid
Scapa Flow samlade
brittiska flottan (Grand
Fleet) och ledde
personligen denna i
Ska-gerakslaget 31/s—Vs
1916. För sina åtgärder
under slaget, där
engelsmännen trots sin
betydliga numerära
överlägsenhet icke lyckades
hindra tyskarna att med relativt små förluster
draga sig ur en för dem till synes hopplös
situation, har J. starkt klandrats, men kritiken har
senare avsevärt mildrats. I nov. s.å. frånträdde J.
befälet och efterträddes av Beatty samt återvände
till amiralitetet, nu som i:e sjölord, i vilken
befattning han kvarstod till utgången av 1917. Han
företog därefter åtskilliga halvofficiella resor till
kolonierna och var 1920—24 generalguvernör på
Nya Zeeland. Efter vapenstilleståndet 1918
upphöjdes han till pär samt erhöll en nationalbelöning
av 50,000 £. J. utgav ”The Grand Fleet” (1919). —
J. begrovs i S:t PauFs Cathedral i samma krypta
som Nelson. — Litt.: Biogr. av R. H. Bacon
(1936). E.Bz.
JelFinek. 1) Georg J., tysk rättslärd (1851—
1911), son till den judiske predikanten och
talmud-forskaren Adolf J. i Leipzig, blev 1874 e.o. prof,
i Wien men nödgades på gr. av antisemitiska
trakasserier 1889 lämna univ. där. Följ, år kallades
han som Bluntschlis efterträdare till prof, i
offentlig rätt i Heidelberg, där han verkade till sin död.
J :s främsta skrifter äro ”Die Lehre von den
Staaten-verbindungen” (1882), ”Gesetz und Verordnung”
(1887), ”System der subjektiven öffentlichen
Rechte” (1892) och ”Das Recht des modernen
Staates. 1. Allgemeine Staatslehre” (1900). J. var
även medutg. av ”Jahrbuch des öffentlichen
Rechts”. J., som var starkt filosofiskt inriktad —
han blev 1872 fil. dr på en avh. om Leibniz’ och
Schopenhauers världsåskådningar —, har gjort sin
främsta insats inom den allmänna statsläran, där
han efter Gerber framstår som den främste
representanten för den anorganiska skola, som i staten
— 1141 —
— 1142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
