Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerrold, Douglas - Jersey (trikå) - Jersey (ö) - Jerseyboskap - Jersey City - Jersin, Jens Dinesen - Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERUSALEM
vilar på hans kvicka satiriska skisser och
berättelser, många urspr. publicerade i skämttidn.
”Punch”. Bland hans talrika arbeten märkas ”Men
of character” (1838), ”Punch’s letters to his son”
(1843), ”Punch’s complete letter-writer” (1845) och
framför allt ”Mrs Caudle’s curtain lectures” (1846;
sv. övers. ”Fru Svenssons sparlakansläxor”, 1872).
Samlade arbeten 1851—54. — Litt.: Monogr. av
W. Jerrold (1914). A.Km.
Jersey [ja’zi] (eng., efter ön Jersey), fin, fast,
maskinvävd trikå i ylle el. silkeblandat ylle för
damdräkter och klänningar.
Jersey [jø’zi], en av Kanalöarna*.
Jerseyboskap [eng. utt. ja’zi-, sv. jär’si-],
nöt-kreatursras, se Nötkreatur.
Jersey City [ja’zi sitt’i], stad i New Jersey, USA,
vid Hudson River; 301,173 inv. (1940; 316,715 1930).
J. är en mycket centralt belägen del av Stor-New
York (se New York), förbunden med Manhattans
och därmed New Yorks egentliga centrum genom
talrika färjor och tunnlar. J. är ändpunkt för flera
stora järnvägssystem (Pennsylvania, Erie,
Dela-ware, Lackawanna and Western Railroad, Central
Railroad of New Jersey m.fl.). Hela stranden
utmed Hudson River kantas av hamnpirer och
dockor. J. är en betydande exporthamn för kol, järn,
jordbruksprodukter m.m. Innanför hamnområdet
utbreda sig stora fabrikskomplex. J. har liksom
de flesta av New Yorks förstäder en mycket
mångsidig industri; livsmedels-, tobaks- och
maskinindustrierna äro de största. J.C.
Jersi’n, Jens Dinesen, dansk teolog (1588
—1634), rektor i Sorö 1611, prof, i Köpenhamn
1619, biskop i Ribe 1629. J. företrädde som
pedagog då moderna, mera praktiska
undervisningsmetoder och en visserligen ortodox men på det
kristna livet inriktad teologi. Av J. utgivna
andaktsböcker ha utkommit ända in på 1800-talet,
även i svensk övers. Mot den gängse vidskepelsen
skrev han ”Om Miracler” (1631). — Litt.: Biogr.
av S. M. Gjellerup (1868—70).
Jerusalem (i Amarnabreven Urusalim, assyr.
Uruslimmu, i Septuaginta Hierusale’m, grek.
Hiero-soVyma, i synagogalspråket J erüschäla’jim, arab.
al-Kuds), fristad i Palestina under FN:s
överinseende, c:a 60 km ö. om Medelhavet och 20 km
v. om Döda havet; 164,440 inv. (beräkning 1946),
därav 99,320 judar.
J. är under namnet Urusalim f.g. omtalat i
Amarnabreven från o. 1400 f.Kr. som residens
för en av egypternas lydfurstar. Då israeliterna ett
par årh. senare erövrade Palestina, innehades J.
av jebuséerna och kallades Jebüs el. Jerüschäla’jim.
Medan staden i övrigt erövrades, höllo jebuséerna
borgen, Sion, ända till dess David o. 1000
stormade den och gjorde J. till huvudstad i sitt rike. Hans
son Salomo befäste den ytterligare och uppförde
ett jahvetempel och en mängd präktiga byggnader.
J. blev nu Israels medelpunkt i såväl politiskt som
religiöst avseende och tillväxte hastigt i storlek
och prakt. Efter rikets delning o. 933, då J.
endast var huvudstad i det lilla Juda rike, gick
staden tillbaka, plundrades av egypter, filistéer och
araber, och en del av dess mur nedbröts av
Nord-israels konung Joas. Under Usias och Jotams
regeringar sattes staden åter i gott skick, och
Hiskia lät leda vattnet från källan Gichon genom
en klippkanal in i staden (jfr sp. 1176). Under hans
regering belägrades J. 701 av assyrerna under
San-herib, som av vattenbrist och pest emellertid
tvingades att uppgiva belägringen. Snart blev J.
tribut-pliktigt under assyrerna, sökte ett stöd hos
Nebu-kadnessars fiende, farao Neko, men intogs slutl. av
Nebukadnessar, som lät bränna templet och riva
murarna 586. En stor del av invånarna bortfördes i
fångenskap. Då dessa efter c:a 50 år återvände,
började de återuppbygga J., och ett nytt tempel
kunde invigas 516. Under Nehemja uppfördes
murarna under ständiga strider mot samariter,
ammo-niter och araber. Staden blev åter den judiska
statens och religionens medelpunkt. Det persiska
väldet bröts av Alexander den store, som 333
intågade i staden utan att skada templet el. kulten,
och under ptoleméernas välde rådde i J. lugn och
fred. Då seleukiderna 212 vunno Palestina,
började för J. en svår tid. Antiochos Epifanes
plundrade templet 170 och lät sin ståthållare Apollonios
skövla staden samt lägga in en syrisk besättning
i borgen Akra, det gamla Sion. Judas Mackabeus
befriade J., renade templet och återupprättade
kulten 165. Antiochos Eupater återtog J. och rev
ned murarna, Jonatan tog den tillbaka och byggde
nya murar, bl.a. mellan staden och borgen Akra,
där syrerna sutto kvar till under Simons regering,
då Akra förstördes och J. blev hasmonéernas
huvudstad. Under Johannes Hyrkanos’ regering
belägrade Antiochos Sidetes J., som gav sig och
länsades på sina rikedomar. Efter 3 mån.
belägring erövrades J. av romarna under Pompejus 63
och plundrades därefter av Crassus. 37 f.Kr.
erövrades J. av edomiten Herodes med stöd av en
romersk här. Han befäste staden, smyckade den med
palats och byggde på tempelberget ett jahvetempel,
ännu skönare än Salomos. Herodes’
efterkommande regerade till 44 e.Kr., varefter J. ställdes
direkt under en romersk ståthållare. Judarnas
missnöje tog sig slutl. uttryck i öppet uppror 66, vilket
efter förbittrat motstånd kuvades, och år 70 föll
J. efter en långvarig belägring i Titus’ hand samt
förstördes till största delen. Befolkningen
dödades el. såldes som slavar. Under Hadrianus’
regering lyckades en judisk upprorsledare, Bar Kochba,
bemäktiga sig J. och fördriva romarna, vilket
medförde, att efter upprorets kuvande även de sista
resterna av J. förstördes och en plog drogs över
tempelplatsen. En rent romersk stad, Colo’nia
Ae’lia Capitoli’na, uppfördes på J :s ruiner med ett
jupitertempel på tempelberget. Judarna förbjödos
vid dödsstraff att beträda den nya staden, medan
en kristen församling småningom växte upp.
Efter kejsar Konstantins övergång till kristendomen
blev J. allt oftare föremål för kristnas vallfärder,
och Konstantin uppförde bl.a. en kyrka vid den
förmodade platsen för Kristi grav, avsedd att bli
en centralhelgedom för hela kristenheten. Judarna
fingo av honom tillåtelse att en dag årl. besöka
staden för att sörja och gråta över den
söndersprängda klipphäll, som utmärkte platsen för det
forna brännofferaltaret. J. blev biskopssäte och
451 en av de 5 patriarkstäderna (se sp. 1180).
614 erövrades J. av perserna under Chosroès II,
befriades 628 genom Heraklius’ segrar och
restaurerades efter persernas härjningar men måste
redan 637 el. 638 kapitulera för den arabiske kalifen
— 1173 —
— 1174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
