Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerusalem - Patriarkatet Jerusalem - Konungariket Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERUSALEM
byggnadskomplex förstördes av araberna, men
rotundan återuppbyggdes, och en korsfararkyrka
(”Katholikon”, delvis i fransk gotik) anlades över
den forna gården. Trots eldsvådor och
jordbävningar bestå dessa medeltida byggnader i
huvuddragen ännu, om än ombyggda el. restaurerade;
även bysantinska byggnadsrester, kolonner m.m.,
framträda i rotundan och i S:ta Helenas
underjordiska kapell, där det heliga korset skulle ha
blivit funnet; likaså i det i s. tillstötande
dopkapellet. Gravkyrkan behärskas till större delen av
grekisk-katolska samt andra österländska
samfund, armenier m.fl.; de romerska katolikerna ha
ett större kyrkorum n. om de förra, anglikanerna
numera ett mindre kapell. — Byggnadsresterna i
stadens s.v. del vid Davidsporten och Sion fram
till Jaffaporten äro mera ovissa till ålder och
bestämmelse. Här har ett av de äldsta oratorierna
i J. legat, den s.k. Apostlakyrkan, som intog den
plats, där Maria, Johannes Markus’ moder, skulle
ha bott. — Den gamla staden omges alltjämt av
medeltida murar, vari på s. sidan och vid
tempelplatsen rester av israelitiska och än mera (även
på de andra sidorna) romerska murar ingå. — Den
lilla Johanneskyrkan torde även härstamma från
gammalkristen tid. Rester av större sådana äro
f.ö. påträffade vid Getsemane (däröver är nu en
romersk-katolsk kyrka i smaklös stil uppförd)
och n. om Damaskusporten trol. på den plats,
där Stefanus blev stenad. Av helgedomarna vid
Himmelsfärdsplatsen (på Oljeberget) återstå nu
obetydliga rester. I närheten ligger här
Fader-Vår-helgedomen, en klippa, omgiven av hallar,
i vilka inskriftstavlor med bönen på nästan alla
språk äro uppsatta. Korsfarartidens franska
prägel (gotik) framträder i S:ta Anna-kyrkan (nära
Betesda) samt i Maria-grav-kyrkan i Kidrondalen.
I arabernas stadsdel v. om tempelplatsen, där de
pittoreska gatorna ofta framgå på trappsteg, resa
sig flera muhammedanska palats; vid de öppna
platserna synas rikt dekorerade brunnar. — Ät
n.v. utbreder sig omedelbart utanför muren den
nyare staden med skolor, välgörenhetsinrättningar
m.m. Utanför Damaskusporten vidtar en engelsk
stadsdel med en anglikansk katedral; här ligger
också det arkeologiska centralmuseet för
Palestina, vilket iståndsatts genom en donation av
Rockefeller. Längre bort ligger den svenska
skolan samt därbortom American Colony, med
resterna av det utvandrade dalafolket (se
Dalakolonien). — N. om Oljeberget, där det s.k. Ryska
tornet utgör J :s förnämsta utsiktspunkt, reser sig
generalguvernörens palats (byggt av kejsar
Vilhelm II som tyskt residens) och n. därom, på
bergskammen Scopus, det 1925 invigda hebreiska
univ:s byggnader. De förnämsta
fornsaksamling-arna, utom centralmuseet, finnas i det franska
dominikanklostret utanför Damaskusporten, det
tyska benediktinklostret vid Zion samt i de Vita
brödernas kloster vid Anna-kyrkan.
N. och ö. om J. finnas betydande
gravanläggningar, mestadels klippgravar (nu tomma). I n.
ligga de s.k. Konungagravarna med en i berget
nedsprängd förgård och förhall, i s.ö. (i s. delen
av Kidrondalen el. Josafats dal) Josafats grav
och de ur klippan uthuggna, liksom fristående
”Absaloms grav” och ”Zacharias pyramid”, vari
senantika byggnadsformer förenas med
orientaliska. G.N.;[O.]B.;S.Br;E.W.;G.Bsm.
Patriarkatet Jerusalem. Sin kyrkliga rangställning
uppnådde J. med stöd av sina heliga ställen och
traditioner, icke, som övriga patriarkstäder, på gr.
av sin politiska betydelse. Kyrkomötet i Nicaea
325 tillerkände J. hedersrummet bland Palestinas
städer. I Chalkedon 451 erhöll dess biskop som
patriarkat de 3 palestinensiska provinserna, vilket
definitivt bekräftades av mötet i Konstantinopel
553. J. kom aldrig att spela någon framträdande
roll i kyrkohistorien och förlorade all betydelse,
sedan dess område lagts under muhammedanskt
välde. Efter den turkiska erövringen (1517) blev
det beroende av patriarken i Konstantinopel; till
patriarker valdes därefter greker, som icke ens
alltid residerade i J. Under 1800-talets senare del
dominerade det ryska inflytandet. Jämte detta
grekiskt-ortodoxa patriarkat, som omfattar 15,000
kristna under 13 biskopar, har J. även ett
arme-niskt samt (under korstågstiden 1099—1291 och
från 1847) ett latinskt, romerskt-katolskt
patriarkat. — Ett evangeliskt biskopsdöme för Syrien,
Kaldéen, Egypten och Abessinien upprättades 1841
i J. av Preussens regering och Englands kyrka,
vilka omväxlande skulle tillsätta biskop. Under
Samuel Gobat*, biskop 1846—79, grundlädes i
Palestina evangeliskt skolväsen och sjukhus. På gr.
av svårigheten att förena tyskar och engelsmän
upphörde ämbetet 1881. A.Mn.
Konungariket Jerusalem grundades, efter det att
1 :a korståget 1099 lett till åsyftat resultat och den
heliga graven frånryckts islam. Under korståget
hade den syriska kuststräckan fallit i de
kristnas händer. Här bildades fyra feodalstater:
grevskapet Edessa längst i n. under Balduin av
Flandern, furstendömet Antiokia under
Bohe-mund av Tarent, grevskapet Tripolis under
Raymond av Toulouse och konungariket J. under
Gottfrid av Bouillon, som antog titeln den
heliga gravens beskyddare. Sistn. rike sträckte
sig under sin största tid från Beirut i n. längs
kusten till Askalon i s. Den ö. gränsen följde
i stort sett Jordanlinjen; i s.ö. gick en flik av
landet bortom Döda havet och ned till Röda
havet. De tre smärre staterna i n. stodo i feo-
dalt beroende av konungen av J., vilket
samband hade ringa reell betydelse. — Rikets
egentlige organisatör var Balduin I (1100—18), den
förste, som antog titeln konung av J. Riket
erhöll sin slutliga utsträckning till stor del genom
erövringar. Konungar voro: Balduin II (1118—
31), Fulco av Anjou (1131—43), Balduin III
(1147—62), Amalrik I (1162—74), Balduin IV
(1174—83), Balduin V (1183—86), Guido av
Lu-signan (1186—94), som 1190—92 delade riket med
Konrad av Montferrat, Henrik av Champagne
(1194—97), Amalrik av Lusignan (1197—1205),
Johan av Brienne (1209—37), som slutl. avstod
riket åt sin måg kejsar Fredrik II, vilken i sin
tur 1240 överflyttade kungavärdigheten till
Cyperns furstehus. Till sin organisation var
konungariket J. en feodalstat av ovanligt typren
form. Dess härskarklass utgjordes av
korsriddarna och deras ättlingar, mest av fransk
nationalitet, vilka byggde sina borgar över hela
landet. Den franska medeltidskulturen gjorde sitt
— II/9 —
— 1180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
