Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus - Miljö - Historia - Förkunnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUS KRISTUS
och bättring. — Massornas betryckta sociala och
politiska läge, den brinnande religiösa fanatismen,
den bittra fiendskapen mellan judar, hedningar och
samariter, de skarpa motsättningarna mellan de
olika judiska partierna skapade en ständig
krissituation, som till slut urladdade sig i det stora
upproret på 6o-talet och utmynnade i Jerusalems
förstöring år 70. Jesu öde framträder, historiskt
sett, mot denna bakgrund som en tragisk
nödvändighet. A.J.F.
Historia. J. härstammade från en
hantverkar-familj i staden Nasaret i s. Galiléen. Fadern,
Josef, som var timmerman och murare, tycks ha
dött tidigt; vid Jesu besök i Nasaret omnämnas
modern Maria (Mirjam) och några syskon (Jakob,
Jose, Juda, Simon samt systrar). Om Jesu liv
före hans offentliga verksamhet veta vi endast,
att han var bland dem, som underkastade sig
Johannes’ botsdop i Jordan. Han har alltså
gripits av Döparens budskap om den annalkande
domen, och allt tyder på att han själv en tid
tillhörde Johannes’ lärjungakrets. Åtm. fick J. sina
första lärjungar från denne och tycks i början ha
predikat och döpt vid Jordan (Joh. 3:22—25). Men
snart lämnade han dessa öde nejder och började
vandra omkring som predikant och lärare,
huvudsaki. i Galiléen, där trakterna kring Gennesarets
sjö, i sht städerna Kapernaum, Betsaida och
Ko-rasin, voro huvudskådeplatsen för hans
verksamhet. Till hans första lärjungar, brödraparen Simon
Petrus—Andreas och Johannes—Jakob, alla fiskare
till yrket, sällade sig snart andra, som ständigt
vandrade med honom, men dessutom hade han
bofasta anhängare icke blott i Galiléen utan även
i Judéen, t.ex. i Betanien nära Jerusalem. Tidtals
lät han sina lärjungar, två och två, genomströva
landet predikande evangelium. J. förkunnade det
kommande gudsriket och undervisade i dess
rättfärdighet, dels i synagogorna, dels under bar
himmel, då folkskaran samlade sig kring honom. Hans
förkunnelse satte de breda lagren i Galiléen i
stark rörelse; många trodde, att han var den från
dödsriket återvände Döparen el. en av de stora
profeterna. Därtill bidrog i hög grad, att J. var
omgiven av undrets skimmer: han botade sjuka
och utdrev orena andar ur de besatta endast med
ett ord och ibland med en beröring av handen.
Det berättas även i ett par fall, att han uppväckte
sådana, hos vilka man trodde, att livet redan flytt.
—- Denna Jesu verksamhet bland folket i Galiléen
tog emellertid ganska snart slut. Den verkliga,
radikala sinnesändringen, som J. fordrade,
uteblev, folket stannade i slöhet och lättja; vi ha
ännu återgivna hans verop över städerna
Kapernaum, Korasin och Betsaida. Åtskilliga
sammanstötningar hade dessutom ägt rum med
rättrogenhetens och ordningens väktare, de skriftlärda, vilka
ogillade hans uppträdande som lärare och funno
hans lagtolkning farlig, hans hållning till de
viktiga sabbats- och reningsbuden förkastlig. J. å
sin sida fällde den skarpaste dom över sina
vedersakare och skaffade sig därigenom mäktiga
ovänner. En fara hotade även från politiskt håll:
Herodes Antipas och hans anhängare började
befara, att J. skulle framkalla en folkrörelse, och
övervägde lämpligheten av att undanrödja honom
liksom kort förut Johannes. I detta läge avbröt
J. sin vistelse i Galiléen och begav sig med sina
lärjungar till Jerusalem; det var strax före
påskhögtiden. Vägen gick genom Jordansänkan över
Jeriko; från Oljeberget red J. på en åsna in i
Jerusalem, därvid medvetet uppfyllande profetian
(Sak. 9:9), hälsad av pilgrimsskarorna med
entusiastiska hyllningar. I Jerusalem uppträdde han
med den yttersta skärpa mot folkets andliga ledare
och förkunnade Guds dom över dem samt den
heliga stadens fall och templets undergång. 1
templet drev han ut dem, som orenade Guds hus
med profana affärer. Allt detta ledde till en
aktion mot honom. Vem som tog initiativet, är ej
helt klart; möjligtvis ha romarna befarat ett
utbrott av messianska känslor i den av pilgrimer
överfyllda staden och ålagt Höga rådet att häkta
huvudmannen. Även sadducéerna torde nog ha varit
övertygade om att J. betydde en fara för lugnet,
och fariséerna och de skriftlärda sågo naturligtvis
gärna hans fall. J. tillbragte nätterna utanför
staden, men en av hans lärjungar, Judas Iskariot,
angav hans vistelseort för myndigheterna, och J.
blev fasttagen om natten på Oljeberget.
Lärjungarna flydde. Enl. evang. blev J. först ställd inför
Höga rådet, där man förgäves försökte beslå
honom med hädelse. Den historiska verkligheten av
denna episod har på senare tid med starka skäl
betvivlats. I varje fall blev J. utlämnad till den
romerske landshövdingen som misstänkt för
messianska upprorsplaner (”judarnas konung”) och
efter ett kort förhör dömd till korsfästelse, den
av romarna gentemot judar vanl. använda
avrätt-ningsformen. De skingrade lärjungarna, av vilka
några hade återvänt till Galiléen, samlades snart
åter i Jerusalem, genom en rad kristusvisioner
övertygade om att Mästaren hade uppstått från
de döda. — Den samlade evang. traditionen
förlägger Jesu död till en fredag i början av den
judiska påsken. Synoptikerna datera denna dag
till 15 nisan, alltså första dagen av ”det osyrade
brödets högtid”, Johannesevang. däremot till 14
nisan, d.v.s. ”tillredelsedagen”, då påskalammet
slaktades och åts på kvällen. A.J.F.
Förkunnelse. Betecknande för Jesu förkunnelse
är dess alltigenom folkliga karaktär. Hans språk
är rikt på bilder, som växa ut till berättelser (se
Jesu liknelser). Han älskar sentensens form, de
korta, pregnanta formuleringarna. Ett starkt
poe-tiskt-rytmiskt element gör sig gällande med
parallellismer, antiteser, användning av tretalslagen o.s.v.
Hade vi hans ord på grundspråket, skulle vi
förmodligen kunnat konstatera även andra folkliga
stilmedel, ss. assonans o.d. Ämnen och bilder
äro hämtade från de breda folklagrens liv och
erfarenhet. J. rör sig alltid i konkreta tankebanor;
abstrakta idéer och formuleringar saknas. Den
rabbinska dialektiken och ordanalysen ligger
honom fjärran, men en viss skriftlärd utbildning
måste han ha åtnjutit; förmodligen har det
funnits en sekterisk skriftlärdom jämte den ortodoxa.
J. förkunnade det annalkande gudsriket* och
manade till bot och tro på evang. Gud ville nu
upprätta sitt herravälde, krossa Satans makt och hålla
dom över de onda men frälsa de sina. Hans
budskap var på en gång ett glädjebudskap
(”evangelium”) och en varning: det gällde att söka Guds
rike och dess rättfärdighet, innan det blev för
— T195 —
— 1196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
