Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jevons, William Stanley - Jevpatorija, Eupatoria - Jevtić, Bogoljub - Jezd, Yezd, Jesd - Jezdegerd - 1. Jezdegerd I (persisk konung) - 2. Jezdegerd II (persisk konung) - 3. Jezdegerd III (persisk konung) - Jèze, Gaston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jèze
Jevons [jevv’anz], William Stanley,
engelsk nationalekonom och filosof (1835—82). J.
studerade först naturvetenskap, var 1854—59
anställd vid myntverket i Sydney, upptog på nytt
studierna, nu i filosofi och samhällsvetenskap,
var prof, i logik och moralfilosofi vid Owens
College i Manchester 1866—75, därefter i
nationalekonomi i London till 1880. J:s insats inom
nationalekonomien är banbrytande. Stor
uppmärksamhet väckte hans arbeten om vissa
aktuella praktiska problem, ss. ”Coal question”
(1865) och ”Money and the mechanism of
ex-change” (1875). Långt betydelsefullare är hans
teoretiska huvudarbete ”The theory of the
poli-tical economy” (1871). J. anser det ”klart, att
nationalekonomien måste vara en matematisk
vetenskap, om den över huvud vill vara en
vetenskap”, detta därför att den arbetar med
kvantiteter. Utan kännedom om Walras’ och
Men-gers resultat införde J. begreppet final degree of
utility (gränsnytta*) och blev härigenom en av
gränsnytteteoriens skapare. I ”Investigations in
currency and finance” (1884) har J. framlagt en
prisindex för 1854—62, senare förd tillbaka till
1782. I samma arbete återfinnas uppsatser, där
J. sökte spåra ett samband mellan det
ekonomiska livets rytmik och växlingarna i solfläckarnas
antal. — Inom filosofien har J. gjort en stor
insats på logikens område, dels genom läroböcker
i enlighet med den aristoteliskt skolastiska
traditionen (”Elementary lessons in logic: deductive
and inductive”, 1870; sv. övers. ”Logikens
grunder”, 1925), dels — och framför allt — genom
det sätt, varpå han i ”The principles of Science”
(2 bd, 1874—77) själv sökte att omgestalta logiken.
Mot bakgrund av Sir William Hamiltons lära om
kvantifikationen av omdömets predikat samt
George Booles försök att åt logiken ge
gestalten av en algebraisk kalkyl utformade J. på ett
egenartat sätt sin logiska tankebyggnad. Enl.
dess principer kan omdömet städse reduceras till
ett identitets- el. ekvationsförhållande mellan
subjekt och predikat samt slutledningsprocessen till
en substitutionsoperation med de i premisserna
ingående termerna, medan den aristoteliskt
skolastiska logiken arbetar med
subsumtionsförhållan-den. J :s logik kan därför betecknas som en
substitutions- el. identitetslogik. [T.Er;A.H.]C.lVr.
Jevpatorija [jefpatå’-], Eupatoria, hamnstad
på Krimhalvöns v. kust vid en isfri men grund vik,
ändstation för en bibana: 28,000 inv. (1939). J.
är framför allt känt som kurort med ett milt
klimat (årlig medeltemp. 14^5) med havs-,
sol-och gyttjebad, har flera sanatorier, särsk. för
barn. J. grundades under i:a årh. f.Kr. av
grekerna (Mithridates Eupator), tillhörde senare
Rom, Bysans och goternas rike och var under
tatariska kaner (under namn Guezleve) en
viktig slavhandelsmarknad. Sedan 1785 hör J. till
Ryssland. I omnejden bedrivas saltutvinning ur
havsvatten, stenbrytning och fiske. Ney.
Jevtic [jäf’tic], B o g o 1 j u b, jugoslavisk
diplomat och politiker (f. 1886), i diplomattjänst
1917, minister i Tirana 1926, i Wien 1928,
hovminister 1929. Högt i gunst hos konung
Alexander var J. jämte general Zivkovic konungens
främste medhjälpare vid diktaturens införande
1929, var utrikesminister 1932 och 1934,
ministerpresident och utrikesminister 1934—35. Han
blev kommunikationsminister 1940 och behöll
denna ställning i den regering, som bildades av
Simovic vid statskuppen i mars 1941. J. var
1942—43 minister utan portfölj i jugoslaviska
exilregeringen och ledde en speciell mission till
USA. Han blev 1943 ambassadör i London men
lämnade denna post i okt. 1944 på gr. av
överenskommelsen mellan Subasic och Tito (jfr
Jugoslavien, historia). J. är medl. av den
antikom-munistiska jugoslaviska nationalkommittén i
London. [Th.lS.Br.
Jezd, Y e z d, J e s d, huvudstad i prov. Jezd,
mellersta Persien, 1,280 m ö.h.; c:a 60,000 inv. J.
är en viktig knutpunkt för karavanvägar och har
betydande handel med siden, bomull och henna;
religiöst centrum för parserna.
Jezdegerd, persiska konungar av
sasaniddy-nastien.
1) Jezdegerd I, konung 399—420,
efterträdde sin far Bahram IV, var en energisk och
intelligent furste. Genom en allians med
Theo-dosius II 408 bekräftade han det fredliga
förhållandet till Rom, samtidigt som han lyckades
hålla den upproriska adeln i schack. Hans
tolerans mot de kristna, som han tillät sammansluta
sig i en egen kyrka, utsatte honom emellertid
för de ortodoxa magernas hat och förskaffade
honom tillnamnet ”syndaren”. Mot slutet av sin
regering återtog han sina förra medgivanden till
de kristna och lät prästerskapet igångsätta svåra
förföljelser, som varade i flera år. Sa B.
2) Jezdegerd II, konung 438—457, den
föreg:s sonson, son och efterträdare till Bahram
V, återupptog förföljelserna mot de kristna och
judarna, framför allt i det persiska Armenien;
detta framkallade ett farligt uppror där 450—o.
455, vilket J. dock kuvade. Samtidigt måste han
föra krig i ö. mot de framträngande
heftaliter-na el. ”de vita hunnerna”, vilkas ständiga anfall
under ett sekel bidrogo att försvaga
sasanid-väldet. Med Rom slöt han fördrag efter ett kort
krig i början av sin regering. Sa B.
3) Jezdegerd III, den siste
sasanidko-nungen, 632—651 el. 652, trol. sonson till
Chus-rau II, utropades som barn till konung efter de
svåra tronstrider, som utmattat riket efter
dennes död 628. J :s regering var uppfylld av
fåfänga strider mot araberna, som slutgiltigt
krossade sasanidväldet. Efter arabernas avgörande
seger vid Qadisiya 637 intogo de huvudstaden
Ktesifon; J. flydde till Medien och uppbådade
där sitt rikes sista krafter men blev ånyo slagen
vid Nihavand 642. De sista åren tillbragte han
på flykt från stad till stad, tills han slutl.
mördades i Merv. Sa B.
Jèze [zäz], Paul Amédée Gaston, fransk
rättsvetenskapsman (f. 1869), 1902 e.o. prof, och
1906 prof, i förvaltningsrätt i Lille, innehade 1909
—37 motsv. lärostol i Paris. J. var Etiopiens
juridiska ombud inför Nat. förb. 1935—38. J. har
sysslat med olika grenar av offentlig rätt och
särsk. ägnat sitt intresse åt de offentliga
finanserna. Han har varit red. för ”Revue de Science
et de législation financières” 1903—46 och för
”Revue du droit public et de la Science politique”
— 1205 —
— 1206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
