- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 14. Högbo - Johansen /
1227-1228

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joffe, Adolf Abramovitj - Joffre, Joseph - Jofraskinna - Jofur - Jogga - Joggling - Joggning - Joghurt, yoghurt - Jõgi - Jogjakarta - Joh. - Johan (namn) - 1. Johan I (konung av Sverige) - 2. Johan II (svensk-dansk-norsk unionskonung) - 3. Johan III (konung av Sverige)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOFFRE

matiska poster, särsk. i Östasien, och spelade
därvid en synnerligen framträdande roll i
Sovjetunionens östasiatiska politik. Hans anslutning till
Trotskijs opposition omöjliggjorde för honom
aktivt deltagande i bolsjevikpartiets verksamhet, och
han begick självmord i samband med Trotskijs
fall 1927. [M.Hv]B.

Joffre [zåfr], J o s e p h Jacques Césaire, fransk
militär (1852—1931), officer vid ingenjörtrupperna
1870, brigadgeneral 1901, divisionsgeneral 1905,
marskalk av Frankrike 1916. J. deltog i 1870
—71 års krig samt tjänstgjorde 1885—97 med
korta uppehåll i de franska kolonierna i
Asien och Afrika. 1908 blev han chef för 2:a
armékåren (Amiens) och 1910 medl. av högsta
krigsrådet samt inspektör för militärlärov. och för
kustförsvaret. 1911 blev J. v. president i krigsrådet
och generalstabschef, i vilken egenskap han ledde
utarbetandet av den fälttågsplan, som kom till
utförande vid i:a världskrigets utbrott. J. blev då i
kraft av sitt ämbete högste befälhavare över de
franska arméerna i
hemlandet. Då
fält-tågsplanen visade sig
byggd på oriktiga
förutsättningar — J. hade
icke beräknat
tyskarnas framryckning
genom Belgien —, måste
han under de första
veckornas återtåg helt
omlägga sin plan och
samtidigt förbereda ett
återupptagande av
offensiven. Med
orubbligt lugn genomförde
han denna omläggning,

och de operationer, som togo sin början 5/g s.å.,
ledde till den för fransmännen lyckliga utgången
av Marneslaget. Försök att minska J:s andel i
planläggandet av dessa ha gjorts, men det torde nu
få anses fastställt, att äran därav i huvudsak
tillkommer honom. Efter de misslyckade franska
anfallen 1915 avlägsnades J. från det direkta befälet
i Frankrike, var dec. 1915—dec. 1916 högste
befälhavare över samtliga franska arméer i Europa och
därefter krigskommitténs ”tekniske rådgivare”.
1917 sändes J. på en diplomatisk beskickning till
USA och efter kriget i liknande uppdrag 1920 till
Rumänien och 1921 till Japan. 1920 blev han medl.
av Franska akad. J. utgav bl.a. ”1914—15. La
préparation de la guerre et la conduite des
opéra-tions” (1920); ”Mémoires 1910—17” utgåvos i
2 bd 1932. E.Bz.

Jofraskinna [jå’v-], nyisl. Jöfraskinna, en av de
bästa handskrifterna av Snorres ”Heimskringla”,
från början av 1300-talet. Så när som på 5 blad
(fototyperad uppl. 1895; se Kringla) gick J.
förlorad vid Köpenhamns brand 1728, men det finns
ett par rätt goda, dock ofullständiga avskrifter
från nyare tid.

Jofur, i äldre svensk litteratur uppträdande namn
på Tor el. Jupiter; eg. efter isl. jgfurr, furste, hjälte,
urspr.: vildgalt och etymol. identiskt med ty.
Eber (i t.ex. Eberhard). Ordets användning i
svenska har trol. förmedlats av stammen Jov- i gen. och
ack. av lat. Ju’piter.

Jogga, sportv., se Joggning.

Joggling, skeppsb., det
förfaringssätt, som vid nitat utförande användes
för att undvika mellanlägg vid
ytterstråken av bordläggning, innerbotten
el. däck. J. kan företagas ant. på
spanten (fig. 1) el. på ytterstråken (fig. 2).

Joggning (eng. jogging, av jog,
lunka), sportv., uppmjukande löpning på
stället el. under långsam förflyttning
framåt med knäuppböjning och
spänstig vriststräckning.

Joghurt [jå’yurt], yoghurt, se
Mjölk.

Jögi [jö’-J (estn.), flod, älv, å.

Jogjakarta, stad på Java, se
Djokja-karta.

Joh., förk. för Johannes’ evangelium. — 1 (2,
3) J o h., förk. för Johannes’ första (andra,
tredje) brev. — Jfr Joh. Upp.

Johan, mansnamn, av Johannes, grek. Ioann’es,
från hebr. Jöchänän, ”som Gud är huld”. Hit höra
även bl.a. Hans, Jan, Janne, Jon, Jöns, da. Jens, eng.
John, fra. Jean, spa. Juan, port. Joäo, ung. Janos,
ry. och bulg. Ivan, ävensom äldre sv. Jahan (från
Ity.).

Johan, furstar.

Sverige. 1) Johan I, konung (d. 1222), av
sverkerska ätten, son till Sverker d.y. Karlsson,
blev efter Erik Knutssons död 1216 hyllad som
konung. J. var då en yngling, och han kröntes
först 1219. Valdemar Sejr av Danmark
protesterade s.å. hos påven mot kröningen, förmenande, att
Erik Knutssons postume son, Erik Eriksson, var
närmast till tronen. Kanslern, biskop Karl av
Linköping, och jarl Karl torde intill 1220, då de
stupade vid ett korståg till Estland, ha varit de ledande
i riksstyrelsen. Flera åtgärder till förmån för
kyrkan vidtogos under J:s regering. Han själv
säges i Västgötalagens kungakrönika ha varit
”mycket godvillig”. B.

2) J o h a n II, tidigare svensk benämning på
den svensk-dansk-norske unionskonungen Hans
(1455—1513), se Hans.

3) Johan III, konung (1537—92), son till
Gustav Vasa och hans andra drottning Margareta
Leijonhufvud. I likhet med sina syskon fick J. en
uppfostran i tidens bästa stil. 1556 blev han hertig
av s.v. Finland, varifrån han redan följ, år
började blanda sig i det politiska intrigspel, som
uppstod i samband med ordensstaternas upplösning.
Tronföljaren Eriks engelska giftermålsplaner
uppmuntrades av J., för vilken lysande perspektiv
därigenom öppnades, och 1559 for J., sedan han
själv erbjudit sig därtill, till England för att sköta
förhandlingarna. Han väckte där enl. engelska
och franska vittnesbörd en fördelaktig
uppmärksamhet. J. hade under Gustav Vasas sista år stort
inflytande över fadern; till sina släktingar på
mödernet inom adeln stod han i gott
förhållande. — Eriks kraftiga uppträdande på Arboga
riksdag 1561 berövade J. en god del av den
självständiga ställning, som faderns testamente
försäkrat honom, över huvud förändrade Gustav
Vasas död radikalt förhållandet mellan J. och
Erik: förut hade de samarbetat i sina resp,
politiska planers intresse; nu skildes dessa åt. J.

— 1227 —

— 1228 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 22 02:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-14/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free