Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Johanna II (drottning av Neapel) - Johanna (drottning av Spanien) - Johanna av Navarra - Johanna av Valois - Johanna den vansinniga - Johann av Kaysersberg - Johannebergs församling - Johannedal - Johannedals ab. - Johannelund - Johannes (mansnamn) - Johannes, S:t - Johannes (samhälle) - Johannes (apostel) - 1. Johannes I (påve) - 2. Johannes II (påve) - 3. Johannes III (påve) - 4. Johannes IV (påve) - 5. Johannes V (påve) - 6. Johannes VI (påve) - 7. Johannes VII (påve) - 8. Johannes VIII (påve) - 9. Johannes IX (påve) - 10. Johannes X (påve) - 11. Johannes XI (påve) - 12. Johannes XII (Octavianus, påve) - 13. Johannes XIII (påve) - 14. Johannes XIV (P. Canepanova, påve) - 15. Johannes XV (påve) - 16. Johannes XVI (Philagathos, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES
1423 kom J. definitivt att bestämma sig för
Ludvig, som dock vid J :s död förekoms av
rivalen. E.Lö.
Spanien. Johanna, drottning, se ovan
Kas-tilien.
Johanna av Navarr’a. 1) Drottning, se Johanna,
Frankrike 1). — 2) Drottning, se Johanna,
Na-varra 1).
Johanna av Valois [valpa’], se Johanna (helgon).
Johanna den vansinniga, drottning, se Johanna,
Kastilien.
Johann’ av Kaysersberg [kai’zarsbärk], teolog,
se Geiler.
Johannebergs församling, se Göteborg, sp. 568,
570 och 575.
Johannedal, del av Sköns* köping i Medelpad.
Johannedals ab., grundat 1890, äger sågverk,
hyvleri, trähus- och wallboardfabrik i Sköns
köping i Medelpad. Bolaget, som äges av
Ankarsviks ångsågs ab., driver sedan 1927 icke självt
någon rörelse, vilken i stället skötes av
moderbolaget.
Johannelund, egendom vid Ulvsundasjön i
Bromma förs, i Stockholm, 1863 förvärvad av
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som då förläde
sitt 1862 upprättade missionsinst. där. Dettas
ursprungliga uppgift är att utbilda missionärer,
vilka efter 5- el. 6-årig lärokurs prästvigas ”för
verksamhet bland icke kristna folk el. bland
svenska sjömän i utländska hamnar”. Sedan
1887 utbildar stiftelsen även sina
lekmannapredikanter vid J. Inst:s grundläggare och förste
föreståndare var W. Rudin. — Litt.: N. Rodén,
”J:s missionsinst. genom 75 år” (1938). S.A.
Johannes, mansnamn, se Johan.
Johannes, S:t J., församlingar i Malmö* och
Norrköping*. Se även Johannes församling.
Johannes, samhälle i Gällivare* sn i Lappland.
Johannes (aram. Jö’chänän), apostel, galileisk
fiskare, son till en Sebedeus (aram. Zabdaj) och bror
till aposteln Jakob* (d.ä.), en av Jesu första och
närmast stående lärjungar. Om tillnamnet
Boaner g e s se d.o. Enl. Apg. och Gal. var J. en av
ledarna i urförsamlingen i Jerusalem under dess
första tid. Om hans senare öden veta vi intet
säkert. En gammal notis förmäler, att han i likhet
med brodern dödades av judarna, en åsikt, som
stämmer med ett i evang. bevarat jesusord (Mark.
10:39) och med den syriska martyrkalendern av
411, vilken 28/i2 uppför ”apostlarna Johannes och
Jakob i Jerusalem”. Den kyrkliga traditionen
sedan o. 175 ser i aposteln J. tillika förf, till 4:e
evang. (se Johannes evangelium), Johannesbreven*
och Uppenbarelseboken (se Johannes
uppenbarelse) och låter honom leva i Efesus till sin död i
hög ålder. Legenderna om aposteln J. äro
samlade i Johannesakterna (i ”Neutestamentliche
Apo-kryphen”, utg. av E. Hennecke, 2 Aufl. 1924).
— J. avbildas vanl. som en ung man med milda,
sköna drag. I nattvardsscenen sitter han
närmast Jesus el. vilar vid hans bröst. Den
korsfäste avbildas vanl. med J. på ena sidan och Maria
på den andra. I gravläggningen intar han också
en framskjuten ställning. Såsom skrivande
evangeliet el. apokalypsen (på Patmos) har han vanl. en
mera åldrig gestalt; symboldjuret, örnen, flyger
till honom med inspirationens penna el. står
bred
vid hans pulpet (se Evangelist). J:s attribut som
apostel är en kalk. — Litt.: H. Preuss, "J."
(1939). A.J.F. ;E.W.
Johannes, påvar.
1) Johannes I, påve 523—526, avled i
Ra-venna som östgotakungen Teoderiks fånge;
helgon med festdag 27/s.
2) Johannes II, påve 533—535.
3) Johannes III, påve 561—574.
4) Johannes IV, påve 640—642, bördig från
Salona, tog ställning mot monoteleterna.
5) Johannes V, påve 685—686.
6) Johannes VI, påve 701—705.
7) Johannes VII, påve 705—707.
8) Johannes VIII, påve 872—B82, gjorde
med kraft gällande de påvliga maktanspråken
och vann en stor framgång, när Karl den
skallige 875 ur hans hand mottog kejsarkronan; 881
krönte han Karl den tjocke till kejsare. I sin
mot araberna i s. Italien fientliga politik var J.
mindre lyckosam.
9) Johannes IX, påve 898—900.
10) Johannes X, påve 914—928, upphöjdes
på påvestolen av senatorn Theofylakt. J. lade i
dagen utmärkta härskaregenskaper och tog
personlig del i kriget mot araberna, som han
besegrade. 915 krönte han Berengar I till kejsare.
928 överfölls han av anhängarna till Theofylakts
dotter Marozia*, sattes i fängelse och omkom
däri 929.
u) Johannes XI, påve 931—935, son till
Marozia, enl. osäker uppgift naturlig son till
henne och påven Sergius III. Efter moderns fall
932 hölls J. i milt fängelse av den nye
makthavaren, halvbrodern Alberik II av Spoleto.
12) Johannes XII, påve 955—963, eg.
Oc-t avi an us (d. 964), oäkta son till Alberik II
av Spoleto, upphöjdes av denne till påve. J:s
påvetid anses representera påvestolens djupaste,
dock redan under företrädarna långt gångna
för-världsligande och förfall. Själv ägnade han sig
huvudsaki. åt världsliga nöjen. Hans inblandning
i Italiens politiska strider fick världshistoriska
följder, då han mot Berengar* II från Tyskland
inkallade som hjälpare Otto I; denne anlände
961 och kröntes 962 av J. till kejsare, varigenom
förbindelsen mellan Tyskland och Italien
inleddes. Nu sökte J. nya bundsförvanter mot Otto
men avsattes 963 av honom och stred intill sin
död med motpåven Leo VIII. B.
13) Johannes XIII, påve 965—972, var helt
avhängig av Otto I.
14) Johannes XIV, påve 983—984, eg. P.
Canepanova, anhängare till Otto II,
tillfångatogs och avdagatogs av en grekiskt sinnad
motpåve Bonifatius VII.
15) Johannes XV, påve 985—996,
motståndare till familjen Crescentius, företog 993 den
första påvliga kanonisationen av helgon.
16) Johannes XVI, påve 997—998, eg. J.
Philagathos, av ofri härstamning, steg på
gr. av kejsarinnan Teofanos gunst till höga
poster hos Otto II. J. var en för sin tid
grundligt lärd men äregirig och fåfäng man. Han
utropades 997 av familjen Crescentius* och det
östromerska partiet till påve, besegrades av Otto
III, bländades och dog i fängelse.
— 1245 —
— 1246 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
