Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannesburg - Johannes Capistran - Johannes Chrysostomus - Johannes Climacus - Johannes Damascenus - Johannes de Anglia - Johannes de Grocheo - Johannes de Monte Corvino - Johannes de Muris (Jean de Muris) - Johannes de Plano Carpini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES CAPISTRAN
Flygbild över Johannesburg.
Vidsträckta parker försköna den i sig själv föga
tilldragande trakten, som missprydes av gruvorna
med sina schakttorn och väldiga avfallshögar. I
det kuperade området i n., som utgör stadens
förnämsta bostadskvarter, ha anlagts en
eukalyptus-skog och zoologisk trädgård. I Milner Park ligga
Witwatersrands univ., öppnat 1922 (5,240
studenter 1946), och ett astronomiskt observatorium.
Ytterligare 2 observatorier finnas i J., vars klara
luft ägnar sig för astronomiska iakttagelser. Här
finnas vidare medicinsk och teknisk högsk., stora
sjukhus, börs, bibi., konstmuseum och geologiskt
museum m.m. J. är biskopssäte med katedral från
1928. Staden är centrum för handeln med kött o.a.
produkter från den omgivande, rika landsbygden,
omfattande livsmedelsindustri. J. är en viktig
trafikknut; järnvägsförbindelse upprättades 1892 med
Kapstaden (1,460 km), 1895 med Durban.
Flygstation finnes i Baragwanath. J. är ett av
Sydafrikas mest betydelsefulla missionscentra, där o.
15 missionsorganisationer, bland dem Svenska
kyrkan (sedan 1902) med egen kyrkobyggnad och
förs., understödd av Svenska kyrkans mission,
äro verksamma. Klimatet är hälsosamt, ehuru
ofta med kraftiga temp.-växlingar; medeltemp. i
juni 8°6, jan. i8°s. — J. uppstod efter
guldfyn-digheternas upptäckt 1886 och tillväxte
utomordentligt snabbt (o. 60,000 inv. 1890 och 159,000
1904). P.
Johannes Capistra’n, helgon, se Giovanni
Capi-strano.
Johannes Chrysostomus, kyrkofader, se
Chry-sostomus.
Johannes Clfmacus, en av Sören Kierkegaards
signaturer. Jfr Johannes Klimakos.
Johannes Damasce’nus (Johannes från
Damaskus), grekiska kyrkans siste kyrkofader (o. 676—
före 754), munk i Sabasklostret nära Jerusalem.
J:s vktigaste verk äro ”Pege gnoseos”
(”Kunskapskälla”, en del i ty. övers, i ”Bibliothek der
Kirchenväter”, 44, 1923), där han sammanfattat
den föreg. teologiska traditionen (ännu
normgivande för den grekiska kyrkans lära) och ”Sacra
parallela” (”Heliga paralleller”), som mest
innehålla etiska läror. I bildstriden* tog J. bilddyrkan
i försvar: ”Gud är i
bilden, liksom han är i
nattvarden”. — J. var även
en framstående
kyrkomusiker, till vars
kanonvisor i ”Oktoechos” (jfr
Bysantinsk musik) flera
senare diktare (de s.k.
hymnograferna) skrevo
nya texter. Traditionen
om hans roll som
reformator av bysantinsk
notskrift har hittills ej
bekräftats. S.N.;C.A.M.
Johannes de An’glia,
litt., se Mandeville.
Johannes de Grocheo
[grå’k-], musikteoretiker
(o. 1300), har med sin
traktat ”Theoria” givit
oss den enda kända,
mera ingående redogörelsen för medeltida
profanmusik och former {cantile’na, canti fractus, cantus
corona’tus, dudtia, stan’tipes etc.).
Johannes de Monte Corvino [mån’te kårvi’nå],
italiensk franciskanmunk (1247?—1328), skickades
av påven Nicolaus IV med skrivelse till Khubilai
kan, inträffade i Khanbaliq (Peking) trol. 1293 och
vann stor framgång som missionär där; 1307
upprättades för hans räkning ett ärkebiskopsdöme. J.
dog i Peking. Missionen gick sedan tillbaka, och
någon efterträdare som ärkebiskop fick J. ej.
Johannes de Muris (Jean de Muris [zaU
da myri’]), musikteoretiker, astronom och
matematiker (o. 1290—efter 1350). Enl. traditionen
skulle J. ha varit född i England. Under alla
förhållanden tillhör hans egentliga verksamhet Paris,
och två av hans skrifter äro daterade Sorbonne
1323, resp. 1339. I det av M. Gerbert utgivna
verket ”Scriptores de musica”, bd 3, äro under
J:s namn publicerade ett flertal skrifter, bl.a.
”Musica practica” (1321), ”Musica speculativa” (1323)
och det berömda, omfattande verket ”Speculum
musicae”, hos de Coussemaker dessutom bl.a.
”Summa musicae”. Dock uppvisade redan R.
Hirschfeld 1884, att sistn. traktat omöjligen
kunde ha samme förf, som ”Musica speculativa”, och
antog två auktorer med samma namn, vilket dock
nyare forskning tillbakavisat. Å andra sidan har
H. Besseler fastslagit, att J. ej kan vara förf, till
”Speculum musicae” och ”Summa musicae”, vilka
med sin konservativa prägel äro oförenliga med
J :s i ovannämnda verk visade moderna inställning.
J. synes icke ha framträtt som komponist. Han
deltog som astronom i den kalenderreform, som
föranstaltades av Clemens VI i Avignon. —
Litt.: R. Hirschfeld, ”J.” (1884); H. Riemann,
”Geschichte der Musiktheorie” (1898); W.
Gross-mann, ”Die einleitenden Kapitel des Speculum
musicae von J”. (1924); H. Besseler i ”Archiv
für Musikwissenschaft”, 7—8, 1925—26. C.A.M.
Johannes de Plano Carpi’ni, italiensk
orientfa-rare (o. 1200—52), var franciskanmunk och sändes
1245 av Innocentius IV i en beskickning till den
mongoliske storkanen. Han nådde 1246
huvudstaden i Gyllene hordens rike, Sarai vid Volga,
— 1251 —
— 1252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
