Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Carl Edvard - Johanson, Oscar - Johansson, Karl Fredrik - Johansson, Per August - Johansson, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSON
dan, att två sammanhäftande passbitar kunde
belastas med en kraft motsv. 17 atm, 1917 hade
man kommit upp till en specifik
vidhäftningsför-måga av 33 atm. — Rörelsen överläts 1910 på
en firma, C. E. Johansson & co., och hela
tillverkningen förlädes till en hyrd verkstadslokal;
följ, år ombildades företaget till aktiebolag, ab.
C. E. Johansson, med ett aktiekapital av 200,000
kr. — i:a världskriget medförde stark
efterfrågan på bolagets produkter, varför rörelsen snabbt
måste utvidgas och nybyggnader uppföras.
Bolaget kom härvid i finansiella svårigheter, varvid
J. beslöt sälja större delen av sitt aktieinnehav.
Under ny regim insattes ytterligare 7 mkr i
företaget, vars rörelse under efterkrigsåren icke
kunde förränta sitt kapital utan råkade i likvidation
1926; det inköptes härvid av ett konsortium med
J. som huvudintressent, varigenom denne åter
erhöll kontroll över rörelsen. Under
mellanperioden, från 1919, sökte den då 55-årige J. börja
på nytt i USA, vid ett där 1918 etablerat
dotterföretag, som emellertid även detta råkade ut
för ekonomiska svårigheter under
efterkrigsde-pressionen. Den amerikanska fabrikationen
erbjöds härvid till och övertogs av Ford Motor
Co. och överflyttades till Detroit. J. var i Fords
tjänst till 1936, dock med många avbrott för
resor till Sverige. — J:s tekniska gärning bestod
framför allt i att rikta den mekaniska
verkstadstekniken med praktiska mätverktyg av
utomordentlig precision; måttnoggrannheten hos
enskilda passbitar kan drivas upp till o,00001 mm el.
bättre, varigenom ett säkert underlag för
internationell måttstandardisering erhålles. Som
ytterligare och väsentliga bidrag till teknikens
utveckling må anföras det av J. uppfunna progressiva
toleranssystemet, sedan länge (ehuru i något
modifierad form) antaget av ISA och innebärande,
att de s k. avmåtten böra vara proportionella
mot mätsträckan för varje toleransgrad. J.
införde vidare 200 C som standardtemp. för
tekniska mätningar och bidrog genom ett
förutseende arbete verksamt till att de amerikanska och
engelska tum-måtten, vilka definitionsmässigt ej
äro identiska, för industriellt bruk gjorts lika
stora (1915) och exakt lika med 25,4 mm. Det
anses, att sistn. standardisering i hög grad ökade
västmakternas industriella krigspotentiäl under
1 :a världskriget. — För sin tekniska gärning fick
J., ”måttens mästare”, mottaga en rad
utmärkelser, bl.a. Arnbergska priset (1908), Vasaorden
(1918), Nordstjärneorden (1930), John
Ericsson-medaljen (USA, 1932), American Society of
Mech-anical Engineers’ stora guldmedalj (USA, 1940)
samt postumt Ingeniörsvetenskapsakad:s stora
guldmedalj (1943). J. blev 1919 led. av
Ingeniörs-vetenskapsakad. och 1932 hedersdr vid Gustavus
Adolphus College, S:t Peter, Minn., USA, den
skola, där han 50 år tidigare varit elev, samt
1935 hedersdr vid Wayne Univ., Detroit. — Litt:
G. d’Ailly, ”C. E. J., precisionsmåttets
uppfinnare” (1917); T. Althin, ”C. E. J. 1864—1943”
(1947)- A.Lg.
Johanson, Carl Oscar, operasångare,
skådespelare (1865—1943). J. studerade först
målning och var elev vid Konstakad., innan han
beslöt bli operasångare och flyttade över till
Mu
sikaliska akad. Efter engagemang 1887—89 vid
Vasateatern debuterade J. 1889 på Kungl. teatern
som Scherasmin i ”Oberon”. Han stannade här
till 1896 och uppbar under denna tid en mängd
barytonpartier, vilka han förstod att ge en
personlig utformning, kännetecknad av vårdad
deklamation och måttfull scenisk aktion, ss.
Advokaten Pathelin (Foroni), Nevers i "Hugenotterna”,
Almaviva i ”Figaros bröllop”, konung Alfonso i
”Leonora” och Sven Orädd (Ole Olsen). 1896
övergick J. till Dramatiska teatern och utförde
här, livligt uppskattad för sin träffsäkra och
fantasifulla karakteriseringsförmåga, ett stort antal
roller inom karaktärsfacket, både i den allvarliga
och den komiska stilen, ss. Horatio i ”Hamlet”,
Nils Stensson i ”Fru Inger till östråt”, Fouché i
”Madame Sans-Gène” och junker Claus i
”Ambrosius”. På allvar framstod hans talang emellertid,
sedan han 1899 blivit anställd hos A’bert Ranft
och fått tillfälle att framställa en rad originella
och levande typer på Svenska teatern. Som
Bell-man i Didrings ”Två konungar” vann han sin
kanske största framgång, men nämnas böra även
roller som Göran Persson i ”Gustaf Vasa”, Athos
i ”De tre musketörerna”, Jemmerling i
”Advokaten Knifving”, Styver i ”Kärlekens komedi”,
Adolf i ”Fordringsägare” och Laroche i ”Den
okända”. J. var 1926—32 åter anställd vid
na-tionalscenen, där han dock icke fick tillfälle att
göra sig gällande. — J. är far till skådespelaren
K. Gunnar Björnstrand. A.L.
Johansson, Karl Fredrik, gruvexpert,
mineralog (1866—1933), avlade
bergsingenjörsexamen vid Tekniska högsk. 1891, studerade därefter
vid olika utländska univ. och var anställd vid
gruvor i Mindre Asien, Ryssland och Spanien
samt vid gruvundersökningar i Norrbotten. I
början av 1900-talet bosatte sig J. i Sverige och
ägnade sig åt konsulterande verksamhet. Han var
en mycket skicklig gruvexpert och anlitades i stor
utsträckning för bedömande av malmfyndigheters
värde, varvid han gjorde resor över hela världen.
J. var också en framstående mineralog och
publicerade vetenskapliga studier i svenska och
utländska facktidskr. L.Vr.
Johansson, Per August, fackföreningsmän,
tidningsekonom (1866—1933), urspr. skomakare
och pionjär för detta yrkes fackliga
sammanslut-ningssträvanden, först i Göteborg, sedan i
Malmö. Sin betydelsefullaste insats i sistn. stad
gjorde J. i tidn. ”Arbetet”s ekonomiska ledning och
som främsta kraft i fackföreningarnas
sparbanks-rörelse.
Johansson, Johan Axel, publicist (1868—1948).
J., kom 1886 som student till Uppsala, där han
studerade teologi och 1890 avlade teol. fil.
examen. Han blev tidigt intresserad av allmänna
frågor av politisk och kulturell art och fördes
bort från sitt studium, som han aldrig avslutade.
Han var till en början konservativ och deltog
i grundandet av studentfören. Heimdal men gled
småningom över till Verdandi-kretsen, samtidigt
som han inriktade sig på humanistiska studier.
1899 blev han medarbetare i ”Dagens nyheter”
och anställdes 1901 som medred. i ”Upsala nya
tidn.”, där han från 1903 till sin död verkade som
chefred. J. stod i nära kontakt med ledande
per
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
