Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Axel - Johansson, Johan, i Kälkebo - Johansson, 1. Hemming - Johansson, 2. Folke - Johansson, 1. Arvid - Johansson, 2. Andreas (ingenjör) - Johansson, August - Johansson, Johan-Olov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSON
soner i det liberala partiet, som utgått från
1800-talets Verdandi, och utövade som skribent och
debattör under en följd av år ett stort inflytande
på generation efter generation av radikal
akademisk ungdom i Uppsala; en rad yngre liberala
journalister gingo i skola hos ”Koftan”, som han
allmänt kallades. I politiskt avseende intog han
en självständig hållning i anslutning till
Frisinnade landsf öreningens politik; vid föreningens
uppdelning 1923 anslöt han sig till det liberala
partiet. Han följde med intresse rikspolitiken
men specialiserade sig tidigt på
kommunalpolitiska frågor; med särskild uppmärksamhet följde
han Uppsala univs angelägenheter och
kulturfrågor i Uppsala. Han var led. av
stadsfullmäktige i Uppsala 1907—42 (ordf, från 1935), av
stadens drätselkammare 1908—34 och av Uppsala
läns landsting 1917—42 (ordf, från 1929). J. hade
också en rad uppdrag bland sina yrkeskolleger,
1925—29 var han Publicistklubbens ordf. E.
Johansson, Johan, i Kälkebo,
hemmansägare, politiker (1868—1928), började tidigt deltaga
i nykterhetsrörelsen och det kommunala livet. 1907
—08 tillhörde han A.k. som liberal. Då
Bondeförbundet bildats, slöt sig J. till detta parti och var
dess parlamentariske ledare från 1922 till sin
plötsliga bortgång genom en järnvägsolycka (vid
Bollnäs 22/s 1928). Han var även ordf, i
Bondeförbundets riksorganisation. J. var led. av F.k. 1919 B—
1921, av A.k. 1922—28. Han var en försynt och
tillbakadragen man, arbetsam, kunnig och duglig
men utan egentlig politisk ärelystnad. Hans
partiledarskap tillföll honom helt visst huvudsaki. på
gr. av solida karaktärsegenskaper och
representativ förmåga. E.Ths.
Johansson. 1) Jakob H e m m i n g J., industriman
(f. 8/ö 1869), fil. kand, i Uppsala 1890,
utexaminerad från Tekniska högsk. 1893, tekn. hedersdr
1944. J. var ingenjör vid Stockholms allmänna
telefon-ab. 1893—98, vid ab. L. M. Ericsson &
co. 1898—1900, blev överingenjör 1900 och var
bolagets verkst. dir. 1909—25. J. är led. av
styrelsen för Telefon-ab. L. M. Ericsson och detta
bolags dotterbolag samt har varit led. av
styrelserna för Sveriges allmänna exportförening,
ab. Radiotjänst m.m. G.Sm.
2) Folke Ludvig Hemming J., den föreg:s son,
skogsvårdsexpert (f. V2 1899), jägmästarexamen
1924. J. var redaktionssekr. i Svenska
skogsvårds-föreningen 1926—40, sekr. hos centralrådet för
Skogsvårdsstyrelsernas förbund 1937—41, hos
Svenska skogsvårdsföreningen 1940—47, byråchef i
Skogsvårdsstyrelsen 1940—47; sedan sistn. år är
han verkst. dir. för Skogssällskapet i Göteborg. J.
har som sekr., led. och ordf, tillhört ett flertal
statliga kommittéer och utredningar rörande
skogsvården m.m. samt har red. olika facktidskr.
Han var sekr. hos Skogsveckan 1940—47, tillhör
sedan 1944 styrelsen för Statens skogmästarskola
samt är sedan 1948 ordf, i Lantbruksnämnden för
Göteborgs och Bohus län. Th.
Johansson. 1) Karl Arvid J.,
bergsvetenskapsman (1870—1934), utexaminerad från Tekniska
högsk. 1893, var ingenjör och chef för
metallurgiska avd. vid Sandvikens järnverks ab. 1896—
1918, prof, i hyttmekanik och järnets bearbetning
vid Tekniska högsk. 1918—28, chef för Jernkon-
torets tekniska byrå 1928—34 och överingenjör
från 1930, red. för ”Jernkontorets annaler” från
1928. J. var ordf, i styrelsen för Metallografiska
inst. från 1926, medl. av
gruvlagstiftningskommis-sionen 1920—23. Han blev led. av
Ingenjörsveten-skapsakad. 1919 och erhöll Jernkontorets
Rinmans-medalj 1934. J. var på sin tid en av
förgrundsgestalterna inom svensk bergshantering och spec.
dess forskning. L.Vr.
2) Andreas J., den föreg:s bror, ingenjör (f.
9/i 1879), avgångsexamen från Bergsskolan i Falun
1902, praktiserade i USA 1903—08, anställd hos
Jernkontorets metallurgiske ingenjör 1908, ritare
och konstruktör hos ab. Elektrometall 1911,
över-ingenjörsassistent vid Finspongs metallverk 1914,
överingenjör och platschef där 1915—33, därefter
verksam som konsulterande ingenjör. J. blev led.
av Ingeniörsvetenskapsakad. 1931.
Johansson, Adolf August Emanuel, skolman
(f. 21/9 1871), se sp. 3.
Johansson, J o h a n-O 1 o v, fackföreningsmän,
kommunalman, författare (f. 12/s 1874). J. var
anställd scm smed och valsmästare vid Horndals
järnbruk 1888—1908,
då han anställdes
som ombudsman hos
Svenska järn- och [-metallarbetareförbundet,-]
{+metallarbetareförbun-
det,+} sedermera kallat
[-Metallindustriarbetareförbundet,-]
{+Metallindustriarbeta-
reförbundet,+} där han
1913—20 var sekr. och
1920—25 ordf. Han
blev led. av
Landsorganisationens representantskap 1918 och
av Landssekretariatet
1925 samt var kassör
hos
Landsorganisatio
nen 1925—36. 1933—34 var han led. av styrelsen för
Stockholms arbetarkommun. Han var
socialdemokratisk led. av Stockholms stadsfullmäktige
1932—42, ordf. 1935—38. Han blev ordf, i
Stockholms besparingsnämnd 1933, ordf, i Stockholms
stadsfullmäktiges omorganisationskommitté samt
i Svenska stadsförbundet och dess finansråd 1936.
1937—43 var han ordf, och verkst. dir. i ab.
Stockholms tomträttskassa. Han var svensk delegerad
vid ekonomiska konferensen i Genève samt vid
förhandlingar om nytt handelsavtal med
Tyskland 1926. J. har gjort en viktig insats i
arbetarnas folkbildningssträvanden; han understödde
Brunnsviks och Viskadalens folkhögskolor och
tidn. ”Studiekamraten”. Han var med om att 1929
grunda Landsorganisationens skola i Brunnsvik,
där han undervisade i bokföring 1932—35. J.
framträdde tidigt som journalist, blev 1911 red.
för ”Metallarbetaren” och var under en följd av år
medarbetare i ”Socialdemokraten”. Han försökte
sig också som skönlitterär förf., varvid han
hämtade motiv från den mellansvenska bruksbygd, i
vilken han själv vuxit upp. Han utnyttjade sina
intryck och upplevelser för lyrik i ”Hammarslag”
(1911) och ”Hammarsmide” (1916), utg. under
pseud. Johan Olov, som han också använde,
när han debuterade som prosaist med
berättelse-saml. ”Slaggstänk” (1917) och tio år senare utgav
— 9 —
— 10 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
