Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Johan-Olov - Johanson, Klara - Johansson, Stefan - Johanson, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSON
romanen ”Brofors järnarbetarfackförening”, en
skildring från arbetarrörelsens genombrottsår,
som i bearbetad form blev grunden för filmen
”Järnets män” (1935). J. slog igenom som förf.,
när han 1933 under eget namn utgav ”Smeder,
brukspatroner och bergsmän”, som raskt följdes
av en rad volymer med motiv från det gamla
brukslivet, berättelsesaml. ”Underliga människor”
(1934), ”Våra fäder” (1935), ”Bergslagsvers” (1936),
”Medmänniskor” (1937), ”Krutgubbar” (1938),
"Mödrar, fästmör och hustrur” (1939), ”Kärnfolk”
(1940), ”Hedersmän och skojare” (1941), ”Det
gamla järnbruket” (1948) och ”Flammornas folk” (1949)
samt romanerna ”Släkten är värst” (1943) och
”Smeder på luffen” (i945). J- berättar enkelt,
rakt på sak, hans miljöskildringar ha
kulturhistoriskt värde, hans människoskildring är drastiskt
åskådlig, full av humor. Tills, med S. Sjöberg
utgav J. 1938 ”Stockholms maskin- och
metallarbetarefackförenings historia”. E.
Johanson, Klara Elisabeth, författarinna
(1875—1948). J. studerade estetik och
litteraturhistoria i Uppsala, där hon blev fil. kand. 1897,
och övergick sedan
till pressen; hon var
red.-sekr. i ”Dagny”,
Fredrika
Bremer-för-bundets organ, 1899—
1900 och medarbetade
som litterär kritiker
och kåsör i
”Stockholms dagblad” 1900—
10. Utom kåserier
skrev hon också
skisser med motiv ur
svenskt småstadsliv
och blev därigenom ett
slags föregångare till
de s.k. tiotalisterna.
Urval av sina kåserier och skisser gav hon under
den från Mark Twain lånade pseud. H u c k
L e b e r i böckerna ”Oskuld och arsenik” (1901)
och ”Ligapojken Eros” (1907). Samtidigt som
hennes spirituella och spetsiga skämtlynne fick
utflöde i uppsaliensiska studentspex med
höglitterära anspelningar, fördjupade hon sig på ett
personligt sätt i stor diktning, Goethe samt tysk
och svensk romantik, engelsk och särsk.
amerikansk litteratur, framför allt Emerson och bröderna
William och Henry James, samt den danske
diktar-filosofen S. Kierkegaard. Hon utgav i sv. övers, ett
urval av H. Amiels ”Fragments d’un journal
in-time” (”En drömmares dagbok”, 1900, i i:a uppl.
med förord av Ellen Key, från 6:e, starkt
förändrade uppl. 1925 med förord av J. själv). Hon
var upptagen av kvinnofrågan och gjorde under
pseud. Anna Mathilda Cecilia
Johannes do 11 er ett livligt diskuterat inlägg i
moraldebatten med skriften ”Den undre världen”
(1907), där hon skildrade en prostituerads öde,
och hon engagerade sig också i fredsrörelsen.
Sedan hon lämnat dagsjournalistiken,
medarbetade hon sparsamt i ”Ord och bild”, ”Hertha”
och ”Tidevarvet”. 1915—20 utgav hon tills, med
Ellen Kleman en rikt kommenterad uppl. av
Fredrika Bremers brev (4 bd); till Ellen Klemans
urval ”Fredrika Bremer i brev” (1944) skrev J.
ett förord. Hon utgav vidare Fredrika Bremers
”England under hösten 1851” (1922) och ”Det
unga Amerika” (1927), ett kommenterat
sammandrag av Fredrika Bremers ”Hemmen i den nya
verlden”. Hon presenterade den italienske
filosofen och litteraturtolkaren B. Croce med en
övers, av hans ”Breviario di estetica” (”Estetiskt
breviarium”, 1930) och verkställde ett urval av
A. Norlinds dagböcker i ”Det osynliga bygget”
(s.å.). Sin förnämsta insats gjorde J. som lärd
och spirituell essäist med exklusiv hållning, fin
i förståelsen av dikt, inträngande i analysen,
alltid inställd på det väsentliga. Hon använde
med förkärlek den aforistiska formen, vilket hörde
ihop med hennes intresse för dagböcker. Essäer
och aforismer ingå i saml. ”Det speglade livet”
(1926), som hon gett den karakteristiska
undertiteln ”memoarer från bokrummet”, och ”Det
rika stärbhuset” (1946), aforismer i ”En recensents
baktankar” (1928). Som skarp och kvick
polemiker framträdde hon i ”Sigrid Fridman och andra
konstnärer” (1948). — Litt.: Margit Abenius,
”Kontakter” (1944); Emilia Fogelklou-Norlind,
”K. J.” i ”Sv. litteraturtidskr.”, 11 1948). E.
Johansson, Stefan Emanuel, målare, grafiker
(f. 29Æ 1876). Efter en oregelbunden skolgång
började J. teckna på egen hand och fördjupade sig i
självstudier, gjorde 1899—1900 ett försök att följa
undervisningen vid Konstakad. men fann sig icke
till rätta. 1909 och 1913 gjorde han studieresor
till Italien och 1912 en till
expressionistutställning-en i Köln. Efter hemkomsten från den sista resan
har han mest varit bosatt i Värmland. J. har i sin
konst tagit djupast intryck av den danska
idylliska och nyansrika 1800-talskonsten med dess
klassiska traditioner och lilla format men också
av florentinsk ungrenässans och tysk
högrenässans. Typiska för hans statiska konst äro hans
människostudier (t.ex. av modern), där han
placerar modellen i ren profil- el. enface-ställning
för att med genomförd symmetri skildra ansiktets
struktur och uttryck, sedan allt tillfälligt
sovrats bort. Hans stil är ytterst linjebetonad och
slår stundom över i petig ciseleringskonst men når
ofta fram till en beundransvärd rikedom och
monumentalitet, ibland med en dragning åt
surrealism. — J. utställde på Konstnärsförbundets
utställning 1905, separat i Stockholm 1926, 1930 och
1934. Representerad på Nationalmuseum,
Göteborgs museum, Norrköpings museum och
Linköpings museum. SSm.
Johanson, Karl Anton, telegrafkontrollör,
idrottsledare (f. 28/i 1877), sekr. i Svenska
fotbollförbundet 1905—22, dess ordf. 1923—37, medl.
av Riksidrottsförbundets överstyrelse 1904—16 och
1918—44, v. ordf, i dess förvaltningsutskott 1918
—44, ordf, i Svenska ishockeyförbundet och led.
av Stadionstyrelsen fr.o.m. 1924, ordf, i
Riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté 1928—43,
styrelseled. av Internationella fotbollsförbundet 1932—
38. J. har under sin mångåriga verksamhet inom
den svenska fotbollsidrotten varit den drivande
kraften, som i hög grad bidragit att lyfta denna
idrottsgren till dess nuv. höga standard i Sverige.
Han har bl.a. utg. ”Fotboll” (i ”Idrotternas bok”,
I, 1905, 3 uppl. 1921) och ”Sportens historia” (4
bd, 1930—31). O.Kgh.
— 11 —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
