- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 15. Johansfors - Kimon /
37-38

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnson, Samuel - Johnson, Andrew - Johnson, Gisle - Johnson, William Ernest - Johnson, John Albert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHNSON

krafter) och hemsökt av nervösa rubbningar, som
medförde perioder av tungsinne, växte han upp i
torftiga förhållanden men skaffade sig tidigt stor
beläsenhet. En vistelse vid univ. i Oxford måste
han avbryta på gr. av medellöshet och försökte sig
därpå, efter ingånget äktenskap med en till åren
kommen änka, som lärare, men utan framgång,
varpå han 27-årig begav sig till London för att
bryta sig en bana som skribent. År av stor nöd
följde; bredvid litterärt brödförvärv försökte han
sig som dramatiker med tragedien ”Irene” (1737;
uppförd 1749) och som poet med satiren ”London”
(1738), en efterbildning av Juvenalis, vilken vann
erkännande och 1749 följdes av den besläktade
"Vanity of human wishes”, hans ojämförligt
största poetiska
bedrift. Berömd i
vidare kretsar blev J.
först med sin
vecko-tidskr. ”The Rambler”
(1750—52) och sin
efter 9 års arbete
fullbordade stora ”English
dictionary” (1755); men
hans kamp för brödet
var fortfarande hård,
delvis på gr. av hans
stolthet, som fjärmade
honom från högt
ställda gynnare av
litteratur, och hans bittra in-

ställning mot det härskande whigpartiet. Den
filosofiska romanen ”Rasselas” (1759) blev ytterst populär
men inbragte honom själv föga, och först en av
Georg III och Butes toryministär honom 1762
förlänad årlig livstidspension på 300 £ gjorde hans
tillvaro tryggad. Hans stora motvilja mot arbete
fick därefter göra sig gällande, och framdeles
skrev han föga med undantag av sitt
kritiskt-bio-grafiska storverk ”The lives of the poets”
(fullbordat 1781), om de engelska skalderna från Milton
till Gray, årh:s förnämsta verk i sitt slag. Med
stadgat rykte hos sin samtid och närmaste
eftervärld som sin tids ojämförlige litteraturkritiker
och moralist har han sin konversationstalang
(”Johnsons klubb” från 1764) och sin vän och
biograf James Boswell* att tacka för det
oförminskade intresse han alltjämt åtnjuter; med sin vishet,
sin lärdom, sin djupa religiositet, sin gnistrande
snillrikhet och sina många kantigheter och
excen-triciteter har the Doctor erhållit en plats som
Englands Sokrates och en av litteraturhistoriens mest
älskade gestalter. — Flera ”Collected works”, men
ingen komplett. — Litt.: Biogr. av J. Boswell
(1791; sv. övers. 1926—30; ej fullbordad); essäer
av Macaulay och Carlyle; G. B. Hill, ”Letters of
J.” (2 bd, 1892); W. Raleigh, ”Six essays on J.”
(1910); W. P. Courtney, ”Bibliography of J.”
(1915); Y. Hirn, ”Dr J. och James Boswell” (1922);
H. Kingsmill, ”S. J.” (1933); A. McNair, ”Dr J. and
the law” (1949). F.G.B.

Johnson [jånsn], Andrew, amerikansk
president (1808—75), tog trots bristfällig utbildning
tidigt aktiv del i det politiska livet på
demokraternas sida, var 1843—53 medl. av unionens
representanthus, 1853—57 hemstaten Tennessees guvernör,
1857—62 unionssenator. Även efter sin hemstats

secession 1861 kvarblev J. i unionssenaten och
framträdde under inbördeskriget trots
partiställning och hemland som talesman för en militär
kraftpolitik mot Sydstaterna. Fördenskull
uppställdes han 1864 av republikanerna som kandidat till
v. presidentposten och blev vid Lincolns mord 1865
president. Som sådan önskade han fortsätta
Lincolns försonliga politik gentemot Sydstaterna men
bekämpades av kongressen, som under
sydstats-representanternas frånvaro dominerades av de
”radikala” republikanerna, d.v.s. anhängarna av
negeremancipation och tvångsåtgärder mot
Sydstaterna, därjämte de ivrigaste ämbetsjägarna. Snart
lågo president och kongress i öppen fejd. Att J.
däri förde det sunda förnuftets och toleransens
talan är numer allmänt
erkänt. Men han gick
ej fram med nödig
kraft, vartill bidrog
motstånd från
kabinettets sida. Det enda
medel J. brukade, var
vetot, som han
använde flera gånger mot
kongressens beslut
rörande Sydstaternas
”rekonstruktion”, i regel
resultatlöst, då
kongressen kunde
återupprepa sina beslut med
så stor majoritet, att

förslaget blev lag trots vetot. Nyval till
kongressen gåvo 1867 ytterligare majoritet åt de
”radikala”, militärvälde etablerades åter i Sydstaterna.
Konflikten skärptes, och representanternas hus lät
anklaga J. inför senaten ss. riksrätt för
högmåls-brott. Senatens omröstning härom (16/s 1868) —
den mest spännande i dess historia — gav till
resultat, att en enda röst saknades i den för
fällandet nödiga kvalificerande majoriteten. Efter sin
avgång som president sökte J. förgäves ånyo göra
sig gällande inom politiken; kort före sin död
1875 blev han unionssenator. B.

Johnson, G i s 1 e Christian, norsk teolog (1822—
94), prof, i systematisk teologi 1860, i
kyrkohistoria 1875 i Oslo. J. tillhörde den lutherska
nyortodoxien, förenad med sträng pietism. Jämte sin
kollega C. P. Caspari* utövade han i en mansålder
ett dominerande inflytande i norska kyrkan,
bekämpade grundtvigianismen och bidrog till att
hålla samman kyrka och frireligiositet. J. deltog i
bibelövers, och utgav ”Theologisk Tidsskrift” och
”Luthersk Kirketidende”.

Johnson [jånsn], William Ernest, engelsk
filosof (1858—1931), univ.-lärare i Cambridge från
1893. Genom sin logikundervisning har J. starkt
påverkat åtskilliga nyare teorier, t.ex. J. M.
Keynes’ sannolikhetsteori, C. D. Broads
naturfilosofi och J. Lairds realism. Huvudarbete: ”Logic”
(3 bd, 1921—24, delar ur bd 4 i ”Mind”, 1932).

Johnson [jånsn], John Albert, amerikansk
politiker (1861—1909). J., som var född i Minnesota
av från Sverige utvandrade föräldrar av låg
samhällsställning, blev först bodbetjänt; självstudier
och livligt politiskt intresse gåvo honom snart
stort anseende i bygden, och han blev 1888 red. för
en liten demokratisk tidn. Han spelade inom kort

— 37 —

- 38 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 11:50:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-15/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free