Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukarpartier - Jordbrukets avfolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKETS AVFOLKNING
prägel på stortinget. Mot slutet av 1860-talet
inleddes ett samarbete mellan bondepartiets ledare
Jaabæck och Sakförerpartiet med Sverdrup i
spetsen, sedermera Radikale Venstre, ett samarbete,
som på 1880-talet ledde till bildande av partiet
Venstre, vilket därför till stor del kom att bli
ett j., där kärnan länge utgjordes av bönder, om
det också före 1905 i betydande grad varit
små-borgerskapets, småbrukarnas och även arbetarnas
parti. Vid 1918 års val uppställde den
riksomfattande sammanslutningen av bönder, Norsk
land-mandsforbund, senare Norges bondelag, egna
listor till stortinget och fick 3 mandat. Sedan 1921
är det formellt konstituerat som parti, bondepartiet,
och har sedan dess fått 8—16% av väljarna och
mellan 10 och 26 representanter med sin relativt
starkaste ställning mot slutet av 1920-talet. Under
Kolstads, sedermera Hundseids ledning iklädde
sig bondepartiet f.f.g. regeringsansvaret 1931—
33. Vid 1949 års val fick partiet 12 mandat.
— I Danmark framträdde den bondevänliga
vänstern el. Bondevennernas Selskab 1846.
Bon-devennerne, som en tid splittrades på tre
stridande grupper, slöto sig samman till ett parti
1870, Forenede Venstre, föregångaren till våra
dagars Venstre, som reellt kan betraktas som ett
bondeparti, om det också under senaste år fått
en ganska stark anslutning även i städerna.
Venstre, som var det största partiet 1920, var det
näst största vid 1947 års val, då det fick 49
platser och 25 % av rösterna. Det har sedan 1920
haft lägst 28 mandat och aldrig mindre än 17 °/o
av rösterna. Venstre har under 1900-talet vid
flera tillfällen bildat ministär, f.g. 1901, senaste
gången under Knud Kristensen 1945—47. Det har
också funnits ett annat j. i Danmark. Detta hade
sitt ursprung i Landbrugernes Sammenslutning,
som från 1934 representerades i riksdagen av 3
från Venstre utträdda ledamöter. Det uppträdde
vid 1935 års val under namnet Det frie Folkeparti,
som 1935 fick 3 representanter och vid 1939 års
val, då det ombildats till Bondepartiet, 3 mandat.
Partiet fick 2 mandat 1943, men då det
samarbetade med nazisterna, upplöstes det 1945 och
har sedan dess icke varit representerat i
riksdagen. — I Finland har det 1906 bildade
Agrarpartiet haft en liknande ställning som
Venstre i Danmark, även om det en tid haft någon
konkurrens med ett annat j., det 1933 bildade, 1945
upplösta småbrukarpartiet, som fick ett par
mandat vid valen 1933 och 1939. Agrarpartiet blev
det största partiet i riksdagen 1948 med 56
mandat och är därmed det parlamentariskt sett
starkaste j. i världen. Det kan betecknas som ett
radikalt centerparti och har flera gånger burit det
huvudsakliga regeringsansvaret. — Betydande
inflytande har också ett j. på Island, där
Bondepartiet el. Framstegspartiet, som grundades 1933,
vid valen 1949 fick 17 mandat och därmed blev
det näst största partiet. J.B.
Jordbrukets avfolkning. Den i jordbruket
sysselsatta befolkningens andel av Sveriges totala
folkmängd var i mitten av 1800-talet nära 80 °/o,
men den har sedan undan för undan minskat och
är f.n. mindre än 30%. Denna enorma
tyngd-punktsförskjutning inom näringslivet är
karakteristisk för utvecklingen inom samtliga
industria
liserade länder, fast den fortgått vid olika tidpunkt
och i olika tempo. Då tröghetsmomenten vid
denna omflyttning äro stora, lider
jordbruksnäringen oftast av en viss överbefolkning, som
resulterar i låga produktpriser och arbetsinkomster,
vilket dock i sin tur påskyndar utflyttningen.
Av de faktorer, som påverka avflyttningen från
jordbruket, har inkomstskillnaden mellan
jordbrukare och i andra näringar sysselsatta
yrkesutövare tilldragit sig den största
uppmärksamheten. Denna löneklyfta har dock som isolerad
företeelse ringa inverkan, den måste ses i
samband med industrikonjunkturerna. Jordbrukets
befolkningsrörelser äro höggradigt
konjunkturkänsliga, d.v.s. de reagera mycket kraftigt för
stadsnäringarnas förmåga att dra till sig
arbetskraft. Löneklyftan är ofta procentuellt sett större
vid lågkonjunkturer på gr. av stadsnäringarnas
större förmåga att genom
produktionsinskränkningar anpassa sig efter konjunkturerna och
därigenom bevara lönenivån. Trots detta är
avflyttningen störst vid högkonjunkturerna. Det är
m.a.o. stadsnäringarna, som äro den aktiva, och
jordbruket, som är den passiva parten vid
omflyttningarna. — I kombination med
konjunkturerna har även befolkningens åldersstruktur i
städerna och på landsbygden en avgörande
betydelse för omflyttningen. Detta innebär i Sverige,
att städernas dragningskraft ökas genom den av
den låga nativiteten under 1920- och 30-talen
orsakade arbetskraftsbristen, men även motståndet
mot utflyttningen ökas, eftersom det endast är
personer i åldersgrupperna 15—30 år, som övergå
till annan sysselsättning, och dessa
åldersgruppers procentuella andel av jordbruksbefolkningen
är i avtagande.
Enl. 1945 års svenska folkräkning minskade
befolkningen inom yrkesgruppen ”jordbruk med
binäringar” under 5-årsperioden 1941—45 med
8,5% (7,9% för män och 9,1% för kvinnor).
Denna minskning var nästan dubbelt så stor som
under de båda lo-årsperioderna 1921—30 och 1931
—40, då den var c:a 7, resp. 10%. Avflyttningen,
som alltså redan under 2:a världskriget var större
än tidigare, synes under 1946 ha fått en
rekordartad omfattning och även under 1947 ha varit
mycket stor.
Den hittillsvarande avfolkningen inom
jordbruket har till övervägande del berört
arbetarbefolkning och torpare, medan företagarbefolkningens
antal varit täml. konstant. Nettoavflyttningen var
för hela landet 1931—40 för den förra gruppen
22,9 °/oo pr år och för den senare 4,3 %o. Detta
medför givetvis olägenheter, eftersom det främst
är inom företagarbefolkningen, som jordbrukets
arbetskraftsreserv är att söka. Detsamma gäller
den regionala fördelningen av avfolkningen, som
är omvänt proportionell mot avståndet till
tätorter och expanderande stadsnäringar, medan
arbetskraftsreserverna just äro att söka på de
avlägsna orterna. J. var sålunda 1931—40 över i6°/oo
pr år inom Mälarlänen och Bergslagen men
betydligt lägre i s. Sverige och minst i Norrland,
i Lappland understeg den 2 %o pr år.
Avflyttningen har även varit större för kvinnor än för
män, varför en betydande skevhet i proportionen
mellan könen uppstått på landsbygden. 1940 var
— 91 —
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
