Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukskredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSKREDIT
person fick kvarligga hos låntagaren, och liknande
bestämmelser meddelades 1932 betr,
inteckning i jordbruksinventarier.
Då jordbruket, trots mångfalden av
kreditinstitutioner, ej kunnat få sitt kreditbehov tillgodosett
i den utsträckning och på de villkor, som ansetts
erforderliga för näringens utveckling, har Staten
i stor utsträckning direkt uppträtt som
kreditgivare. Det har därvid främst varit fråga om
sekundär fastighetskredit, förknippad med speciella
rationaliseringsåtgärder, men även driftskredit har
förekommit i olika former. Jordbrukets
kreditvolym och dess fördelning på olika kreditgivare
1946 framgår av nedanstående tab.
Hypoteksföreningarna .............. 558 mkr 21,5 %
Jordbrukskasserörelsen ............. 231 „ 8,9 „
Sparbankerna ....................... 900 ,, 34,9 „
Affärsbankerna ..................... 600 ,, 23,1 ,,
Försäkringsbolagen ................. 18 „ 0,7 „
Statliga lånefonder ................ 292 ,, 11,2 ,,
2,599 » 100,0 »
Härtill komma de säkerligen icke obetydliga men
till sin storlek okända belopp, som härröra från
privatpersoner.
En särställning inom den statliga låne- och
bidragsverksamheten intar den till
egnahemsverk-samheten (se Egnahem och Arrendeegnahem)
knutna s.k. sociala
jordbrukskredit-givningen*, som startades 1904 med Statens
egnahemslånefond och sålunda också är den äldsta
grenen av denna verksamhet. Egnahemsrörelsen
hade urspr. till syfte att genom nyodling el.
jordstyckning och intensivare drift bereda ökad
sysselsättning åt befolkningen inom jordbruket för
att motverka emigrationen. Numera underlättar
den genom social jordbrukskreditgivning för
mindre bemedlade jordbrukare att etablera sig
som egna företagare el. att förstärka ofullständiga
jordbruk.
Jordbrukskrisen i början av 1930-talet ledde till
exceptionella kreditsvårigheter, och en betydande
statlig kreditgivning med rent stödjande syfte
igångsattes. Sålunda anvisade 1932 års riksdag
15 mkr till ackordslån och stödlån.
Ackordslån beviljas för genomförande av ackord,
om sannolikhet föreligger, att vederbörande
därefter kan göra rätt för sig. Stödlån beviljades
för inköp av nödiga redskap, kreatur m.m.
Genom beslut vid 1935 års riksdag avskaffades
stödlånen, medan ackordslåneverksamheten fortsattes
efter väsentligt utvidgade linjer. Den regleras
genom k.k. om ackordslån och hjälplån till
jordbrukare (SFS 592/40). Hjälplån lämnas för
reglering av jordbrukarens skuldbörda på annat sätt
än genom ackord.
På riksdagens begäran tillsattes 1933 den s.k.
jordbrukskreditutredningen, vilken bl.a.
utarbetade förslag om inrättande av en Statens
lånefond för sekundär jordbrukskredit.
Utredningen fann näml., att sekundärlånen voro
ganska kortfristiga och löpte med alltför hög
ränta, varför en konvertering till långfristiga lån
med lägre ränta skulle bereda jordbrukarna
avsevärda lättnader. Förslaget antogs, och 40 mkr
ställdes till fondens förfogande. Lånen förmedlas
av bl.a. centralkassor för jordbrukskredit och
hypoteksföreningar samt beviljas till högst 75 °/o
av jordbruksegendomens belåningsvärde (k.k. 7/o
1935 om Statens sekundärlånefond); 14 mkr
utestodo 3% 1948 som lån från fonden.
För att stödja och påskynda jordbrukets
rationalisering ha sedan i:a världskriget skapats ett
stort antal statliga lånefonder, från vilka lån till
speciella åtgärder lämnats. Här kunna nämnas
gödselvårdslånefonden,
avdiknings-lånefonden, täckdikningslånefonden,
allmänna och norrländska nyodling
s-fonderna och jordbrukets
maskinlånefond. Till flertalet av dessa fonder
knötos bestämmelser om att statsbidrag jämväl
skulle utgå till de åtgärder, till vilka lån
beviljades. De fonder, som avsågo åtgärder för yttre och
inre rationalisering (se Jordbrukets rationalisering),
ha sedan 1948 ersatts med generella
lånebestämmel-ser (se nedan). Ett undantag utgör dock
avdik-ningslånefonden. Lån och statsbidrag till
torrlägg-ningsverksamheten regleras genom k.k. 30/e 1939
och 25/s 1945 (se Statens avdikningsanslag).
Statsbidrag kan utgå med V2 el. V3 av den av
torr-läggningsnämnden godkända kostnaden för
företaget, och statslån må beviljas till hela den
övriga kostnaden, dock till högst 70% av
jordförbättringens värde. Som lån från fonden utestodo
3% 1948 47,2 mkr. Ur jordbrukets
maskinlånefond* (k.k. 26/e 1948) beviljas lån för
anskaffande av jordbruksmaskin, som skall användas
gemensamt av flera jordbrukare. 30/b 1948 utestodo
13,7 mkr från fonden.
Staten har även bedrivit en betydande
kreditverksamhet till stöd för jordbrukets ekonomiska
föreningar. Lån och bidrag kunna sålunda
lämnas till avelsförening för inköp av avelsdjur,
enbart lån till ekonomisk förening för uppförande
av spannmålslagerhus, till ekonomisk förening
för uppförande av andelsslakteri, till ekonomisk
förening el. annan sammanslutning för anläggande
på landsbygden av distributionsnät för elektrisk
energi m.m.
I samband med det program för jordbrukets
rationalisering*, som innefattas i de riktlinjer för den
framtida jordbrukspolitiken, vilka antagits av
1947 års riksdag, fattade 1947 och 1948 års
riksdagar beslut om en omläggning av den statliga
kreditgivningen för rationaliseringsändamål. Från
att ha utgjort ett komplement till annan sekundär
fastighetskredit utvecklas den statliga
kreditgivningen sålunda till att bli den ordinarie
lånefor-men. Den statliga låne- och bidragsverksamheten
utvidgas därigenom väsentligt, lånevillkoren
förenhetligas, och ansöknings- och
beviljningsproce-duren förenklas. Bestämmelserna ha sammanförts
i en k.k. n/o 1948 ang. statligt stöd till jordbrukets
yttre och inre rationalisering (SFS 342/48). De
gälla alla enskilda jordbrukare samt i de flesta fall
även föreningsjordbruk* och andelsladugårdar*.
Stödet utgöres dels av statlig garanti för
lån, tagna i enskild kreditanstalt (lånegaranti för
amorteringslån), dels av statsbidrag
(avskrivningslån). Båda sökas hos och beviljas
av lantbruksnämnderna. — För underlättande av
förvärv av mark för yttre rationalisering kan
lånegaranti lämnas till ett belopp, som tills, med
ev. statsbidrag högst motsvarar markens
inköpskostnad. Statsbidrag må utgå med högst ett
belopp, som motsvarar skillnaden mellan den av
— 101 —
— 102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
