Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSPOLITIK
att befria jordbrukarna från inskränkningar i deras
bestämmanderätt över jorden och från andra
ekonomiska band, som pålagts dem av godsägare och
länsherrar. Byalagen sprängdes, och jorden
förvandlades till en handelsvara, som fritt kunde
säljas, delas och intecknas. I många fall
påverkade emellertid skiftet endast jordfördelningen
men icke äganderätten till jorden. Det ägde då
ofta rum inom de stora jordagodsens ram, och
i samband härmed uppkommo allmänt de
industrialiserade storjordbruk, som sköttes med hjälp
av lantarbetare. I vissa länder, ss. England och
Preussen, där j. gynnade en sådan utveckling,
blevo de av mycket stor betydelse. Det är främst
mot dessa storjordbruk, som senare tiders
jordreformer riktat sig, och i sht i anslutning till de
bägge världskrigen ha jordstyckningar genomförts
i en rad länder (se Jordfrågan).
I senare tid har j. fått en alltmer socialpolitisk
karaktär och har jämsides med en omfördelning
av jorden inom jordbruket syftat till en
omfördelning av nationalinkomsten i de fall, då
jordbruket icke kunnat hävda sig gentemot den starkt
expanderande industrien. Tills, med den stora
omvälvning inom samhällsekonomien, som
markeras av industrialismens framväxt och som för
jordbruket betydde en övergång från
självhushållning till marknadshushållning, vilket helt
förändrade förutsättningarna för jordbruksproduktionen,
har det socialpolitiska inslaget gett j. en helt ny
inriktning. Härvid ha de speciella villkor, som
gälla för utbud och efterfrågan på
livsmedels-marknaden, blivit av avgörande betydelse.
Utbudet av livsmedel karakteriseras i jämförelse
med utbudet av industrivaror av små variationer
vid förändring av efterfrågans el. prisernas
storlek, och det har dessutom betydligt lättare att öka
vid höga priser än att minska vid låga.
Orsakerna härtill äro, att jordbrukets
produktionskostnader till mycket stor del äro fasta: åkrar,
byggnader, husdjur el. maskiner kunna icke användas
för andra ändamål, ej heller kunna åkrar el.
husdjur tas ur driften för kortare tidsperioder. Även
arbetskraften, som till största delen består av
egna företagare, är täml. fast knuten till
jordbruket. De av väderleken betingade
skördevaria-tionerna utjämna varandra i allm. på
världsmarknaden. — På samma sätt gäller för efterfrågan
på livsmedel, att den är relativt oberoende av
priser och av konsumenternas inkomster. Människor
äro villiga att betala en betydande del av sina
inkomster för att få äta sig mätta, samtidigt som
de icke gärna kunna äta sig mer än mätta. En
ökning av levnadsstandarden tar sig därför främst
uttryck i en övergång från billigare vegetabiliska
till dyrbarare animaliska livsmedel. De senares
pris- och inkomstelasticiteter äro av denna orsak
betydligt större än de förras.
Vid en i jämförelse med den totala
livsmedelsproduktionen liten överproduktion falla priserna
starkt, eftersom producenterna underbjuda
varandra i konkurrensen om att få avsättning för
en produktion, som är svår att minska, samtidigt
som konsumenterna icke äro villiga att tillräckligt
snabbt ändra sin konsumtion trots de fallande
priserna. Vid en underproduktion gäller det
omvända förhållandet. I en fri marknad komma
där
för priserna på livsmedel och därmed
jordbrukarnas inkomster i allm. att vara låga men också
att stegras mycket häftigt, när krig el. andra
faktorer skapa ett underskott på livsmedel. För
att skydda jordbrukarnas och konsumenternas
levnadsstandard mot alltför kraftiga försämringar
vid starka prisfall, resp, prisstegringar har
jordbruksproduktionen blivit föremål för omfattande
statliga regleringar i de flesta länder, regleringar,
som tillkommit för att avhjälpa akuta svårigheter
vid ekonomiska kriser el. krig men som
sedermera fått karaktären av mera permanent
planhushållning (se Jordbruksreglering).
Ända till o. 1870 voro marknadsvillkoren för de
europeiska ländernas jordbruksproduktion
jämförelsevis gynnsamma. Därefter övervunnos
emellertid genom transportmedlens utveckling inom
loppet av några år de avstånd, som förut isolerat
de mera avlägsna transoceana
produktionsområdena från den europeiska marknaden. Från 1872
sjönk kostnaden för transport av vete med
järnväg från Chicago till New York på några år till
mindre än hälften, och tack vare den bekväma
oceansjöfarten kunde amerikansk spannmål i
Europa säljas billigare än spannmål från de
europeiska grannländerna, ty dess produktionskostnad
var mycket lägre, eftersom det amerikanska
jordbruket varken betungades av skatter el. räntor
från det förflutna el. hindrades från rationell drift
av överdriven jordstyckning el. av
överbefolkning. I de flesta europeiska länder reagerade man
mot den nya konkurrensen genom att återuppliva
protektionismen. Under 1880-talet infördes
spannmålstullar i ett stort antal länder, 1879 i
Tyskland, 1882 i Österrike-Ungern, 1885 i Frankrike.
Tullarna höjdes sedan successivt. Endast några
få länder valde en annan politik. I Danmark och
Holland omställdes jordbruket till
animaliepro-duktion, och i England lät man det klara sig,
så gott det kunde. Den odlade arealen sjönk
härvid med mer än V4 på 10 år, och
självförsörjningen med vete minskade på 30 år från 50%
till io°/o. Expansionen i de transoceana länderna
stagnerade emellertid något, och före 1 :a
världskriget nåddes en viss jämvikt med ett i
jämförelse med den senare utvecklingen täml. måttligt
tullskydd i de flesta europeiska länder.
Under i:a världskriget minskade produktionen
i de krigförande länderna, men behovet av
livsmedel kunde ändå till stor del tillgodoses tack
vare en betydligt ökad produktion utanför Europa.
När den europeiska jordbruksproduktionen efter
kriget på nytt ökade, medförde detta småningom
svårigheter. Dessa framträdde först som
överproduktion av och prisfall på vegetabiliska
livsmedel, särsk. vete och socker, men när den
ekonomiska krisen i början av 1930-talet minskade
konsumenternas inkomster i industriländerna, blev
resultatet en överproduktion även av de för
inkomstminskningar känsliga animaliska livsmedlen,
och jordbrukskrisen blev allmän. Den medförde,
att ett flertal länder, däribland Sverige,
genomförde omfattande stöd till jordbruksnäringen och
avskuro prisbildningen på den inhemska
marknaden från den internationella. Stödåtgärderna
gingo i allm. ut på att genom importrestriktioner,
understöd till exporten (dumping) och kontroll
— 105 —
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
