Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSPOLITIK
av produktionen minska tillgången på livsmedel
på den inhemska marknaden och därigenom höja
priserna och jordbrukarnas inkomster, för vilket
syfte man även tillgrep direkta prissubventioner
(se Jordbruksreglering). I USA, som i viss mån
kan sägas ha lett den jordbrukspolitiska
utvecklingen i exportländerna, kombinerades försöken
till produktionsbegränsning med åtgärder mot
jordförstöring. Agricultural Adjustment
Administration (AAA) lyckades också begränsa odlingen
av de viktigaste grödorna väsentligt, men genom
intensivare drift på återstående arealer förblev
produktionen oförändrad, och den som
komplement till AAA:s j. av Commodity Credit
Corporation (CCC) förda inlösningspolitiken ledde till
ofantliga lager. Se Agricultural Adjustment Act.
Efter 1938 bundos inlösningspriserna till vissa
procent av 1909—14 års med hänsyn till
penningvärdets förändringar justerade priser (paritetspriser).
Denna procentsats höjdes sedermera successivt
under 2:a världskrigets första år, och j. är
fortfarande bunden till paritetsprisformeln, ehuru den
1948 ändrades så, att även 1935—39 års priser
in-begrepos.
Redan under senare delen av 1930-talet lade Nat.
förb:s blandade kommitté i näringsfrågan med
sitt arbete grundvalen för en internationell j. och
riktade därvid bl.a. uppmärksamheten på att
överproduktionen av livsmedel endast var skenbar
och berodde på bristande köpkraft, eg. rådde en
ofantlig livsmedelsbrist, eftersom stora delar av
jordens befolkning normalt levde på svältgränsen
el. fick en om ock till mängden tillräcklig så dock
ur hälsosynpunkt alltför ensidig och olämplig kost.
Under intryck av rådande överproduktion och
den sjunkande nativiteten i Västerlandet kom man
dock till den slutsatsen, att bristerna skulle kunna
avhjälpas enbart med jordbrukspolitiska medel.
Kommitténs utredningar lades sedermera till grund
för det arbete på en förbättrad näringsstandard
för jordens folk, som bedrives inom FN:s
livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). — 2:a
världskriget medförde en omfattande ödeläggelse
i några av Europas och Fjärran österns viktigaste
jordbruksområden, och den åtföljande
produktionsminskningen kunde icke helt kompenseras av
den betydande produktionsökningen i England
samt USA o.a. transoceana länder. Akut
hungersnöd härskade därför inom stora områden under
åren närmast efter kriget. I de krigshärjade
länderna blev därför j:s mål att trots ödeläggelsen
snabbt söka återställa produktiviteten inom
jordbruket och samtidigt hålla prisstegringen och
svartabörshandeln inom vissa gränser.
Under intryck av erfarenheterna från kriget har
man alltmer kommit till den uppfattningen, att
världens näringsproblem icke kan lösas enbart
genom ökad jordbruksproduktion, utan att det i
lika hög grad är en befolkningspolitisk fråga. Det
senaste decenniets stora folkökning trots krig och
hungersnöd och den betydande jordförstöring*,
som framkallats av alltför intensiv jordbruksdrift,
ha åter aktualiserat den befolkningslag, som först
formulerades av den engelske nationalekonomen
Malthus o. 1800 och som säger, att varje ökning
av livsmedelskonsumtionen utöver svältgränsen
omöjliggöres av en samtidig befolkningstillväxt.
Därför skulle någon varaktig förbättring i
näringsstandarden ej kunna åstadkommas annat än
genom införande av födelsekontroll, ett
förhållande, som f.n. är aktuellt främst för Syd- och
öst-asiens folkmassor.
I Sverige hade Sturarnas och Gustav Vasas
j. samma inriktning som den feodala j. i det
övriga Europa, näml, att söka skapa ett
saluöverskott som grundval för utrikeshandeln.
Ägosplittringen och de kollektiva brukningsmetoderna i
byalagen förhindrade varje utveckling av
jordbruket, och den enda möjligheten att öka
produktionen var nyodling. Denna uppmuntrades också
av statsmakterna, bl.a. kolonisation av finnar i
skogsbygderna, där de bedrevo svedjebruk. Den
omfattande skogsförstöring, som blev resultatet,
bragte dem emellertid snart i konflikt med
bergshanteringens intressen, och statsmakterna började
bekämpa svedjebruket. Under frihetstiden
uppstod ett livligt intresse för jordbrukets förkovran,
som bl.a. tog sig uttryck i storskiftesstadgan 1749
och skiftesförordningen 1757 (se Skifte).
Eftersom de svenska bönderna aldrig varit livegna och
även i övrigt, icke minst tack vare Karl XI :s
reduktion, lyckats behålla mer av sin
ursprungliga frihet än bönderna i andra länder, blev
frigörelseprocessen i Sverige aldrig så omfattande.
— Intill 1800-talet utmärktes j. liksom all annan
näringspolitik av att Staten i detalj utfärdade
föreskrifter om hur näringen skulle bedrivas. Dessa
mycket invecklade näringsregleringar upphävdes
i stor utsträckning under förra hälften av
1800-talet, och även tullarna på jordbruksprodukter
avskaffades. Spannmålstullarna återinfördes
emellertid 1888 för att skydda jordbruket från den
amerikanska konkurrensen. — 1904 startades
egnahemsrörelsen med syfte att motverka den
omfattande emigrationen (se Egnahem och
Jordfrågan). Genom nyodling samt jordstyckning och
intensivare drift sökte man bereda ökad
sysselsättning åt befolkningen inom jordbruket.
Emellertid drevs jordstyckningen många gånger
alltför långt, och jordar uppodlades, som icke
lämpade sig för åkerbruk. Under 1930-talets sista
år skedde därför en radikal omläggning av j.,
och i de nya direktiv för egnahemsrörelsen, som
antogos 1939, uppställdes dels de bärkraftiga
familjejordbruken, dels stödjordbruken som mål.
Småbruken däremot, som tidigare varit
huvudföremålet i egnahemsverksamheten, avfördes helt
från programmet såsom oekonomiska. I dessa
riktlinjer ligger redan grunden till det stora
ratio-naliseringsprogram, som sedermera antogs av
1947 års riksdag. Jordbruksegnahemsrörelsen har
sedan 1948 uppgått i den allmänna
jordbruksra-tionaliseringen.
De marknadsreglerande åtgärder för livsmedel,
som nödvändiggjordes av 1 :a världskriget, kunde
relativt fort avvecklas, och därefter befann sig
jordbruket i tullskyddshänseende i stort sett i
samma läge som före kriget. Prisförhållandena
hade emellertid utvecklats till jordbrukets
nackdel, särsk. gällde detta spannmålsodlingen. Från
1926 infördes ett visst stöd till denna genom s.k.
utförselbevis, vilka syftade till att minska
prisskillnaden i Sverige mellan svensk och
utländsk spannmål. I övrigt föranledde emellertid
— 107 —
— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
