Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspolitik - Jordbrukspremiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSPREMIERING
jordbrukets ekonomiska läge icke några
ingripanden, förrän den stora krisen satte in 1930.
Krisen möttes i Sverige med prisstödjande
åtgärder av ofta provisorisk karaktär. Man
genomförde importreglering med licensiering och
införselavgifter för ett flertal viktiga
jordbruksprodukter, ss. spannmål, kött och fläsk.
Efter hand som prisfallet spred sig till olika
produkter, tvangs man att utvidga stödåtgärderna.
Visserligen fingo de stora spannmålslager, som
uppsamlades under 1930-talet, alltmer karaktär av
önskvärda beredskapslager, men innan dess
åstadkoms genom det kraftiga stödet till
spannmålsodlingen ett besvärande överskott. För att få ett
medel att avväga lönsamheten för olika produkter och
sålunda dirigera produktionen infördes 1934 f
o-dermedelsreglering med skatt på
oljeka-kor och foderinförselavgift för majs och
havre. Snart befanns det emellertid nödvändigt att
knyta samman åtgärderna till en sammanhängande
jordbruksreglering*. Därvid togs prisläget under
5-årsperioden 1925—29 till riktpunkt för
prispolitiken (paritetsprisnivån). Man sökte först uppnå ett
prisläge, som svarade mot 75 °/o av
paritetsprisnivån. Sedermera försköts målsättningen, bl.a. i
samband med konjunkturuppgången, och 1936 blev
75 °/o den undre gränsen och 100 °/o den övre. Året
därpå skedde en ytterligare förskjutning, då det
beslöts, att priserna skulle få variera inom 15% av
paritetsprisnivån. Denna målsättning kvarstod
sedan till krigsutbrottet. Då förändrades
situationen helt. Prispolitiken fick i stället till uppgift
att förhindra alltför stora prisstegringar, och
prishöjningar godkändes därför endast, om en motsv.
kostnadsökning kunde påvisas. J. blev därigenom
en avvägning mellan å ena sidan behovet av att
stimulera produktionen och å andra sidan
hänsynen till penningpolitiken och konsumenternas
intressen.
Redan vid slutet av 1930-talet blev det tydligt,
att jordbrukskrisen skulle bli varaktigare, än man
från början räknat med. 1938 tillsattes därför en
kommitté med uppgift att undersöka j:s
förutsättningar på längre sikt. Dess arbete avbröts
genom krigsutbrottet, då produktionsöverskottet
byttes i ett underskott. Man räknade dock med
att de faktorer, som orsakat krisen, åter skulle
göra sig gällande snart efter krigets slut. 1942
tillsattes därför en ny kommitté under
ordförandeskap av Bo Hammarskjöld för att planera j.
efter kriget. Kommitténs arbete hade sin
huvudsakliga utgångspunkt i erfarenheterna från
1930-talets j. Dess förslag lades till grund för beslut
vid 1947 och 1948 års riksdagar. De riktlinjer
för den framtida j., som därvid stadfästes, komma
att få en grundläggande betydelse för det svenska
jordbrukets framtida utformning.
Det närmaste målet för j. bör vara ”att bereda
jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och
bevara jämställdhet i inkomsthänseende med
andra befolkningsgrupper”. För att möjliggöra
detta erfordras, att jordbruket erhåller ett
prisstödjande tullskydd. Då några subventioner för
export av jordbruksprodukter i princip icke skola
lämnas, får produktionen icke bli större, än att
den även vid stora skördar i sin helhet kan
konsumeras inom landet, annars elimineras tullskyd-
let liksom under 1930-talet av ett inhemskt
överskott. Kommittén föreslog därför, att
jordbruksproduktionen icke skulle tillåtas stiga utöver en
viss volym, och uppställde därvid två alternativa
gränser, medelalternativet och
minimialternativet, vilka inneburo 92, resp. 80 °/o
av full självförsörjning. Med hänsyn till de
senaste årens snabba befolkningsökning och
jordbrukets tilltagande avfolkning (se Jordbrukets
avfolkning) ansåg riksdagen ej någon risk för
överproduktion föreligga, och några
maximigränser för jordbruksproduktionen fastställdes icke.
När det gäller att precisera innebörden av det
allmänna uttalandet om ett prisstöd, så utformat,
att jordbrukarna tillförsäkras ekonomisk
jämställdhet med motsv. samhällsgrupper, är det
givet, att man som grundval för prissättningen ej
kan välja jordbruk med hur stora
produktionskostnader som helst. Prisstödet måste avvägas
så, att kostnaderna för konsumenterna icke bli
alltför stora. Man har måst kräva en viss
pro-duktionseffektivitet, och eftersom denna i stor
utsträckning står i proportion till jordbrukens
åkerareal, har man beslutat att till grundval för den
framtida prissättningen lägga lönsamheten inom
en viss storleksgrupp. Man har därvid valt
jordbruk med 10—20 ha åkerjord och en för trakten
”normal” skogsareal. Dessa jordbruk benämnas
basjordbruk. Brukningsdelar i denna
storleksgrupp beräknas ge full sysselsättning åt en
familj och kallas därför också
familjejordbruk. Detta är däremot icke fallet vid ett stort
antal mindre, s.k. ofullständiga jordbruk,
vilkas antal f.n. uppskattas till o. 100,000 el. o.
V3 av samtliga brukningsdelar med mer än 2 ha
åker. Ett fullt effektivt utnyttjande av
produktionsfaktorerna erhåller man emellertid icke
förrän vid jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha. Dessa
jordbruk kallas norm jordbruk.
Då Staten utfäster sig att via prissättningen på
jordbruksprodukter garantera jordbrukarna en
viss inkomst, får den givetvis ett intresse för att
jordbrukets produktionskostnader nedbringas så
mycket som möjligt. Staten har därför beslutat
medverka till den omfattande rationalisering av
jordbruket, som är en av förutsättningarna för
att jordbrukets ekonomiska förhållanden skola
kunna förbättras. Vid denna rationalisering tas
särsk. stor hänsyn till brukningsdelarnas storlek
och ägofördelning. Eftersom prisstödet skall
avvägas med hänsyn till den genomsnittliga
lönsamheten vid basjordbruken, innebär
rationaliseringen bl.a., att samtliga brukningsdelar med
sämre ekonomiskt resultat omformas, så att de kunna
ge sina brukare full sysselsättning och en skälig
inkomst. Se Jordbrukets rationalisering. — Litt.:
”Betänkande ang. den nuv. utvecklingen av
jord-bruksprotektionismen”, utg. av Nat. förb:s
ekonomiska kommitté (1936); "Näringsfrågan.
Slutlig rapport avgiven av Nat. förb:s blandade
kommitté i näringsfrågan” (1938); C.-H. Nordlander,
”Jordbruksreformerna 1947” (1947); F. Osborn,
”Vår plundrade planet” (1949). C.E.O.
Jordbrukspremiering. Premiering av mindre
jordbruk, vilkas odlade areal ej överstiger 15 ha,
anordnas av varje hushållningssällskap enl. K.m:ts regi.
(SFS 462-463/38). Särskild uppmärksamhet ägnas
— 109 —
— no —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
