Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspremiering - Jordbruksredskap - Jordbruksreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSREDSKAP
åt åkerjordens avdikning och brukning,
gödselvården, husdjuren, åbyggnaderna, bokföringen och
husmoderns arbete. Premie utgår i form av
diplom el. penningpris. Statsanslag utgår till j.
Jordbruksredskap, se Lantbruksmaskiner.
Jordbruksreglering. När jordbrukskrisen o. 1930
blev allmän, genomförde ett flertal länder,
däribland Sverige, ett omfattande stöd åt
jordbruksnäringen, vilket snart kom att utvecklas till en
genomgripande statlig reglering av jordbrukets
priser och produktionsförhållanden. J. avskar
prisbildningen på den inhemska marknaden från
den internationella genom importrestriktioner,
exportsubventioner och direkta prissubventioner.
Försök gjordes också i många länder att genom
direkta produktionsregleringar lätta trycket på
marknaden, men dessa blevo som regel täml.
ineffektiva; när man genom avtal el. odlingsförbud
inskränkte produktionen av en gröda,
expanderade någon annan på den förstas bekostnad. De
olika kategorierna av åtgärder fingo olika
betydelse i olika länder, beroende på
jordbruksproduktionens normala storlek i förh. till den
inhemska konsumtionen. I de transoceana
exportländerna blevo exportsubventionerna och försöken
att inskränka produktionen av central betydelse,
vilket också gjorde, att krisen där blev mycket
svårare att övervinna än i de europeiska
importländerna, där man i betydande utsträckning kunde
lita till enbart importrestriktioner. Sverige kom
i detta hänseende att i viss mån inta en
mellanställning.
Redan under i:a världskriget genomfördes i
Sverige en mycket omfattande j., som kom att
beröra alla grenar av jordbruket samt handeln
med dess produkter och förnödenheter.
Spannmålsskördarna lades under de senare krigsåren
successivt under beslag, och handeln
omhändertogs av statliga organ för att möjliggöra en
effektiv ransonering. Potatismarknaden reglerades
likaledes med stöd av statsbeslag. I fråga om
fläsk och mejeriprodukter grundade sig
regleringen huvudsakligast på transport- och
handelsför-bud jämte maximipris. Resultatet av denna
anordning blev emellertid ganska tvivelaktigt. Efter
krigets slut avskaffades j. täml. hastigt, för fläsk
i jan. 1919, för smör i april och för potatis i maj.
Betr, brödsäd kvarstodo de höga statliga
garantipriserna, kompletterade med importrestriktioner,
till Vs 1920. Även därefter ansågs det emellertid
önskvärt att bereda spannmålsodlingen ett visst
tullskydd, och ett system med tullsatser, som
varierade uppåt el. nedåt i ett visst omvänt
förhållande till importpriset, infördes, s.k. glidande
tullsatser el. glidtullar. Dessa kvarstodo
till 1/s 1922, då de gamla, fasta tullsatserna, 3,70
kr pr 100 kg för omalen och 6,50 kr pr 100 kg
för malen spannmål, ånyo infördes.
Jordbrukskrisen i början av 1930-talet möttes
i Sverige till en början med prisstödjande
åtgärder av provisorisk karaktär. Sockerpriserna voro
de första, som blevo föremål för
regleringsåtgärder, och Staten betalade 1930—31 ett visst
pristillägg till odlarna. Efter 1932 förbundo sig
sockerbolagen att betala odlarna ett visst minimipris
mot att de själva garanterades ett minimipris på
socker och tillförsäkrades ensamrätt till import.
— För spannmål infördes utförselbevis
redan 1926 (se Jordbrukspolitik). Riksdagen beslöt
vidare 1930, att de svenska kvarnarna skulle vara
skyldiga att till viss procent använda inhemsk
jbrödsäd vid förmalning, s.k.
inmalnings-tvång, och 1931 genomfördes importreglering
av brödsäd med licensgivning.
Inmalningsprocen-ten varierade i början rätt starkt men höll sig
efter 1932 års skörd i allm. vid 90 °/o el. däröver.
Härigenom tryggades effektivt avsättningen av
inhemsk brödsäd. Betr, priserna tillämpade man
från 1930 ett system med frivilliga minimipriser,
som emellertid snart avlöstes av ett statligt i
n-lösningsförfarande, vilket innebar, att
Staten genom Svenska spannmåls-ab.* vid viss
tidpunkt, i regel produktionsårets slut, inlöste
överbliven spannmål till på förhand fastställda
priser. Efter 1935 ersattes inlösningsförfarandet av
s t ö d k ö p. Stödåtgärderna medförde en stegring
av brödsädespriserna och en ökning av arealen
för brödspannmål, och genom
inlösningsförfarandet hopades stora lager brödsäd, som ej kunde
avyttras på marknaden utan måste denatureras
med eosin och försäljas som kreatursfoder.
Samtidigt sökte man motverka produktionsökningen
genom att uppta en förmalningsavgift för vete,
veteavgiften.
Efter hand som prisfallet spred sig till andra
grenar av jordbruksproduktionen, tvangs man att
utvidga de statliga stödåtgärderna till att omfatta
ett allt vidsträcktare område. 1932 tillkom
mjölkregleringen, året därpå reglerades slaktdjurs- och
fodermedelsmarknaderna och 1934 äggmarknaden.
Av dessa var mjölkregleringen
otvivelaktigt den betydelsefullaste. Dess grundval var i
första hand mjölkavgiften, som upptogs för
all mjölk, som salufördes el. användes till
beredning av produkter till avsalu. Denna avgift
fick endast upptas, om minst 60 °/o av den årliga
invägningen till rikets mejerier samlades inom en
organisation. Bildandet av Svenska mejeriernas
riksförening*, som tidigare förberetts,
påskyndades därför, och denna har sedan dess handhaft
uppbörden och fördelningen av mjölkavgiften. De
sålunda insamlade medlen användas till
exportsubventioner för smör och ost samt till
prisutjäm-ningsbidrag till den mjölk, som användes till
produktberedning. Från 1933 belädes vidare margarin
med tillverkningsskatt (accis), för att
smörkonsumtionen ej skulle minska på gr. av det genom
regleringen ändrade prisförhållandet mellan smör och
margarin. För att avvärja den produktionsökning,
som det höjda mjölkpriset hotade att framkalla,
och för att skapa balans i hela regleringssystemet
genomfördes 1933—34 f o d e rm e del s re gl
e-r ingen med importavgift för majs och havre
och skatt på oljekakor och kli. Den kom genom
sin konstruktion att bli nyckeln till hela systemet,
eftersom man sålunda kunde reglera de olika
produktionsgrenarnas relativa lönsamhet. Även de
medel, som inflöto genom fodermedelsregleringen,
användes till exportsubventioner och
prisutjäm-ningsbidrag (se Jordbrukets prisregleringsfond).
För prisutjämningen på mjölk var landet indelat
i prisutjämningsdistrikt, slutl. 6 till antalet,
mellan vilka de tillgängliga prisutjämningsmedlen
fördelades i proportion till den mängd mjölk inom
— m —
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
