Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruksreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSREGLERING
distriktet, varpå avgift utgått.
Prisutjämningsbi-dragen blevo sålunda olika stora, beroende på
förhållandet mellan mängden konsumtionsmjölk
och produktmjölk inom distrikten. Dessutom
utbetalades emellertid speciella producentbidrag
av prisutjämningsmedel till de norrländska
jordbrukarna. 1939 ersattes prisutjämningsbidragen
med producentbidrag med syfte att
bereda de smärre producenterna proportionsvis ökad
andel av prisutjämningsmedlen. Producentbidragen
kvarstå fortfarande, fast grunderna för deras
beräkning ändrats. De utgå nu till alla
jordbrukare på brukningsdelar med mindre än 10 ha
åker som kompensation för det relativa
inkomstunderskott, som dessa åsamkats genom att den
statliga prispolitiken utgår från lönsamheten för
jordbruk i storleksgruppen 10—20 ha
(basjordbruken). De nya producentbidragen ha utformats
efter en skala, som avtar både när
bruknings-delens storlek närmar sig basjordbrukets (10—
20 ha) och stödjordbrukets (< 2 ha). — Såväl
slaktdjursmarknaden som äggmarknaden
reglerades 1933—34 genom importlicensiering och
exportsubventioner. Den viktigaste produkten i
slakt-djursregleringen var bacon. Medel till
subventionerna erhöllos främst genom slaktd j
ursavgifter och inkomster från
fodermedelsreg-leringen. För att avlasta marknaden lämnade
Staten även ekonomiskt bidrag till infrysning av
fläsk. Även tillverkning och försäljning av
potatismjöl reglerades 1933. — För att handlägga
de med de olika regleringarna sammanhängande
ärendena bildades Statens spannmålsnämnd,
Statens mjölknämnd och Statens slakterinämnd, vilka
1935 sammanslogos till Statens jordbruksnämnd*.
Resultatet av regleringarna blev rätt olika för
olika produktionsgrenar, och det började
småningom framstå som önskvärt att i någon mån
åter anpassa priserna till världsmarknaden, så att
prissättningen återfick sitt vägledande inflytande
på produktionsinriktningen. Fr.o.m. regleringsåret
1934/35 genomfördes en viss samordning av de
prisreglerande åtgärderna, och det genomsnittliga
prisläget 1925—29 togs till riktpunkt för
prispolitiken (se vidare Jordbrukspolitik).
Vid 2:a världskrigets utbrott förändrades
situationen helt. Det kunde visserligen förutses, att
knapphet på jordbruksprodukter skulle uppstå,
men de dåliga skördarna 1940—41 medförde, att
denna blev större, än man väntat. J. fick därför
i stället till uppgift att förhindra en alltför stor
prisstegring. Som grundval för den allmänna
prispolitiken efter krigsutbrottet och för
priskontrollens arbete angavs, att prishöjningar skulle
godkännas, endast då en motsv. kostnadshöjning
kunde påvisas. Denna princip tillämpades även
betr, jordbruket och fick sin speciella utformning
i den s.k. jordbrukskalkylen. Redan på
våren 1940 lät Livsmedelskommissionen verkställa
en första beräkning av förändringarna i
jordbrukets inkomster och kostnader, och dyl.
beräkningar ha alltsedan dess ägt rum 2 el. 3 ggr om
året. De ha sedan legat till grund för
prissättningen, såtillvida som de utgjort utgångspunkten
för diskussionen om den totala inkomst, som
skulle tillföras jordbruket, under det att
prisavvägningen mellan olika produkter bl.a. även
dik
terats av försörjningsläget. — Utgångspunkten för
jordbrukskalkylen kan sägas innebära, att hela det
svenska jordbruket betraktas som ett enda stort
företag. Kalkylen är m.a.o. en totalkalkyl,
till skillnad från den basjordbrukskalkyl,
som rekommenderats som grundval för den
framtida prissättningen men som ännu ej tagits i bruk
(se Jordbrukspolitik). Som inkomster i
totalkalkylen räknas såväl jordbrukets försäljningar av
produkter till utomstående som jordbrukarnas egen
konsumtion av hemmaproducerade livsmedel,
medan som utgifter räknas löner och ersättningar
för eget arbete, kostnader för förnödenheter,
amorteringar och underhåll av maskiner,
byggnader m.m. samt räntor. Med hänsyn till
beräkningsmetoderna och i sista hand det
underliggande siffermaterialets ofullständighet kan man
icke direkt jämföra kalkylens båda sidor utan
endast deras förändringar från år till år. Som
basår för kalkylen har valts produktionsåret
1938/39. Med hänsyn till den fortgående
rationaliseringen inom jordbruket räknades med att
arbetskraftsåtgången minskade med 1 °/o om året,
och man gjorde därför en motsv. minskning i
kalkylens arbetskostnader (i-p r o c e n t s r e g e 1 n).
Emellertid har minskningen av
arbetskraftsvoly-men vid senare beräkningar visat sig vara större
(se Jordbrukets avfolkning), och därför räknas
numera med en minskning av 1 V2 °/o pr år.
Diskussionen om rationaliseringsprocenten har varit
mycket livlig, vilket sammanhänger med att
själva jordbrukskalkylen i viss mån har politisk
karaktär genom att den framlägges av den s.k.
LK-delegationen och debatteras i
Livsmedelskommissionens råd, som är sammansatt av
representanter för olika intresseorganisationer. Vid
själva prissättningen har man haft att mot
varandra väga å ena sidan önskvärdheten av att
stimulera produktionen och å andra sidan
nödvändigheten av att av pris- och
fördelningspoli-tiska skäl hålla prisstegringen tillbaka. Man har
därvid tänkt sig, att jordbruket, taget som helhet,
vid normala väderleksbetingelser bör erhålla full
täckning för den efter krigsutbrottet inträffade
kostnadsökningen. Betr, av väderleken betingade
skördeavvikelser har den s.k. 4-p ro c en t s
regeln tillämpats. Den innebär, att jordbrukarna
själva stå en risk, motsv. 4 °/o av den för full
kostnadstäckning erforderliga inkomstsumman,
men att ett av skördevariationer betingat
inkomstöverskott, resp, -underskott därutöver
kompenseras genom en sänkning, resp, höjning av
produktpriserna. Ovissheten om både
produktions- och kostnadsutvecklingen ledde till att
priserna till en början kunde fastställas först på
hösten, då årets skördeutfall kunde överblickas
och kostnadsläget bedömas. För att kunna
påverka produktionen i önskad riktning övergick
man emellertid 1943 till att redan på våren
upprätta en preliminär kalkyl, som sedan justerades
på hösten i enlighet med 4-procentsregeln.
Den kompensation för stegrade kostnader, som
tillerkänts jordbruket, får icke förväxlas med de
kompensationer för stegrade levnadskostnader,
som tillerkänts olika samhällsgrupper. Eftersom
löner och ersättning för eget arbete medräknas
som kostnader i kalkylen, bli jordbrukarnas
ar
— 113 —
— 114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>