Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
geosynklinalerna, dess höjning av kontinentytan
och sänkning av havsbottnen, innebar en ökning
av de stora havsbäckenens volym, vilket
medförde en regression av havsytan och ett friläggande
av stora områden av grundhavet. Efter den
alpina veckningen ha t.ex. betydande arealer av
krithavets botten på kontinenthyllorna blivit låga
fastlandsslätter. — När veckningsperioden börjat
avta, började bergsbildningen i morfologisk
mening, i det en stark höjning av de veckade
områdena satte in, erosionen, som redan varit i gång
tidigare i samband med havsytans sänkning,
angrep dessa nya bergskedjor, vulkanism började,
klimatet blev abnormt med en starkare
differen-tiation mellan de olika klimatbältena,
förutsättningarna för istider funnos, och under istiderna
bundos vattenmassor, vilket ytterligare sänkte
vattenytan. Utom prekambriska istider ha sådana
påvisats efter den variskiska epoken i övre karbon
och undre perm. Efter den kaledoniska
oroge-nesen blev klimatförändringen tydligen icke så
stark, att påvisbara istider följt, även om
hög-fjällsglaciationen sannolikt ökat. I samband med
klimatförändringarna följde också en betydande
differentiation i flororna. Samtidigt med denna
bergsbildningsprocess började nya geosynklinaler
utbildas. Sedan avstannar bergsbildningen
mycket långsamt genom att erosionen successivt
bryter ned de högre områdena, varvid dock dessa,
till följd av jämviktsstörningar genom att
material avlägsnas under lång tid, fortsätta att stiga.
Samtidigt sänkas geosynklinalerna genom
utfyllnad av till havet el. till innerkontinentala bäcken
transporterat material. Havsbäckenens botten
stiger, likaså havsytan, kontinenternas medelhöjd
sjunker, peneplan utbildas med ur geologisk
synpunkt stor hastighet, klimatet utjämnas och blir
genomgående milt, differentiationen i flororna
minskas. Detta är den anorogena periodens
resultat, och den rytmik i j :s liv, som denna
växling mellan orogena och anorogena perioder ger,
synes ha intervaller på grovt räknat 200 mill. år.
Försöken till förklaringar av denna rytmik ha
varit många, och en av de mest omfattade och
omdiskuterade under senare decennier har varit
A. Wegeners teori om kontinentalförskjutningar*,
modifierad av R. Staub, enl. vilken
kontinenternas sialmassor gripits av simaströmningar.
Denna teori har motsagts bl.a. av de resultat, som
vunnits genom F. A. Vening Meinesz’
gravime-termätningar i Ostindiska arkipelagen och av
vissa mycket djupa jordbävningar, och en viss
återgång till kontraktionsteoriens* tankegångar
har ägt rum. Det visar sig, att hypocentra för
jordbävningar sjunka in mot medelpunkten för
de konvexa bergskedjornas bågar, och sådana
hypocentra ha mätts ned till djup av 500—700
km. Bergskedjans front bildar sålunda ned till
stora djup i siman en yta, efter vilken tendens
till plötsliga utlösningar av rörelser finnas
(thrust-lines). Radien i bergskedjans kurva är beroende
av den vinkel dessa överskjutningslinjer bilda
med jordytan. — Se även Geokronologi,
Atmosfär och Hav.
J:s befolkning uppgick enl. FN:s
beräkningar för 1948 till 2,335 mill. (se tab. 6).
Osäkerheten i folkmängdssumman torde kunna
Tab. 6. Fördelningen av jordens befolkning i
mill. inv. 1948.
Afrika ......... 190
Amerika .......315
Nordamerika ........ 160
Syd- och
Mellaname-. rika .......... 155
Asien (utom
Sovjetunionen) .............. 1,248
Indiska unionen och
Pakistan .......... 430
Kina ............... 463
Europa (utom
Sovjetunionen) ............. 391
Sovjetunionen .......... 199
Oceanien ............... 12
anslås till 20—30 mill. Blott för Europa,
Sovjetunionen, Japan och Nordamerika kan siffrornas
tillförlitlighet anses god. Dåliga och resultatet
av grova uppskattningar äro värdena för Afrika
och större delar av Asien.
Folkmängdstillväxten på j. och de olika
världsdelarnas relativa andel i befolkningen under olika
tider framgå av tab. 7 (enl. Carr-Saunders). I
medeltal för hela j. uppskattas
födelsefrekvensen uppgå till c:a 35 °/oo och dödstalet till 25 °/oo,
Tab. 7. Befolkningens tillväxt och procentuella
fördelning 1650—1900.
1650 1800 1900
mill. inv. °/o mill. inv. % mill. inv. •/o
Europa 100 l8,3 187 20,7 401 24,9
Nordamerika 1 0,2 6 0,7 81 ,1
Syd- och
Mellanamerika 12 2,2 19 2,1 63 3>9
Australien 2 0,4 0,2 6 0,4
Afrika 100 18,3 95 9.9 120 7,0
Asien 330 60.Ii 602 66,4 935 58,3
Hela jorden 545 906 1,60*
i) Minskningen anses delvis bero på slavhandeln.
varför j:s befolkning f.n. kan antas växa med
c:a 1 °/o el. icke fullt 25 mill. om året. För
syd-kontinenterna innebära höga födelsetal och låga
dödstal en utfyllnad av underbefolkade områden,
för tätbygder däremot, ss. Indien och Kina,
medföra höga födelsetal och genom ökad hygien
sjunkande dödlighet ytterligare en ökning av
befolkningstrycket.
Obeboeliga äro i första hand de nedisade
områdena (c:a 16 mill. km2). Detsamma gäller t.ex.
stora områden, som omge Ishavet. Men dessa
anekumeners gränser äro osäkra och varierande.
De stora obebodda områdena i n. lösa i s. upp
sig i mindre, det till en början vidmaskiga nätet
av bebodda stråk förtätas småningom, slutl.
överväga de beboeliga områdena, och anekumenerna
bli som smärre öar inneslutna i dessa. Samma
övergångar kunna iakttas invid ränderna av andra
typer av anekumener, ss. högfjäll, ökenområden
och tropiska urskogar. Så äger ofta en långsam
ökning av folktätheten rum in mot j:s viktigaste
befolkningscentra, tätbygdsregionerna.
På varje människa på jorden faller enl. A. Penck
en utnyttjbar jordyta på c:a 5 ha av starkt
växlande värde inom olika geografisk bredd och
höjdläge. Räknas hela jordytan med, är
folktätheten c:a 14 inv. pr km2, el. på n. halvklotets
landmassor 24 inv. pr km2, på s. halvklotets 3,4 (enl.
1940 års siffror med en beräknad befolkningssiffra
av 2,068 mill.). C:a 80% av jordytan ha en
folktäthet mindre än detta tal, och på denna
utom
— 143 —
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
