Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - Jorden runt. Magasin för geografi och resor - Jordenruntflygningar - Jorden runt på 80 dagar - Jordenruntseglingar - Jordflyn - Jordflytning (solifluktion)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFLYTNING
ordentligt stora yta med relativt folkfattiga el.
folktomma områden kan folktätheten beräknas till
2,5 pr km2. De 20% av j :s landyta, som ligga
över medeltalet, ha en medelfolktäthet av 66 pr
km2. Men även inom dessa områden finnas
utpräglade koncentrationer. På en tiondel av j :s
yta bo minst 1 V2 milliard människor, och på de
tätast befolkade 2 mill. km2 på j. bor över Vs
millard människor el. i medeltal o. 250 pr km2
(jfr tab. 8). Omkr. 3/4 av j :s invånare bo i de
Tab. 8. Be folkningsför delning med avseende på
folktätheten.
Inv. pr km2 0—2 2—14 14—100 100—500
Yta i mill. km2 80 42 22 5,4
Folktäthet 0,6 6 37 175
Antal inv. i mill 45 257 819 947
tre stora tätbygdsregionerna i Gamla världen.
Om gränsen dras för områden, som ha minst
33 inv. pr km2, erhållas värden enl. tab. 9. Den
Tab. 9. Jordens tätbygdsregioner.
Mill. km2 Mill. inv. Folktäthet
Östasien .......... 3,7 536 147
Främre Indien ....... 3,4 439 100
Europa............... 6,0 472 78
amerikanska tätbygdsregionen träder i
jämförelse härmed starkt tillbaka; på 1 mill. km2 bo
här c:a 68 mill. inv. med en folktäthet av 68 pr
km2, och endast 200,000 km2 i n.ö. USA:s
industriregion ha högre folktäthet än 100. Den
östasiatiska tätbygdsregionen omfattar centra kring
Huang-hos nedre lopp, Yang-tsi-kiang-dalen,
Sichuan och Kanton-området och har utlöpare i
Japans samt Formosas och Filippinernas
tätbygder. Främre Indiens tätbygdsområde har centrum
i Ganges-dalen. En egen mindre tätbygd utgör
Java. Från ett kärnområde i Västeuropas
industriregion sträcker sig Europas tätbygdsregion mot
ö. in i Sibirien. Utanför de stora tätbygderna är
befolkningen samlad i en del mindre, fritt liggande
tätbygder och några vida glesbygder med något
förtätade kärnområden. Glesbygderna i övrigt ha
trots sin stora yta en så liten folkmängd, att den
icke märkbart påverkar bilden av
befolkningsförhållandena.
Litt.: ”Die Kultur der Gegenwart, T. 3, Abt. 3,
Bd 3: Astronomie” (1921); ö. Bergstrand,
”Astronomi” (1925); N. V. E. Nordenmark, ”Stjärnorna”
(4 uppl. 1928). — W. Ramsay, ”Geologiens
grunder” (3 uppl., 2 bd, 1931); J. H. F. Umbgrove,
”The pulse of the earth” (2 ed. 1947). — A.
Carr-Saunders, ”Världens befolkning” (1938); A. Penck,
”Die Stärke der Verbreitung der Menschen” (i
”Mitteilungen der Geographischen Gesellschaft zu
Wien”, 85 (1943)- M.;K.E.B.
Jorden runt. Magasin för geografi
och resor, månadstidskrift, grundad 1929 och
utg. i Stockholm av Bokförlaget Natur och
kultur; red. A. Ångström och G. Grip.
Jordenruntflygningar, se Världsomflygningar.
Jorden runt på 80 dagar, fra. Le tour du monde
en 80 jours, dramatiserat reseäventyr av Jules
Verne och Adolph d’Ennery efter Jules Vernes
roman med samma namn.
Jordenruntseglingar, se Världsomseglingar.
Jordflyn, namn på fjärilar av släktet Agro’tis*.
Jordflytning (s o 1 i f 1 u k t i o n), ett särsk.
inom arktiska och subarktiska trakter vanligt
fenomen, då en blandning av vatten och en jordmassa
med spec. sammansättning (f 1 y t j o r d) rör sig
som en enhet i flytande tillstånd. Härvid kan en
omsortering av materialet komma till stånd
(bildande strukturmark, rutmark) el. kan massan i
form av strömmar el. valkar sakta glida nedför
ett sluttande plan utan omsortering (slamglaciär,
flytjordsvalkar, ”fårstigar”). Understundom sker
förflyttningen plötsligt (jordskred). J. beror i
sista hand dels på vittringens typ i arktiskt klimat,
dels på sättet för vinterfrostens nedträngande.
Vittringen sker huvudsaki. mekaniskt genom
frostsprängning, som sönderdelar stenmaterialet
ned till mo och mjäla men endast obetydligt till
lera. Därigenom kommer den resulterande
marken att innehålla endast ringa mängd
sammanhållande kolloider och låg koncentration av
ut-flockande salter. — Under det att lera vid hög
vattenhalt blir plastisk och formbar, förhåller sig
mo och mjäla vid motsv. vattenhalter som
vätskor (flytsand, jäslera). Då vinterfrosten tränger
ned i en vattenmättad flytjord, utskiljes ej endast
skikt av: frusen jord utan även lager av ren is
(jfr Pipkrake), beroende på att flytjorden med sin
höga kapillaritet suger till sig vatten underifrån
el. från sidorna. Vid töandet på våren bilda
isskikten lager av vällingartad, starkt
vattenöver-mättad jord med lägre spec. v. än närmast
överliggande lager, som äro mera grötartade. Hela
systemet blir således labilt, och jämvikten strävar
efter att återställas, vilket på plant underlag sker
genom konvektionsströmmar på så sätt, att det
vällingartade lagret (B i fig. å sp. 147) ”bubblar”
upp genom de fastare lagren (C och D), vilka
därvid skjutas i sidled jämte sitt innehåll av smärre
stenar. Härvid kan en sortering ske, i det att
stenarna anrikas i cirklar el. månghörningar runt
”bubblan”. Är underlaget sluttande, glida de
fastare, övre lagren mot lägre nivå med lagret B
som smörjmedel gentemot den icke upptöade
tjälen. De komma härvid att te sig som valkar
Säckformiga flytjordsterrasser på Nuolja, v. om Abisko.
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
