Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordflytning (solifluktion) - Jordfonden - Jordfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFONDEN
Schematisk framställning av jordflytning.
A permanent tjäle, B vällingartat lager, C grötartat lager,
D halvfast ytskorpa.
tvärs över terrängens fall. Vegetationen är rotad
på dessa valkar, under det att skredärren äro
nakna. I rutmarken slår sig vegetationen helst
ned i stenringarna på gr. av dessas bättre
dränering, genomluftning och värmeledningsförmåga.
— Varhelst mo- el. mjälajordar uppträda i
vatten-mättat tillstånd, har man att vänta sig j. För
väg-, grundgrävnings- och dräneringsarbeten
lägger j. många hinder i vägen. — Litt.: Th.
Sören-sen, ”Bodenformen und Pflanzendecke in
Nord-ostgrönland” (i ”Meddelelser om Grönland”, 93,
1935). _ ... Mhn’
Jordfonden har inrättats för finansiering av
den statliga jordanskaffningsverksamhet, som
inom egnahemsrörelsen bedrivits i de områden, där
efterfrågan på familjejordbruk, stödjordbruk och
tillskottsjord från mindre bemedlade el.
obemedlade jordbrukare ej kunnat tillgodoses enbart
genom jordförmedling (se Egnahem). I samband
med omorganisationen av jordbrukets
rationalisering* 1948 överfördes j. till de nya
rationali-seringsorganen. Från j. bestridas kostnaderna
för lantbruksnämndernas förvärv av
jordbruksfastigheter, och dessa inräknas i fonden med
inköpsvärdet jämte de å fastigheterna nedlagda
kostnaderna. Hela detta belopp tillföres åter
fonden, när fastigheterna efter den yttre
rationaliseringens genomförande försäljas, och ev.
förluster på försäljningen täckas ur anslaget för
bidrag till yttre rationalisering. C.E.O.
Jordfrågan, populär benämning på de
samhällsekonomiska och sociala problem, som
upp-stodo, då den fria jordföryttringen infördes
genom att byalagen upplöstes och bördsrätten1*
avskaffades. Från att förut genom bördsrätten
ha varit fast knuten till släkten förvandlades
bondejorden till en handelsvara, som fritt fick
och lätt kunde avyttras, delas el. intecknas för
gäld, samtidigt som en ny ägare blev fullt
obunden i sin nyttjanderätt. Bolag och enskilda
personer utnyttjade i stor utsträckning denna
möjlighet för att i spekulationssyfte av bönderna
uppköpa jordbruks- och skogsområden, som de
sedan exploaterade utan att tillgodose andra än
sina egna, kortsiktiga intressen. J. tillspetsades
under 1800-talets senare decennier ytterligare
genom den jordhunger, som blev ett resultat av
den starka folkökningen på landsbygden.
Reformsträvandena kommo att syfta dels till att
tillvarata de mindre jordbrukarnas och särsk.
ar-rendatorernas intressen inom ramen för den
bestående ägofördelningen, dels till en omfördelning
av äganderätten till jorden till dessa kategoriers
förmån genom styckning av storjordbruk och
bolagsegendomar och dels slutl. till att genom
skatter indra jordvärdestegringar till det allmänna
(se Georgism). Mer el. mindre radikala
jordreformer el. agrarreformer, som syftat
till en omfördelning av jorden, ha under det
senaste halvseklet i många länder varit ett
karakteristiskt drag i jordbrukspolitiken*. — I Sverige
har emellertid reformarbetets tyngdpunkt varit
förlagt till försöken att trygga den jordbrukande
befolkningens ställning inom ramen för
bestående ägorättsförhållanden. Genom en omfattande
lagstiftning ha nyttjanderätten och rätten till
förvärv av jord samt på senare år även äganderätten
på olika sätt inskränkts och reglerats. Syftet har
därvid varit att förhindra bolag att förvärva
ytterligare egendomar, att trygga arrendatorernas
ställning, att förhindra vanhävd av odlad jord
samt att befrämja en för jordbruket fördelaktig
ägostyckning. I samband med egnahemsrörelsen
har emellertid en viss omfördelning av
äganderätten till jorden också genomförts (se Egnahem).
J. blev först aktuell i Norrland, där
sågverks-bolagen förvärvade avsevärda områden från de
förut självägande bönderna. Bolagen intresserade
sig ej mycket för jordbruket utan mest för
skogsavverkningen och arrenderade därför ut
egendomarna på korta kontrakt, i den mån de icke läto
dem helt förfalla. Arrendatorerna voro ofta
olämpliga för jordbruksarbete och tvingades dessutom
av bolagen att ägna sin mesta tid åt skogsarbete
och körslor. 1901 tillsattes N o r r 1 a n d s k o
m-mittén för att utreda, hur den jordbrukande
befolkningens intressen i Norrland och Dalarne
bäst skulle kunna tillvaratas. På kommitténs
arbete följde en omfattande lagstiftning. 1906
antogs norrländska förbudslagen, i
vilken stadgades förbud för bolag el. ekonomisk
förening att på landet förvärva odlad el.
odlingsbar mark samt stödskog, d.v.s. skog, som
erfordrades för att trygga ett hemmans bestånd
som självständigt jordbruk. 1909 tillkom vidare
norrländska arrendelagen, som för
bo-lagsarrendena stadgade en minsta upplåtelsetid
av 15 år, skyldighet för jordägaren att uppföra
och underhålla erforderliga byggnader samt
förbud för denne att av arrendatorn avkräva i
avtalet icke stadgat arbete, så att denne hindrades
sköta sitt jordbruk. Samtidigt tillkommo även
norrländska vanhävdslagen och
norrländska ägostyckningslagen, den
förra för att förhindra, att jordägarna, i st.f. att
fullgöra de relativt betungande skyldigheter, som
ålågo dem enl. arrendelagen, läto sina jordbruk
förfalla, den senare för att inrikta ägostyckningen
på bärkraftiga jordbruk. Norrlandslagstiftningen
gällde för Norrland med undantag för vissa delar
av Gävleborgs län samt för vissa områden i n.
Svealand. Den blev av stor betydelse icke minst
därför, att den innehöll principerna för den
fortsatta jordlagstiftningen i Sverige. Samtidigt som
man sökt förhindra spekulativa jordförvärv och
utvidgat den jordbrukande befolkningens
äganderätt till jorden, har man genom
arrendelagstiftningen tillvaratagit arrendatorernas intressen
gentemot ekonomiskt överlägsna jordägare och genom
denna lagstiftning och vanhävdslagstiftningen
— 147 —
— 148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
