Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordgubbar - Jordgubbskvalster - Jordgubbsträd - Jordgubbsvecklare - Jordhumla - Jordinduktionskompass - Jordinduktor - Jordkabel - Jordkast, jordskott - Jordkastanj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDKASTANJ
fruktiga Fraga’ria virginia’na, införd från
Nordamerika för o. 300 år sedan. Från Chile infördes
i början av 1700-talet F. chiloe’nsis, en lågvuxen
art med större, blekröda frukter. Genom korsning
av dessa två arter uppstod sannolikt i början av
1800-talet i England de första typer, som likna
moderna jordgubbar. Deras antal har senare starkt
ökat. J. odlas i stora delar av den kalla
tempererade världen, i Sverige ända långt upp i Norrland.
Viktiga distrikt äro bl.a. trakten kring Hälsingborg,
Mälardalen, Möja i Stockholms skärgård samt
Bergsjö-området i Hälsingland.
Jorden bör vara jämförelsevis fuktig men ej
bottensur. God sand- el. lermylla är förträfflig.
Plantering sker på våren i maj el. på hösten i
aug.—sept. Plantorna kunna endera hämtas från
befintliga odlingar, varvid de av revorna alstrade
småplantorna uppgrävas och användas (aldrig
delning av äldre plantor) el. köpas från någon
tillförlitlig plantskola. De böra då vara skolade, friska
samt av önskad sort. Plantering sker i rader på
ett förut iordningställt jordstycke, fritt från
flerårigt ogräs, och avståndet mellan raderna bör vara
50—60 cm, mellan plantorna i raden 25—35 cm.
Ogräset hålles väl efter, och vattning behövs
under torkperioder. Utväxande revor klippas bort
och, om plantorna äro svaga, även första årets
blommor. Naturlig gödsel är bäst. Behövlig mängd
torde vara 2—4 kg per m2, som ges efter slutad
skörd och nedgräves mycket grunt. Även
konstgödsel kan användas i mängder om c:a 3—4 kg
per 100 m2 av chilesalpeter, superfosfat och
sva-velsyrat kali el. också något av de
blandgödsel-medel, som finnas i handeln. Under sommaren
skyfflas el. krattas landet upprepade gånger.
Jorden närmast plantorna täckes före skörden med
hö, halm, träull el. dyl. för att minska faran för
bärens nedsmutsning. Detta material bortskaffas
på hösten. Granristäckning på vintern skyddar för
barfrost. Efter blomningen vattnas vid behov.
Sedan plantorna gett 2—6 skördar, beroende på sort,
böra andra kulturer komma i deras ställe (potatis,
rotfrukter etc.) och nytt jordstycke planteras —
ju yngre odlingar dess större och vackrare bär.
Genom ett lämpligt sortval kan säsongen
betydligt utsträckas. Några av de värdefullaste äro:
Deutsch Evern ger snabbt skörd men bör
endast kvarstå 3—4 år på platsen. Bären äro
långsträckta, tidiga, ljusröda, söta och utsökt goda
för färskkonsumtion. Southland är frodig,
långlivad och mycket bördig, om den planteras
där även andra sorter finnas. Den har näml,
endast honblommor. Frukten är lik föregående men
större och med något senare mognad. Inga är
en svensk sort, bildande täml. små men friska
plantor. Frukten mörkröd, fastköttig, av god smak,
även lämplig för konservering. Mognar något
senare än föregående. Königin Louise är
härdig och långlivad med frodigt växtsätt. Bären äro
stora, vackert röda, täml. fastköttiga, medeltidiga.
Abundance är småvuxen, mycket härdig,
långlivad och frisk. Den synes tåla rätt tunga jordar.
Bären äro oregelbundna, mörkröda, syrliga,
utmärkta till kokning. Cr.
Jordgubbskvalster, TarsonPmus fraga’riae, art av
underfam. vitaxkvalster, når blott 0,2 mm längd
hos hannarna, något mera hos honorna. J.
anträf
fas mest på Fraga’ria-arter men även på pelargonior,
cyklamen och begonior. Den uppehåller sig helst
på de spädaste bladen, som därigenom bli krusiga,
veckiga och brunprickiga. Angripna plantor ge
dålig skörd. J. har stor utbredning i våra
grannländer och är sannolikt vitt spridd även i Sverige.
Jordgubbsträd, art av släktet Ar’butus*.
Jordgubbsvecklare, AcalVa comaria’na, art av
fam. vecklar fjärilar, når en vingbredd av 15 mm,
har askgrå, gulgrå el. gulbruna framvingar och
enfärgat grå bakvingar. Larven lever på jordgubbar,
vilkas blad och blommor den söndergnager och
hopspinner. J. flyger i 2 generationer, på
högsommaren och hösten. Sannolikt har den i början av
1900-talet införts med jordgubbsplantor till
Sverige, där den blott träffats i de s. delarna.
Jordhumla, se Humlor.
Jordinduktionskompass, se Kompass.
Jordinduktor, se Jordmagnetism.
Jordkabel, se Elektriska ledningar, sp. 337.
Jordkast, jordskott, en egendomlig
naturföreteelse, varvid under vintern på öppna fält
skarpt begränsade stycken av den frusna marken
lyftas upp och kastas ett par meter åt sidan och
gropformiga fördjupningar uppkomma, där styckena
urspr. legat. J. ha iakttagits i Sverige redan för
över 300 år sedan och beskrivits av bl.a. Urban
Hiärne. På senare tider ha j. vintern 1903
förekommit i Värmland på 2 ställen, ett i Grums sn
och ett i Väse sn vid Glumstorp. Här uppstod en
grop 4,2 m lång, 1,4 bred och 0,5 djup, och den
flyttade frusna jordmassan uppskattades till 4,400
kg. Hj. Sjögren, som studerade detta j., framhåller,
att det lösryckta jordstycket skilt sig från bottnen
av graven just på gränsen mellan tjälen och den
ofrusna marken, samt ansåg, att orsaken var en
elektrisk urladdning till atmosfären, d.v.s. ett
egendomligt åskslag. — Litt.: Hj. Sjögren, ”Om j.
etc.” (i ”Arkiv för matematik, astronomi och
fysik”, 1, 1903—04). K.A.G.
Jordkastanj, benämning på arter med
knölfor-migt ansvälld hypokotyl av det till fam. flock-
Jordkastet vid Glumstorp 1S03.
A och B den uppkastade jorden.
— 157 —
- 158 ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
