Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism - Jordmandel - Jordmandelolja - Jordmetaller - Jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDMÅN
Fig. 7. Orter i Sverige, för vilka deklinationen
bestämts vid uppmätning 1928—34.
fältet, som anses ha sitt ursprung i atmosfären
utanför jorden och förorsakas av elektriska
strömmar, vilka av det permanenta fältet
induceras i elektriskt ledande, förflyttade luftmassor.
I variationsfältet kunna flera periodiska
förändringar särskiljas, bl.a. en daglig, en årlig och en
ii-årig, vilkas uppkomst vanl. tillskrivas solens
ultravioletta strålning. Dessutom förekomma
operiodiska variationer, s.k. magnetiska
störningar el. i svårare fall magnetiska
stormar, som torde härröra från solens korpuskulära
strålning. Såväl de periodiska förändringarna
som störningarna kunna sättas i samband med
fenomen på solens yta, framför allt med
förekomsten av solfläckar. Störningarna äro i allm.
åtföljda av norrsken samt av jordströmmar*, som
emellanåt kunna uppnå sådan styrka, att
tele-grafering omöjliggöres. Dessa strömmar
induceras i jorden själv av de yttre variationerna av
j. — En matematisk teori för j. grundlädes av
Gauss, som visade, att man utan kännedom om
jordens inre magnetisering el. särskilda
antaganden av några få iakttagelser på jordytan för varje
punkt av densamma kan beräkna en magnetisk
potential, bildad av en oändlig serie
klotfunktioner. De därav härledda elementen av j. visa
på vissa ställen stora avvikelser från de
experimentellt bestämda värdena. Den största av dessa
s.k. anomalier är belägen vid Kursk i
Ryssland, andra i havet, ss. vid Bornholm och vid
Jussarö (Finska viken), och äro till stort men
för sjöfarten. — I Sverige ha under senare år
omfattande mätningar av j. utförts dels av Kungl.
sjökarteverket, dels av Sveriges geologiska
undersökning. Den senare bestämde 1928—34 genom 21
expeditioner de jordmagnetiska elementen på 2,359
orter (fig. 7). Därvid påvisades flera mer el. mindre
omfattande anomaliområden. — Litt.: A. Schmidt,
”Erdmagnetismus” (i ”Enzyklopädie der
mathe-matischen Wissenschaften”, 6, 1917); J- Bartels,
”Erdmagnetismus, Erdstrom und Polarlichter” (i
”Lehrbuch der Geophysik”, hrsg. von B.
Guten-berg, 1926—29); G. Angenheister,
”Erdmagnetismus” och ”Erdmagnetische Messungen” (i
”Handbuch der Physik”, hrsg. von H. Geiger &
K. Scheel, 16, 1927); G. Angenheister & J.
Bartels, ”Das Magnetfeld der Erde” (i ”Handbuch
der Experimentalphysik”, hrsg. von W. Wien &
F. Harms, 25:1, 1928); A. Nippoldt, ”Der
Erdmagnetismus” (i J. H. J. Müller & C. S. M. Pouillet,
”Lehrbuch der Physik”, 5:1, 1928); S. Chapman &
J. Bartels, ”Geomagnetism” (2 bd, 1940). Betr. 1928
—34 års jordmagnetiska uppmätning av Sveriges
fastland se K. Molin, ”A general earth magnetic
investigation of Sweden”, utg. av SGU (1936—42).
Jfr även ”Kosmos”, 14 och 17 (1936; resp. 1939)- Re.
Jordmandel, 1) se Cyperus; 2) se Vialsläktet.
Jordmandelolja, se Cyperus.
Jordmetaller, kem., se Jordartsmetaller.
Jordmån, geol., den del av jordskorpan, som
undergår el. undergått förändring genom klimatets
direkta el. indirekta påverkan. Enär det i
huvudsak är klimatet och mindre den påverkade
jordarten, som betingar j:s karaktär, komma
jordmåns-typerna att i stort sett sammanfalla med vissa
klimatzoner. I klimatet är det framför allt
förhållandet mellan nederbörd och avdunstning, som är
bestämmande, men även temp. spelar en
betydelsefull roll. Kartan å följ, sida visar utbredningen av
j:s huvudtyper, näml, tundratypen (1), podsol (2),
brunjord (3), svartjord (4), saltrika halvöken- och
stäppjordar (5—6), ökenjordar (7), rödjordar
(terra rossa, laterit; 8, 9) samt högfjällsjordmån
(10). — I extremt arida (torra) områden är
vitt-ringen huvudsaki. av mekanisk art (stenöknar;
7). ökas emellertid nederbörden något,
inträder kemisk vittring, men nederbörden är dock
för ringa, för att de bildade salterna skola
kunna bortföras. De anrikas i stället till
neutralt el. alkaliskt reagerande jordmånstyper
(saltöknar, kartans 5—6). Humushalten är ringa
el. ingen. Markens färg är gul el. grå. ökas års-
— 165 —
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
