Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordstjärnor - Jordströmmar - Jordstuga - Jordstyckning - Jordstöt - Jordsvin - Jordtag - Jordtemperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDSTRÖMMAR
Fyrflikig jordstjärna.
Foto Hj. Wollin.
nar sig med en kägelformig mynning. De
vanligaste arterna äro G. quadrif’idus, fyrflikig j.,
G. rufe’scens, rödbrun j., och G. pectina’tus,
kammad j.
Jordströmmar kallas elektriska strömmar, som
uppträda i jordens inre. Kännedomen om j. och
deras orsaker är ännu mycket bristfällig,
framför allt beroende på att undersökningar av j.
stöta på stora experimentella svårigheter. Efter
örsteds upptäckt av elektriska strömmars
inverkan på magneter (1820) började man söka efter
j., i det att man trodde sig därmed kunna
förklara uppkomsten av det jordmagnetiska fältet.
Att påvisa j. lyckades dock först efter den
elektriska telegrafens införande (1847). Vid
telegra-fering förbindas i allm. den överjordiska
ledningstrådens ändpunkter på avsändnings- och
mottagningsstationen med metallplattor, vilka
nedgrävas i jorden. Härmed är även en allmän
metod för undersökning av j. given. Inkopplas
i ledningen en galvanometer, kan närvaron av j.
påvisas. För att undersöka j. mellan mera
avlägsna orter användas fortfarande nästan
uteslutande telegrafledningar, medan på kortare
sträckor särskilda ledningar framdragits.
Undersökningarna ha visat, att till j :s uppkomst väsentligen
två orsaker kunna anges. Genom förändringarna
i det jordmagnetiska variationsfältet induceras i
jorden elektriska strömmar (se Jordmagnetism).
Den andra orsaken är av luftelektrisk natur och
beror på de elektriska strömmarna i atmosfären.
Vid nederbörd tillföres jorden i en trakt starka
elektriska laddningar, varigenom jämvikten i
jordens elektricitetsfördelning störes. Genom en j.
återställes jämvikten. Vid korta ledningar mätes
huvudsaki. den luftelektriska komponenten av j.,
och i själva verket visa de sålunda uppmätta
variationerna av j. en liknande gång som
variationerna av de luftelektriska elementen (se
Luftelektricitet). Vid j., uppmätta med långa
ledningar åter, förlöpa de jordmagnetiska och
jordelektriska variationerna parallellt, varför man i
detta fall huvudsaki. uppmäter den
jordmagnetiska komponenten av j. I Sverige utföres av
telegrafverket en undersökning av j. Ständiga
registreringar av j. äga f.n. rum vid
observato-rier i Italien, Australien och Peru. — Litt., se
Jordmagnetism. Re.
Jordstuga, se Backstuga 2).
Jordstyckning, uppdelande av större
lantegendom. Jfr Jorddelning.
Jordstöt, se Jordbävning.
Jordsvin, Tubulidenta’ta, däggdjursordn.,
omfattande endast släktet Orycter’opus, som intar en
isolerad ställning och utmärkes av de få, enkla,
ständigt växande, pelarlika tänderna, som sakna emalj
och ha en mantel av cement. J. äro klumpiga djur
med tunn hals, långt, smalt huvud och starkt
förlängt, trynlikt nosparti. Svansen är lång och
kraftig, benen korta och tunna med på framfoten 4, på
bakfoten 5 tår, försedda med kraftiga, hovliknande
grävklor. öronen äro stora, ögonen små och den
tjocka huden glest hårig. J., som äro i rörelse blott
om natten, gräva med förvånande lätthet och
snabbhet i fast mark el. termiternas hårda bon. Födan
utgöres av termiter, som de fånga med den långa,
klibbiga tungan. Släktet omfattar 4 över Afrikas
trädfattiga områden s. om Sahara utbredda arter.
Mest känt är kap ska j., O. af er, som,
svansen inberäknad, blir 2 m. H.Bn.
Jordtag, elektrotekn., föremål, avsedda för
jord-ning* och förlagda i marken, t.ex. plåtar, band,
linor, rör av koppar el. annan metall el. ett
vat-tenrörnät.
Jordtemperatur. Temp. under jordytan är på ett
djup av 20—30 m i de tempererade trakterna under
hela året i det närmaste konstant. Under detta djup
tilltager temp. i medeltal med o. i° på 35 m.
Lokala inflytanden göra sig dock mycket märkbara
på denna gradient. Mellan jordytan och ett djup
av 20—30 m är temp. under året variabel. Temp.
på jordytan varierar såväl under ett dygn el.
kortare tidsintervall som under ett år. Dessa
variationer fortplantas nedåt, lättare, ju större
jordlagrens värmeledningsförmåga är. Ett ämnes förmåga
att leda värme är direkt proportionell mot dess
värmeledningsförmåga och omvänt proportionell
mot dess täthet och specifika värme. Av ofta
förekommande markunderlag leda granitklippor bäst
och mossäng sämst. Ledning av värme tar tid i
anspråk. På gr. härav når temp. under jordytan sitt
årsmaximum på en senare tidpunkt än vid
jordytan, och förseningen ökas med djupet.
Maximum-temp. under jordytan når icke heller det värde, som
den når vid jordytan. Samma gäller om mini-
Kapska jordsvinet.
— 175 —
— 176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
