Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jouve, Pierre Jean - Jouvenel, 1. Henri de - Jouvenel, 2. Robert de - Jouvenet, Jean - Jouvet, Louis - Jouvanović, Slobodan - Jowett, Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOWETT
Jouve [zov], Pierre Jean, fransk författare
(f. 1887). J. är född i Arras, Artois, kom tjugo
år gammal till Paris, där han studerade. Han
framträdde som poet med saml. ”Les muses
romaines et florentines” (1910), ”Présences” (1912)
och ”Parler” (1913), där en dragning till det
mystiska kan urskiljas. Han deltog som
sjukvårdare i i:a världskriget och använde sina
erfarenheter i prosaboken ”Hotel-Dieu; récits
d’hopital en 1915” (1918). Lungsjuk sökte han
sig till Schweiz, där han slöt sig till Romain
Rolland; sin pacifistiska inställning tolkade han
i diktsaml. ”Vous étes des hommes" (1915),
”Poème contre le grand crime” (1916) och
”Danse des morts” (1917); 1920 utgav han
”Romain Rolland vivant 1914—19”. Sin bittra
livssyn och sin skönhetskult förde han fram i
saml. ”Heures, livre de la nuit” (1919), ”Heures,
livre de la gråce” (1920) och ”Tragiques, suivis
du voyage sentimental” (1922). I sin strävan att
försona de motstridiga tendenser, som han funnit i
livet, övergick J. till katolicismen, samtidigt som
han tog starka intryck av psykoanalysen. Den
nya inställningen inspirerade diktsaml. ”Prière”
(1923), ”Les mystérieuses noces” (1925),
”Nou-velles noces” (1926), ”La symphonie å Dieu”
(1930), ”Sueur de sang” (1934) och ”Le paradis
perdu” (1929; ny rev. uppl. 1942). Vid mitten
av 1920-talet började J. skriva romaner och
noveller, där han med förkärlek dröjde vid
komplicerade psykiska upplevelser på det erotiska
och religiösa området, ”Paulina 1880” (1925), ”Le
monde désert” (1927), ”Beau regard” (s.å.),
”Hé-cate” (1929) och ”Vagadu” (1931), sammanförda
i en volym under rubriken ”Aventure de
Cathé-rine Crachet” (1947), där J. analyserar en
filmskådespelerska, vacker, ihtelligent, problematisk,
och hennes erotiska upplevelser, ”Histoires
sang-lantes” (1923) och ”La scène capitale” (1935). I
J:s senare produktion märkas ”Porche å la nuit
des saints” (1942), ”Tombeau de Baudelaire”
(s.å.), där han ger en inträngande bild av den
franske diktare, som har betytt mest för honom,
”Le Don Juan de Mozart” (1942) och ”Défense
et illustration” (1943), essäer om franska diktare
och målare under 1800-talet. ”Les témoins”
(1943) är ett urval av J:s lyrik. J. är en exklusiv
diktare, som föga uppmärksammats av publiken. E.
Jouvenel [zovnäll’]. 1) Henri de J.,
politiker (1876—1935), urspr. journalist, mångårig
redaktör för ”Le Matin”; 1902—07 ämbetsman
i justitiedepartementet, invaldes 1920 av
socialradikalerna i senaten, där han snart blev en
av de mest uppmärksammade talarna i
utrikespolitiska frågor. 1922—27 representerade han
Frankrike i Nat. förb., var 1924 undervisningsminister
under Poincaré och 1925—26 överkommissarie i
Syrien, där han med kraft nedslog drusernas
upp-rorsrörelse. 1932—33 var J. ambassadör i Rom
och förde här förhandlingarna om fyrmaktspakten.
Jan.—febr. 1934 var han kolonialminister under
Daladier. B.
2) Robert de J., den föreg:s bror, publicist
(1883—1924). J. var chefred, i tidn. ”L’CEuvre”
och gjorde sig känd som skarp polemiker. Han
utgav ”La république des camarades” (1914), som
väckte stor strid, ”Le journalisme en vingt leqons”
(1920 ) och ”La politique d’aujourd’hui” (1926;
tills, med A. de Tarde).
Jouvenet [zovnä’], Jean, fransk målare (1644
—1717), arbetade hos Le Brun, vilken han icke i
kompositionen men genom sin enkla realism
överträffar. J. utförde stora religiösa kompositioner
(”Nedtagandet från korset”, 1697, Louvren) samt
porträtt; han erhöll betydande uppdrag av
Ludvig XIV.
Jouvet [zovä’], Louis, fransk skådespelare
och teaterledare (f. 1887), avlade först
apotekar-examen, övergick sedan till teatern, debuterade
1910 på Théåtre des arts i Paris och var sedan
anställd bl.a. på Théåtre de 1’Odéon och 1914
—18 på Théåtre du Vieux-Colombier. Framför
allt gjorde sig J. på denna teater ett namn som
en utomordentlig komisk kraft, särsk.
framstående som Molière-tolkare. 1922—24 var han
anställd på Comédie des Champs-Élysées, vars chef
han sedan var under en tioårsperiod från 1924.
Där liksom på Théåtre de 1’Athénée, som han
övertog 1934 och alltjämt driver, har han
iscensatt såväl klassiska som moderna pjäser och
själv spelat huvudrollerna i flertalet av dem.
Som teaterledare blev J. en banbrytare för den
moderna franska dramatiken, framför allt för J.
Romains och J. Giraudoux. Under den tyska
ockupationen av Frankrike vistades J. 1941—45 i
landsflykt och turnerade då med eget sällskap i
Sydamerika. Bland J :s främsta roller märkas
titelrollen i ”Knock” (J. Romains) samt Arnolphe
i ”Äktenskapsskolan” och titelrollen i ”Tartuffe”
(båda av Molière). — Ehuru J. är en
utpräglad scenskådespelare, har han även inom
filmen gjort beaktansvärda insatser som
skådespelare. Relativt sent gjorde han sin första
film, ”Topaze” (1932). Han spelade under
1930-talet omväxlande mindre och större roller och
specialiserade sig gärna på sådana, där han fick
framställa en något degenererad el. patologisk typ.
Av J :s större filmuppgifter må nämnas
”Hertigen söker nattkvarter”, ”Livets debutanter”,
”Natthärbärget”, ”Körkarlen”, ”Volpone”, ”Det
brinner en eld”, ”Gengångare”, ”Monsieur Alibi” och
”Polishuset”. — J. har utg. ”Réflexions du
co-médien” (1938; delar härav samt några art. i da.
övers. ”Kontakt med Publikum”, 1948) och
”Prestiges et perspectives du théåtre franqais. Quatre
ans de tournées en Amérique latine 1941—45”
(1945)- v B.Hgn.
Jovanovic [jåva’nåvic], S 1 o b o d a n,
jugoslavisk vetenskapsman och politiker (f. 1873), 2:e
v. konseljpresident i Simovics regering 1941,
lämnade landet tills, med konungen och regeringen
vid sammanbrottet s.å., efterträdde i jan. 1942
Simovic som chef för exilregeringen i London,
övertog i jan. 1943 även inrikes- och
utrikesministerposterna men avgick i juni s.å. Av Titos
kommunistiska regim ställdes J. jämte flera andra
f.d. ministrar inför krigsrätt och dömdes i juli
1946 för ”förräderi” till 20 års straffarbete. S.Br.
Jowett [jåu’it], Benjamin, engelsk filolog
(1817—93), 1855 prof, i grekiska och 1870 rektor
vid Balliol College i Oxford, vilket under hans
rektorstid tog en betydande del i univ:s
utveckling. J :s övers, av Platons dialoger (1871, 3 ed.
i 5 bd 1892, omtr. 1924) är ett mästerverk, som i
— 205 —
— 206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
