Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joyce, James - de Joyeuse, Anne - Joyeuse entrée - Joynson-Hicks, William, Brentford - j:r el. jr - Ju- - Juan (namn) - 1. Don Juan (spansk tronpretendent) - 2. Juan (spansk tronpretendent) - 3. Juan Carlos (spansk tronpretendent) - Juana (namn) - Juan Carlos - Juan de Austria (Johan av Österrike) - Juan de Dios (Johannes av Gud) - Juan de Fuca Strait - Juan de la Cruz (Johannes av Korset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUAN DE LA CRUZ
des of criticism” (1948), ha utkommit postumt.
En av J. själv auktoriserad guide genom
romanen ”Ulysses” har S. Gilbert givit i sin ”J. J:s
Ulysses” (1930). — Litt.: É. Dujardin, ”Le
mono-logue intérieure, son apparition, ses origines, sa
place dans 1’æuvre de J. J.” (1931); R. Hentze,
”Die proteische Wandlung im ’Ulysses’ von J. J.
und ihre Spiegelung im Stil” (1933); F. Budgen,
”J. J. and the making of Ulysses. With a portrait
of J. J. and four drawings to Ulysses by the
author” (1934); H. Gorman, ”J. J.” (1940); H.
Levin, ”J. J., a critical introduction” (1941); J.
Campbell & H. M. Robinson, ”A skeleton key
to Finnegan’s wake” (1944). Goda svenska
J.-analyser finnas i A. Lundkvist, ”Ikarus’ flykt”
(i939) och i T. Warburton, ”Två främlingar.
T. S. Eliot och J. J.” (1944). I.Hlm.
de Joyeuse [da zoajö’z], Anne, från 1581 hertig,
fransk hovman och krigare (d. 1587), tillvann sig
Henrik HI:s synnerliga ynnest, upphöjdes till
hertig och förmäldes med drottningens syster.
Motarbetad av Épernon synes han ha närmat sig ligan
och hotades på gr. därav med onåd men mördades
omedelbart efter sitt nederlag vid Coutras.
Joyeuse entrée [zpajö’z antre’] (flarn. Blyde
In-comsté), ett viktigt privilegiebrev, urspr. beviljat
Brabant av hertig Johan III för att säkerställa
tronföljden åt hans dotter Johanna och hennes
gemål, Wenzel av Luxemburg, och besvuret av
dem vid deras högtidliga intåg (därav namnet)
1356. Häri fastställdes landets odelbarhet, och
beslut om krig, förbund och skatter gjordes
beroende av städernas samtycke. Bröt fursten mot J.,
voro undersåtarna lösta från sin lydnadsplikt. J.
förblev i kraft ända till Belgiens erövring av
Frankrike under franska revolutionen. P.S.
Joynson-Hicks [jåi’nsn-hiks’], William, 1919
Baronet, 1929 Viscount Brentford, engelsk
politiker (1866—1932), urspr. advokat, från 1908
konservativ medl. av underhuset, tillhörde
kabinetten Baldwin 1923—24 som hälsovårdsminister,
1924—29 som inrikesminister, känd framför allt
för sitt motstånd mot den 1928 antagna ”Book of
Common Prayer” samt för sitt ingripande mot av
honom som osedlig betraktad nyare skönlitteratur.
j:r el. jr, förk. för junior.
Ju-, se även Dju-.
Juan [zoa’n], spansk namnform för Johan. Jfr
Don Juan.
Juan [zoa’n], spanska prinsar.
1) Don Juan, tronpretendent (1822—87), se
Carlos 2).
2) Juan Carlos Teresa Silvera Alfonso, 3:e
son till Alfons XIII (f. 1913). J. fick sin
uppfostran samt officersutbildning i England. Han
blev efter sina äldre bröders avsägelse av
tronanspråken 1933 tronpretendent och 1935 förmäld
med sin kusin, Maria Mercedes av
Bourbon-Caserte (f. 1910). J. har under många år
vistats i Schweiz. Vid spanska inbördeskrigets
utbrott 1936 erbjöd han sig som frivillig hos
general Franco men fick avslag av denne, som
icke önskade främja kungahusets intressen. Då
Franco efter 2:a världskriget dock gjorde vissa
närmanden till monarkisterna, dryftades bl.a.
möjligheten, att han skulle erkänna J:s son, J.3),
som pretendent, på villkor att fadern själv
avstod från sina anspråk. Något avgörande
träffades icke. S.Br.
3) Juan Carlos, den föregis son (f. 1938).
J. fick 1948 enl. medgivande av general Franco
resa till Spanien för att sättas i skola tills, med
jämnåriga ur högadeln. Många spanska
monar-kister sätta sitt hopp till J., för den händelse att
faderns anspråk definitivt gäckas.
Juana [zQa’na], spansk namnform för Johanna.
Juan Carlos [zQa’n], prins, se Juan 3).
Juan de Austria [zQa’n .. . au’stria] (Johan
av Österrike; 1547—78), son till kejsar
Karl V och sadelmakaredottern Barbara
Blum-berger från Regensburg, tillbragte sina första
år utan vetskap om sin börd i täml. enkla
förhållanden men erhöll genom faderns testamente
en betydande livränta, erkändes 1559 offentligen
av Filip II och erhöll då namnet Don Juan de
Austria. Han studerade tills, med Don Carlos och
Ales-sandro Farnese men saknade lust för annat än
krigaryrket och sökte 1565 rymma till Malta. Från
1568 erhöll J. av Filip allt högre befäl och kuvade
1570 moriskernas uppror. 1571 slog han som
befälhavare över de förenade kristna flottorna
förintande turkarna vid Lepanto*. De följ, åren uppehöll
sig J. mest i Italien och umgicks med planer att
skapa sig ett rike på Afrikas nordkust kring Tunis.
1576 blev han generalståthållare i Nederländerna.
De äregiriga planer, med vilka han anträdde resan
dit — bl.a. att befria Maria Stuart och gifta sig
med henne —, kunde ej förverkligas. Ställningen
i Nederländerna var ytterst svår, varken pengar
el. order kommo från Spanien, och som diplomat
var J. avgjort underlägsen Vilhelm av Oranien.
Han vädjade därför till vapnen och vann 1578 en
seger vid Gembloux men dog s.å. i fläcktyfus. —
Biogr. bl.a. av W. Stirling-Maxwell (2 bd, 1883). P.S.
Juan de Di’os [zoa’n] (Johannes av Gud),
portugisisk munk (1495—1550), grundade orden
Barmhärtiga bröder, kanoniserad 1640, festdag
8/3, skyddspatron för sjuka, boktryckare och
bokhandlare.
Juan de Fuca Strait [jo’an da fjo’ka stréiT], sund
på Nordamerikas västkust mellan Vancouver
Island, Canada, och fastlandet i staten Washington,
USA.
Juan de la Cruz [zQa’n ... kro’b] (Johannes
av Korset), helgon, spansk munk och
författare (1542—91). J. var karmelitmunk och hörde
till den heliga Teresias vänkrets. Med hennes
reformer av nunneklostren som mönster förändrade
J. i sträng riktning munklivet i Spanien. Han
utgick från mystiska upplevelser, som han gav
en teologisk utformning. Han förutsatte en
"andlig substans i själen” ("själsgnistan”,
”själsgrunden”), som enl. J. möjliggjorde själens mystiska
förening med Gud. Han tolkade sina upplevelser
i formellt glänsande dikter, som han
kommenterade i skrifter på prosa, ss. "Subida del monte
Carmelo” och "La noche escura del alma”.
Genom sina skrifter utövade han inflytande även på
icke-katolsk mystik. Han kanoniserades 1726. J:s
skrifter äro bl.a. utg. i ”Biblioteca de autores
espa-noles”, 27 (1853), samt i en kritisk uppl. i 3 bd,
1912—14; urval i svensk övers, i ”Credo” 1933
—34. — Litt.: H. Bröndsted, ”J.” (1932); E. Al-
— 209 —
— 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
