Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAR__________________________________________
monides. Inom allehanda yrken funnos j.; de
nådde de högsta värdigheter och utmärkte sig
i sht som läkare. Då efter hand arabernas
religiösa tolerans gav vika för en hård
ofördragsamhet, blev j:s ställning sämre. Då morerna
fördrevos från Spanien, måste även j., vilkas
antal beräknas till minst 200,000, lämna landet 1492,
s.å. som Columbus gav sig ut på sin
upptäcktsfärd, utrustad för j:s konfiskerade guld. De
från Spanien och några år senare från Portugal
fördrivna j. (sefardim, ”portugisiska” j.)
utvandrade till Turkiet, Italien o.s.v. Deras
avkom-lingar tala ännu en spansk dial., uppblandad med
en del hebreiska ord och skriven med hebreiska
bokstäver (judespanska, spanjolska). För att
undgå inkvisitionens förföljelser blevo många j.
skenkristna, de s.k. marranerna, som i
hemlighet utövade sin religion, gifte sig inbördes
och vid lägligt tillfälle öppet bekände sig till
sina fäders tro, sedan de funnit en tillflyktsort,
ss. i Holland (från 1593), Hamburg, Amerika el.
England. Ett antal marraner i Spanien blevo
på 1920-talet öppet j.
Medan j. i stort sett levde lugnt under islams
herravälde, blevo de i det kristna Europa
föremål för allahanda undantagslagar.
Kyrkomötesbesluten, som under Karl den store och hans
efterföljare icke tillämpats, sattes av nitiska
biskopar i verkställighet. Det första korståget
1096 blev signalen till en ändlös rad av grymma
förföljelser jämväl mot de otrogna i de
kristnas mitt. Korsfararna anställde judemassakrer i
många städer, och fanatiska munkar igångsatte
särskilda korståg mot j. i Tyskland.
Dominikan-och franciskanordnarna togo till uppgift att
omvända el. utrota j. och hade därvid stöd av
påvarnas medgivande (fr.o.m. Gregorius IX), att
inkvisitionen finge användas mot j. Eljest
uppträdde påvarna ofta som j:s beskyddare.
Alltsedan 1247 ha sålunda påvebullor tillbakavisat
beskyllningar mot j. för ritualmord* och
under digerdöden för förgiftning av brunnar.
För att skydda j. mot förföljelser ställde de
tyska kejsarna dem under sitt omedelbara
beskydd, vilket efter hand kom att betyda, att de
betraktades som kejsarens livegna och utsögos
av honom el. den han bortskänkt dem till; för
att kunna betala sina upprepade friköpanden
från förföljelser nödgades de leva som ockrare;
något hederligt hantverk fingo de som stående
utanför skråna ej utöva. I de romanska länderna
voro j. mestadels jordbrukare. J. fördrevos,
varvid deras egendom konfiskerades, ur Frankrike
1182, 1306 och definitivt 1344, ur England 1290,
och i Tyskland utrotades j. nästan alldeles
genom upprepade massakrer 1296—98, 1336—37
och i sht under digerdöden, då i mer än 350
församlingar j. blevo ”dräpta, dränkta, brända,
stenade, hängda, strypta, levande begravna...”.
Vid medeltidens slut funnos j. blott i 4 tyska
städer: Frankfurt, Prag, Wien och Worms. Men
de tyska j. (aschkenasim) funno nya
tillflyktsorter i Polen, Litauen och Ungern, dit de
medförde sitt tyska modersmål (se Jiddisch).
Polen utvecklade sig från 1200-talet alltmer
till j:s centrum. De polska kungarna beviljade j.
en vidsträckt självstyrelse och egen rättskipning.
De fingo driva hantverk och verklig handel. På
1500-talet utsattes j. även i Polen för förföljelser,
och under B. Chmielnickis kosackuppror 1648
nära nog utrotades j. över hela riket: 675,000
judar mördades, och alla som kunde flydde
västerut, till sitt gamla hemland Tyskland, till
Holland (Amsterdam sades på den tiden vara ett
nytt Jerusalem), England (där j. på Cromwells
tid ånyo fingo bosätta sig, 1656) o.s.v.
I detta nödens år, som enl. Sohar skulle ha
blivit frälsningens, uppträdde i Smyrna S a b b a t a j
Zewi, den ryktbare falske Messias, och vann
anhängare både bland ”portugiser” och de av
dessa som parias ansedda ”tyska” j. Bland
Östeuropas i förtryck och religiös bokstavsträldom
försjunkna j. uppstod ett knappt sekel senare
ch a s si di s m en*, som med sin mysticism,
naivitet och vädjan till den inneboende livsglädjen
fick samma anslutning, som i en senare tid
fräls-ningsarmén inom slummens värld. Moses M e
n-delssohns (1729—86) arbete på att sprida
västerländsk bildning bland sina trosfränder
röjde väg för den begynnande
judeemancipationen. Fredrik II i Preussen och Josef II i
Österrike utfärdade toleransedikt 1750, resp. 1781—82.
Statsmannen Chr. W. Dohm (d. 1820) och Lessing
i Tyskland samt Mirabeau m.fl. i Frankrike hade
redan före franska revolutionens utbrott påyrkat
j:s jämlikhet med landets medborgare. Franska
nationalförsamlingen gav 27/ø 1791 full
medborgarrätt åt alla j., som avlade fransk medborgared.
Napoleon sammankallade en fransk-italiensk
judekongress och skapade ett nytt ”stora synhedrion”,
ett judiskt kyrkomöte (1807). I hans härars spår
gick j :s emancipation, men den blev lika
kortvarig som kejsarens välde, överallt, utom i
Holland och Danmark, förlorade j. åter sina
rättigheter, och 1815—19 förekommo judeförföljelser
på skilda håll. I samband med 1848 års
revolutioner genomfördes j:s emancipation i
Österrike, Preussen och Sardinien, senare i det övriga
Italien, 1867 i Ungern, 1878 på Balkan, utom i
Rumänien, där de talrika j., trots
Berlinkongres-sens beslut, alltid betraktades som utlänningar
och pogromer ofta förekommo.
I Ryssland, som genom Polens delning
fått 1 mill. flera judar än förut, försökte man
än göra dem till jordbrukare, än åter fördriva
dem från landsbygden, än genom våldsmedel
kristna dem — genom 25-årig värnplikt med
uppfostran i militärskolor från 12, senare 9 års
ålder —, än genom undantagslagar och blodiga
förföljelser utrota dem. Endast inom en liten
del av riket tillätos j. bo. Den judefientliga
politiken, som nådde sin kulmen under Alexander
III (1881—94; jfr Antisemitism, sp. 1202),
tvang under tiden 1880—1914 1,969,000 j. att
utvandra från Ryssland, varav 1,593,000 till USA
och 180,000 till England. Våldsregimen gjorde
självfallet de ryska j., som lyckades skaffa sig
tillträde till univ. inom el. utom landet, till
revolutionärer. Med den västerländska bildningen
insöpo de även förakt el. åtm. likgiltighet för
fädernas religion; den stora massan var däremot
ortodox och politiskt indifferent. Då
revolutio
— 219 —
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
