Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar - Antropologi - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAR
sig ned i Stockholm, och i samband med
religions-frihetsförordningen 1778 utfärdades 27/s 1782 ett
juderegi., enl. vilket j. fingo bosätta sig i Stockholm,
Göteborg och Norrköping och där driva handel
och vissa skråfria yrken; några j. erhöllo från
1782 tillstånd att bo i Karlskrona och där idka
fabriksrörelse. Emellertid förbjödos j. att vidare
inkomma i riket utan K. m:ts tillstånd 19/i2 1806
och ånyo, i samband med den grevesmöhlenska
fejden och den rådande finanskrisen, 31/s 1815.
Genom en k.f. 3% 1838 upphävdes juderegi, och
erhöllo ”mosaiska trosbekännare”, den då införda
officiella beteckningen för j., utsträckta
rättigheter, 9/ii 1854 fingo i Sverige födda j. rätt att
bosätta sig i alla rikets städer, 26/io 1860 även på
landet samt att där besitta fast egendom, 1865
valrätt till riksdagen. Efter långvariga debatter
genomfördes omsider 7% 1870 i riksdagen j:s
fullständiga emancipation. Sedan dess stå alla
ämbeten öppna för j., utom de ecklesiastika (präst,
folkskollärare o.a. med kristendomsundervisning
förbundna), varjämte de ej kunna bli statsråd el.
led. i kyrkoråd (se Främmande trosbekännare).
— J. i Sverige ha, frånsett de sent invandrade,
helt assimilerats med landets övriga inv. De bo
mera spridda än i andra länder, dock
övervägande (1920: 91,8%) i städerna, i sht i Stockholm
(mer än 50%). Församlingar finnas vidare i
Göteborg, Norrköping, Malmö (sedan 1873),
Karlskrona, Sundsvall, Kalmar och Karlstad.
Under förföljelserna i Tyskland förde de svenska
myndigheterna en mycket återhållsam
invandringspolitik, men 1945 räddades genom Folke
Bernadotte c:a 10,000 j. ur de tyska
koncentrationslägren över till Sverige. Av dessa ha
flertalet åter lämnat landet; de övriga äro mestadels
industriarbetare. G.Bsm;C.V.J.
Antropologi- Om j. som ras råder bland
forskarna delade meningar. Att j. till ursprunget
äro ett biandfolk, framgår av den bibliska
historien. Jakobs söner, de egentliga hebréerna,
torde ha varit en beduinstam, som erövrat Kanaan
och blandat sig med dess inv., kananeerna el.
amoriterna, vilka i sin tur antagas vara ett
biandfolk av beduiner och araméer (hettiter). I senare
tid hade folket så blandats med filistéerna, vilka
liksom beduinerna tillhörde medelhavsrasen,
medan araméerna voro av alpin ras. Det sålunda
sammansatta biandfolket torde däremot under de
Judar från Buchara i Jerusalem.
senaste 3,000 åren ha hållit sig relativt fritt från
främmande blod. De folk, som i senare tid
övergått till judendomen, ha hållit sig avsöndrade:
falaschas i Etiopien (f.n. o. 200,000) och de nu
försvunna chazarerna i s. Ryssland. Trots att
någon rasblandning ej ägt rum, förete j. ofta
ganska stor likhet med de folk, bland vilka de
bott. Någon enhetlig judisk typ finns icke, varken
bland aschkenasim el. sefardim, ehuru vissa
egenskaper hos bäggedera äro förhärskande. J. äro
sålunda i regel kortskalliga, småväxta (ehuru
kroppslängden är i starkt tilltagande), ha korta
armar, plattfot, håret svart el. rött, krusigt el.
lockigt (mera sällan blont el. rakt), näsan lång
och smal, ofta böjd, med starkt markerade
näsvingar.
Antalet j. i hela världen beräknades 1939
uppgå till 16,728,000, varav 10% sefardim, men 1949
funnos endast c:a 11 mill. j. i världen. Medan
1840 87,8% bodde i Europa och 1,1% i
Amerika, utgjorde motsv. siffror 1939 56,8%, resp.
33,1%, och 1947 26,8%, resp. 53,6%; i Israel
torde antalet j. 1950 nå över 1 mill. I USA bo
5 mill. I Europa har antalet j. nedgått från
c:a 9,8 mill. 1939 till 3,5 mill. 1949. Kraftigast
var minskningen i Polen från 3,3 mill. (10 °/o
av befolkningen) till 80,000 (0,33%), varav i
Warszawa från 310,000 (1931) till 5,000 (1947),
och i Tyskland från 560,000 (1933) till 18,000.
I Sverige utgöra j. o. 7,000 (0,1%; 1930 6,653,
varav i Stockholm 3,432), vartill komma några
tusen flyktingar. I Norge bo 1,200 (0,04%), i
Danmark 5,500 (0,1%), i Finland 2,000 (0,05%),
i Sovjetunionen trol. 2 mill. (5 %), i
Storbritannien 400,000 (0,8%), i Frankrike 275,000 (0,75%),
i Rumänien 380,000 (2,33%; 1939 c:a 1 mill. el.
5,5%), i Ungern 170,000 (5%; 1930 450,000), i
Tjeckoslovakien 42,000 (0,33%; 1930 357,000 el.
2,42%), i Nordafrika 600,000, varav i Marocko
225,000 (3%), Tunis 120,000 (4,5%), i Algeriet
140,000 (1,66%), i Sydafrika 100,000 (0,9%), i
Canada 185,000 (1,5%) och i Sydamerika 550,000
(t %; 1935 353,000 el. o,4%). CM.J.
Litt.: H. Grætz, ”Geschichte der Juden” (n
bd, 1897—1909); E. Schürer, ”Geschichte des
jüdischen Volkes im Zeitalter Jesu Christi” (3
bd, 4 Aufl. 1901—11); G. Caro, ”Sozial- und
Wirtschaftsgeschichte der Juden” (2 bd, 1908—20);
F. Heman, ”Judafolkets historia” (1910); M.
Fish-berg, ”The Jews” (s.å.), ”Die Rassenmerkmale der
Juden” (1913); W. Sombart, ”Die Juden und das
Wirtschaftsleben” (1911); ”Nationernas bibliotek.
3. Judarna” (1920); I. Elbogen, ”J:s historia”
(1922); S. Dubnow, ”Weltgeschichte des
jüdischen Volkes” (10 bd, 1925—29); S. Feist,
”Stammeskunde der Juden” (1925); H. Günther,
”Rassenkunde des jüdischen Volkes” (1930); A.
Ruppin, ”Soziologie der Juden” (2 bd, 1930—31);
M. Friediger, ”Jödernes Historie” (1934); M.
Ehrenpreis, ”Israels möten med folken” (s.å.); C.
Roth, ”A short history of the Jewish people” (ny
ed. 1943), ”The Jewish contribution to
civiliza-tion” (ny ed. s.å.); H. Valentin, ”Det judiska
folkets öde” (1944); J. Lestchinsky, ”Crisis,
cata-strophe and survival” (1948); A. L. Sachar, ”A
history of the Jews” (3 ed. s.å.). — J. Juster,
”Les juifs dans 1’empire romain” (2 bd, 1914); H.
— 223 —
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
