Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judic, Anne - Judica - Judiciell - Judicium - Judiciär - Judiciöst minne - Judiska autonoma området - Judiska kalendern - Judisk krönika - Judisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDICA _______
roller räknades Sköna Helena, Storhertiginnan av
Gerolstein, Niniche, Lili, Denise de Flavigny i
”Lilla helgonet” och Clairette i ”Madame Angots
dotter”. A.L.
Ju’dica (domin’ica* J.), namn på 5:e söndagen i
fastan (passionssöndag) efter dess introitus, Ps.
42 (43 i sv. bibelövers.), vars begynnelseord enl.
Vulgata lyda: ”Judica me, Deus” (”Skaffa mig rätt,
Gud”).
Judicieir (lat. judicia’lis), som hör till
domstolsväsendet. Jfr Administrativ. — Judiciell
indelning, indelning i rättskipningsdistrikt; jfr
Domsaga.
Judic’ium (lat.), rättslig dom;
omdöme(-sför-måga); i romersk rätt avgörande genom judex*;
även den huvudavd. av kanoniska rättens Liber
extra, som behandlar processförfarandet. — J. dei,
gudsdom*. — J. extre’mum el. ultimum, yttersta
domen*.
Judiciä’r (fra. judiciaire), rättslig, juridisk. Jfr
Judiciell.
Judiciö’st minne (till fra. judicieux, förståndig),
psykol., se Minne.
Judiska autonoma området, ry. Evreiskaja
avto-nomnaja oblast (EAO), även kallat Biro-Bidzjan,
autonomt område i Fjärran östern, RSFSR,
upprättat 1928; 36,390 km2, 108,419 inv. (1939)- I n.
sträcker sig J. över den transsibiriska järnvägen,
i s. till Amurs sydligaste krök. Omkr. 2/s av
befolkningen bo i stadsliknande samhällen, av
vilka huvudstaden Biro-Bidzjan (38,000 inv.) är
det viktigaste. Textil-, konfektions-, läder- och
kvarnindustri. Sågverk utmed järnvägen.
Stenkolsgruvor vid stationen Bira. Guld-,
järnmalm-och grafitfyndigheter v. om floden Bidzjan.
Jordbruket är i allm. föga utvecklat. Edg.K.
Judiska kalendern, se Kronologi.
Judisk krönika, månadstidskrift, utg. i
Stockholm sedan 1932 med D. Brick som red. J., som
är en allmänt kulturell och politisk tidskr.,
redigeras i sionistisk anda.
Judisk litteratur, gemensam benämning för all
judarnas efterbibliska litteratur, vare sig den
använder hebreiskt språk el. någon för judarna
egendomlig dial. av ett annat språk, ss. jiddisch,
judepersiska, judespanska, el. helt faller inom annat
språkområde, om den blott hänför sig till judiska
förhållanden och problem. Den kan indelas i 3
stora skeden: 1) den österländska
perioden, från bibelkanons fullbordan till de
babyloniska skolornas undergång (o. 100 f.Kr.—1000), 2)
den västerländska rabbinska
litteraturens tid (1000—1750) och 3) den
judiska upplysningens och den moderna
nyhebreiska och
jiddisch-litteraturens tid (efter 1750).
Redan vid tiden för kanons fullbordan var
hebreiskan blott ett de lärdas språk, och det blev
nödvändigt att översätta de heliga texterna. En
grekisk övers., den s.k. Septuaginta, kom till stånd
o. 130 f.Kr. i Alexandria, och i Palestina och
Ba-bylonien uppstodo fria övers, el. parafraser på
arameiska, benämnda targüm, som först flera
hundra år senare upptecknades och samlades. Den
utombibliska tradition, mischna, som av de
skriftlärda, söferim, genom midräsch, exeges, bringades
i överensstämmelse med den skrivna lagen och
utgjordes av dels haläkä, lagbud, dels haggädä,
meddelanden av historisk el. moralisk art, samlades
under de två första årh. e.Kr. av tannä’im, lärare,
bland vilka J e h u d a h a-N a s i (död o. 195) åt
sin samling vunnit kanonisk giltighet. Utanför
denna stående bestämmelser kallas bäraitä,
utanverk, och töseftä, tillägg. — Under närmast följ,
årh. flyttades centrum för judisk bildning till
Ba-bylonien, och de lärde, ämörä’tm, förklarare,
utarbetade en arameisk kommentar till mischna, gemärä,
fulländning, som jämte mischna bildar talmüd, läran,
som o. 500 förelåg i två versioner, den babyloniska
och den jerusalemiska. Redan tidigare hade
uppstått särsk. exegetiska arbeten, midrascher, särsk.
halakiska, och under andra hälften av den
österländska perioden författade de lärde, nu kallade
säböralm, granskare, och senare gä’önim, högheter,
en mängd även haggadiska midrascher, ss. Pesiktä
och Midräsch rabbä. Till denna tid hör även
uppkomsten av den judiska språkvetenskapen. Under
tidigare årh. hade muntligt fortplantats en tradition,
massöret, om den riktiga läsningen av den hebreiska
texten. Denna vokaliserades nu av s.k. massoreter
i Babylonien och Tiberias. Gaon S a’a d j a (d.
942) skrev på arabiska en hebreisk grammatik, och
en ordbok författades av Menachem ben
S a r u k från Tortosa (död o. 970). Den liturgiska
ritualen uppväckte en religiös poesi, vars förnämste
representant är E l’a z a r h a-K a 1 i r (o. 800).
Den sedan så bekanta kabbälä, tradition, mystik, tar
sitt ursprung från denna tid, representerat av Sefer
je$lrä (Skapelsens bok), från o. 800.
Den andra perioden kan indelas i 3 skeden, den
spanska blomstringen (1000—1200), s
e-nare medeltiden (1200—1500) och
förfallets tid (1500—1750). I skydd av den arabiska
kulturen uppnådde den judiska i Spanien sin högsta
blomstring. Språkvetenskapen främjades av J
e-h u d a C h a j j u g (d. 1010), A b u 1-wa lid i b n
Djanah (o. 1000), som skrevo på arabiska, och
Abraham ben Ezra (d. 1167), som skrev
även sina filologiska arbeten på hebreiska. Bland
talmudforskarna märkas S c h e m u’e 1 h a-N
a-g i d (d. 1055), I s h a k a 1-F a s i (d. 1103) och M
o-sche ben Maimon (M a i m o n i d e s, d.
1204), vilken sistn. med sina kommentarer,
religionsfilosofiska och encyklopediska arbeten
betecknar höjdpunkten av j. En rik poesi
utvecklades av skalder som Salomo ben Gabirol
(Avicebron, 1022—58), Mosche ben
Ezra (d. 1139) och Jehuda h a-L e v i (o.
1080—o. 1141), den sistn. även bekant som
religionsfilosofisk förf. Även de exakta
vetenskaperna, främst medicin, matematik och astronomi, hade
ivriga utövare. I s. Frankrike utvecklades en livlig
litterär verksamhet av främst familjerna K im ch i
och T i b b o n, den sistn. huvudsaki. känd genom
övers, av arabiska verk, den förra berömd för
språkvetenskapliga arbeten. Nordfrankrike har i
Schelomo ben Jischak, kallad Raschi,
från Troyes (d. 1105), frambragt en talmudist av
stora mått. Hans kommentar är fortfarande det
förnämsta hjälpmedlet vid talmudstudiet. — Den
senare medeltiden visar j. en långsam tillbakagång.
Den första tiden upptages av strider för och emot
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
