Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
pet, endast några 100 m högt terrasslandskap. Ett
helt system av utjämningsytor skär in i de
kvartära lagren. Dessa utgöras av marina,
brack-vatten- och lakustrina avlagringar av samma typ
som i Pannonien och Wienbäckenet. Endast i
Belgrad-trakten höja sig ur dessa avlagringar
öliknande, unga eruptivberg, ss. Avala (1,565 m),
Kosmaj (624 m) och Bakulja (720 m). Norrut
mot de stora floderna, Donau med dess bifloder,
finnas terrasserade backlandskap, täckta av ett
lösstäcke. I Vojvodina omfattar J. en del av den
ungerska slätten, som dräneras av Theiss till
Donau. Berggrunden består här av sentertiära
lager, avsatta i ett bäcken med bräckt vatten och
flerstädes täckta av kvartära flod- och lössediment.
Gränsen mellan J. och Bulgarien följer
Balkan-bergens höjdkam. Edg.K.
Klimatet i J. är synnerligen olikartat. Medan
kusten vid Adriatiska havet har ett milt
vinterklimat, har den n. slätten och framför allt
berglandet stränga vintrar. Ä andra sidan äro
somrarna heta, icke minst i de i berglandet
isolerade sänkningsfälten. Även nederbördsmängden
är mycket växlande från trakt till trakt.
Tab. 1. Medeltemperatur.
Ort Kallaste män. (jan.) Varmaste mån. (juli)
Dubrovnik ......................... 8?r 25%
Ljubljana .................... —2?» 19%
Zagreb ....................... —o?» 21 "s
Belgrad ...................... —i?6 22?»
Sarajevo ..................... —2?s ig?4
Nis .......................... —1?6 2I?4
Skoplje....................... —1?4 23?»
Störst är den årliga regnmängden på det
dina-riska systemets sluttningar mot Adriatiska havet.
I Dubrovnik uppgår den till 1,500 mm och i
Ljubljana till 1,423. På de medelhöga och höga
nivåerna i v. Kroatien växlar den mellan 2,000
och 3,000 mm, i Montenegros bergstrakter mellan
2,500 och 4,600 mm. Crkvice i s. Dalmatien har
den största observerade nederbörden i hela
Europa (4,642 mm; jfr karta vid Europa, sp. 1161).
Nederbörden kommer här huvudsaki. under
vinterhalvåret (Dubrovnik 70%). I det serbiska
berglandet är årsnederbörden blott 750—1,000 mm,
vid Donau ännu mindre (Belgrad 619 mm). I
berglandet är den rätt jämnt fördelad över
årstiderna, i n. med någon övervikt för
sommarhalvåret (Belgrad 61 °/o). [J.FJEdg.K.
Växtvärld. Slätterna n. om Donau upptagas av
grässtäpper, vilkas vegetationsperiod infaller
under våren och försommaren. De ansluta till den
ungerska stäppen. En smal kustremsa utefter
Adriatiska havet har mediterran vegetation
(mac-chia och garrigue), scm övervägande består av
ständigt gröna buskar och ris, medan träd
(aleppo-tall, cypresser, järnek, Quercus cocciferd) äro
sparsamma och småväxta. Bergsluttningarna bära
övervägande vinterkala ekskogar (Quercus Cerris,
Q. peträè’a, Q. Robur) med mer el. mindre starkt
inslag av barrträd (Ab’ies alba, Pic’ea Omo’rica,
Pinus nigra) samt av bok, kastanjeträd (Castan’ ea), .
lönn (AVer campes’tre och A. monspessula’num)
och mannaask. I skogsregionens övre del (till
c:a 2,000 m) dominera gran (Picea excel’sa) och
tall (Pinus Pèiice)- Karakteristiska inslag i
busk-skiktet äro här Vacci’nium-axter, en (Junip’erus
nana) och bergtall. Ovan 2,000 m vidtar den
alpina regionen, där många växter antagit
kudd-form. De högst upp nående kärlväxterna äro bl.a.
Sibbal’dia procum’bens och Sile’ne acäu’lis. W.
Djurvärld. I skogarna förekomma kronhjort,
rådjur, vildsvin och i undangömda bergstrakter
björn. Stenbocken, som förr ej var sällsynt, är
numera utrotad, men vargen är fortfarande på
sina ställen allmän. Bland de större fåglarna
märkas örnar, gamar, fasaner och talrika
vattenfåglar både i inlandets vatten och träskmarker
samt vid kusten av Adriatiska havet. Sådana äro
stork, skedstork, pelikan och många andfåglar.
Bland kräldjuren äro olika ödle- och ormarter
vanliga, och floderna äro rika på fisk. Av särskilt
intresse är faunan i karstområdets grottor, där
bl.a. olmen förekommer samt åtskilliga
ryggrads-lösa djur, plattmaskar, snäckor, kräftdjur,
tusen-fotingar, spindlar och insekter, vilka som
anpassning till grottlivets mörker ofta äro blinda och
svagt pigmenterade el. alldeles vita. Ur
djurgeografiska synpunkter är faunan i Ochridasjön*
av ännu större betydelse med sitt stora antal
miocena relikter och endemiska former. Som ex.
kan nämnas, att av 18 fiskarter 12 äro endemiska,
av 28 snäckor ej mindre än 24, av 9 märldjur 6,
av 26 borstmaskar 18 och av 12 virvelmaskar 8. H.
Befolkning och bebyggelse. J. får anses som den
etniskt mest heterogena staten på Balkanhalvön.
De icke-sydslaviska folkelementen äro icke särsk.
talrika, men de härskande slaviska folken äro i
kulturellt och religiöst hänseende delade och ha
haft en väsentligt olika historisk utveckling. Av
hela J :s befolkning voro enl. folkräkningen 1931
46 °/o serber, 28 °/o kroater, 8 °/o slovener och 18%
av annan nationalitet, bl.a. makedoniska slaver
(bulgarer), ungrare, tyskar, rumäner, albaner,
aromuner, italienare, judar, zigenare m.fl. Den
sydslaviska folkgruppen omfattar flera folk,
slovener, kroater, serber, bosnier, hercegovinare och
montenegriner. Slovenerna äro till allra största
delen bosatta i n. och n.v. J. Kroatien, Slavonien
och en betydande del av Dalmatien är
kroaternas hemland, men de finnas även i Bosnien och
Hercegovina. Kroatien och Slavonien bildade
före 1 :a världskriget ett ungerskt kronland med
en egen lantdag och vicekonung. Slovenerna och
kroaterna tillhöra därför närmast Mellaneuropa.
Den kroatiska kulturen torde stå relativt högst
inom det sydslaviska kulturområdet. Av stor
betydelse har också varit, att både kroater och
slovener tidigt anslöto sig till den
romerskkatolska kyrkan och tillägnade sig det latinska
alfabetet. Därmed skapades en kulturgräns mot
deras närmaste språkfränder serberna, som
kom-mo att tillhöra den ortodoxa kyrkan och använda
det kyrilliska alfabetet. Kulturgränsen visar sig
bl.a. i utbredningen av läskunnigheten. Före 2:a#
världskriget var över hälften av J :s hela
befolkning icke läskunnig, men analfabeternas
procentuella andel var i Slovenien mindre än V11, i
Kroatien, Slavonien och Vojvodina o. V3 men
uppgick redan i Dalmatien till 1/2, i n. Serbien
och Montenegro till 2/s och i Bosnien,
Hercegovina och s. Serbien t.o.m. över 4/s av hela
be
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
