Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Befolkning och bebyggelse - Folkkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
folkningen. Skrivkunnigheten var ännu mindre.
Serberna i det s.k. egentliga Serbien ha
visserligen under en längre tid haft förmånen att bilda
en suverän stat, men å andra sidan har det
månghundraåriga turkväldet verkat kulturellt
hämmande. Montenegrinerna äro knappast något
annat än en serbisk folkspillra, uppblandad med
den illyriska urbefolkningen, som i sitt bergiga
land genom århundraden segt värnat sitt
oberoende gentemot turkarna. Särsk. invecklade äro
de etniska förhållandena i Vojvodina, n. om
Donau, den sydligaste delen av den stora ungerska
slätten, där serbokroater (37%), ungrare (28%),
rumäner, tyskar m.fl. leva hopblandade. S. om
Donau, nära rumänska gränsen, finnas några
kommuner med övervägande rumänsk befolkning.
Ännu mera invecklade äro förhållandena i
syd-slaviska Makedonien, där i Vardars flodområde
serberna möta bulgariska, grekiska, albanska
folkelement, nomadiserande aromuner, zigenare o.a.
Huvuddelen av befolkningen talar dock slaviska
dialekter, som stå bulgariskan närmare än
serbiskan. S. om Skoplje blir folkmålet avgjort
bulgariskt och folktypen likaledes. Gränssämjan
mellan serber och bulgarer har under långa tider
varit långt ifrån god. Även albanerna ha sina
irredenta i J. De bilda i sydligaste delen av
Serbien o. V4 av befolkningen. Med avseende på
religionen voro (31/s 1931) 48,7% av Serbiens
befolkning ortodoxa, 37,4% romersk-katolska, 11,2%
muhammedaner, 1,7% protestanter och 1 % av
annan trosbekännelse. J. har den talrikaste
muhammedanska befolkningen i Europa. I Bosnien
och Hercegovina samt i Gammalserbien i Novy
Pazar-trakten, v. om Ibar, i gränstrakterna mot
Albanien och i Makedonien finnas fortfarande
många muhammedanska inv. Deras religiösa
centra äro Sarajevo och Skoplje.
Folkökningen är mycket stark. 1921—31 uppgick
den inom de nuv. gränserna till 1,947,854 (15,6%)
och 1931—48, trots stora förluster under 2:a
världskriget, till 1,313,982 (9,1 °/o). J:s befolkning
uppgick 15/3 1948 till 15,751,935 och den
genomsnittliga folktätheten till 61 inv. pr km2 (jfr tab. 2).
Tab. 2. Folkmängd och folktäthet 1948.
Landsdel Areal i km2 Folkmängd »/s 1948 Inv. pr km2
Serbien ........... 88,766 6,523,224 74
därav i
Egentliga Serbien 55,9°3 4,134,416 74
Vojvodina ........... 22,302 1,661,632 75
Kosmet .............. 10,561 727,176 69
Kroatien ............ 56,485 3,749,039 67
Slovenien ........... 20,445 1,389,084 68
Bosnien och Herce-
govina .............. 51,348 2,561,961 50
Makedonien .......... 26,234 1,152,054 44
Montenegro .......... 13,967________376,573_______27
Hela Jugoslavien .J 257,245 I5,75U935 61
Tätast befolkat är n. och n.ö. J. (jfr färgkarta
vid Europa, sp. 1164). De största sammanhängande
tätbygderna finnas på slätterna vid Mur, Drava,
Sava samt mellan Donau och Theiss, kring
Morava-floden och på Kosovo Polje med över
75 inv. pr km2, ställvis — mellan
Zagreb-Varazdin-Virovitica i Slavonien och s. och s.ö. om Belgrad
och i Nis-bäckenet — t.o.m. över 100, resp. 150
inv. pr km2. Minst är tätheten i de dinariska
bergen, där stora områden, särsk. i Bosnien,
Hercegovina och Montenegro, ha knappt 25 inv. pr km2.
Även i fråga om bebyggelsen och dess former
framträda skillnader mellan ö., resp. n. och v.,
resp. s. J. samt mellan slätt- och bergsbygd. Den
täta bebyggelsen, stora klung- och gatubyar,
utbreder sig framför allt i ö. J. likaså mellan Sava
och Drava i n. Den glesa och spridda byn samt
ensamgården är den normala bebyggelseformen
inom bergstrakterna och inom karstzonen.
Tab. 3. Landsbygds- och stadsbefolkningens
procentuella andel av hela befolkningen 15/s 1948.
Landsdel I Landsbygd Stad
Egentliga Serbien ................... 83,7 16,s
Vojvodina ........................... 77,7 22,8
Kosmet .............................. 90,2 9,8
Kroatien ............................ 82,1 17,9
Slovenien ........................... 85,5 14,s
Bosnien och Hercegovina ............. 89,2 io,s
Makedonien ................... 79,9 20,1
Montenegro ................... 91,6 8,4
Hela Jugoslavien ............... 83,9 i 16,1
Av J :s hela befolkning bo o. % på landsbygden
och Ve i städer. Stadsbefolkningens procentuella
andel är störst i Vojvodina, Makedonien,
Kroatien och längs adriatiska kusten (jfr tab. 3). De
äldsta städerna äro kuststäderna i Dalmatien, ss.
Dubrovnik och Split. Samfärdseln från
Mellaneuropa och Ungern till egeiska kusten har sedan
gammalt sökt sig fram i Morava-Vardar-dalen
till Thessaloniki. Här lågo redan under romersk
och bysantinsk tid Belgrad som gränsort, Nis
och Skoplje. Efter en tillbakagång under
turktidens avspärrning, ha de på nytt levt upp.
Huvudstaden Belgrad hade 1948 med den 1934
inkorporerade staden Zemun 388,246 inv. (39,911
1850) och är som storstad en produkt av de sista
50—60 årens utveckling. Zagreb (290,417 inv.
1948, 14,258 1850) är huvudstadens medtävlare
och motpol i Kroatien. Närmast efter Zagreb
följa Ljubljana (120,944), Sarajevo (118,158),
Subotica (112,551), Skoplie (91,557), Novi Sad
(77,127), Riieka (Fiume)-Susak (72,120), Maribor
(66,498), Nis (50,692) och Osijek (50,398). övriga
städer ha mindre än 50,000 inv. Edg.K.
Folkkultur. Av såväl naturgeografiska som
historiska orsaker företer den jugoslaviska
folkkulturen stora skiftningar. I anslutning till
naturlandskapets starka olikheter växlar bebyggelsen
från ensamgårdar el. glesa småbvar i
bergstrakterna till större gatubyar i de bördiga
dalgångarna och på slättbygden i n.ö. Naturtillgångarna
prägla även starkt bostadsskick och näringsliv.
De ofruktbara kustområdena i v. erbjuda endast
ett ytterst knappt existensminimum, och i
fattigformer har kvarlevat en bonde- och herdekultur,
som från illyrisk forntid kan ha bevarat enskilda
kulturdrag, t.ex. det enkla årdret och fårskötseln.
Ännu sent ha här funnits bostäder, vilka utgöra
de mest primitiva, som över huvud taget kunna
uppvisas i Europa, näml, i sluttningar ingrävda
jordhålor och kupol- el. konformiga, halmtäckta
hyddor. De senare ha i nutiden förekommit som
flyttbara herde- och vakthyddor men ha ännu
under 1800-talets första hälft ibland utgjort per-
— 249 —
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
