Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Historia - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
med tyngdpunkt på industrialisering. I
fredsfördraget med Italien i febr. s.å. erhöll J. större
delen av Venezia Giulia, Zara och Pelagosa samt
några mindre öar. Om Trieste se d.o. Tito
hade under slutet av kriget nära lierat sig
med den albanske kommunistledaren E. Hoxha
och slöt i dec. 1946 ett ekonomiskt avtal med
denne, varigenom Albanien kom i starkt beroende
av J. Jämte Albanien och Bulgarien stödde J.
kommunisterna i det grekiska inbördeskriget 1946
och följ. år. Tito ingick 1946 vänskapsfördrag
med Polen och Tjeckoslovakien och 1947 med
Bulgarien, Rumänien och Ungern. Fördraget med
Bulgarien hade speciellt intresse, därför att Tito
och den bulgariske kommunistledaren G. Dimitrov
syntes hysa planer på en Balkan-federation. Vid
bildandet av Kominform 1947 fick denna nya
kommunistiska internationella organisation sitt säte i
Belgrad, men 1948 kom J. i skarp konflikt med
Kominform och Sovjetunionen. I juni d.å.
uteslöts J. sålunda ur Kominform, varvid
jugoslaviska kommunistpartiet anklagades för
”avvikelser från marxismen-leninismen”. Konflikten hade,
som framgick av en senare publicerad
brevväxling, vilken hade försiggått mellan Belgrad och
Moskva mars—maj s.å., varit under uppsegling
ganska länge. Den berodde väsentligen på att
Tito såväl i utrikes- som i inrikespolitiken
motsatte sig Sovjetunionens krav på absolut åtlydnad
av ryska direktiv genom Kominform. I
Komin-forms resolution 28/e 1948 uttrycktes förvissning
om att inom jugoslaviska kommunistpartiet funnos
tillräckligt många ”sunda element”, som kunde
förmå ledningen att erkänna och avhjälpa sina
misstag el. att, om Tito framhärdade, åvägabringa
en ”ny internationalistisk ledning”. Tito visade
sig dock behärska läget inför detta knappt
förtäckta hot. Redan på våren s.å. hade han
avlägsnat industriministern A. Hebrang och
finansministern S. Zujovic, som stodo i nära kontakt
med ryske ambassadören. Jugoslaviska politiska
polisen OZNA, organiserad efter ryskt mönster
och ledd av inrikesminister A. Rankovic, var på
sin vakt mot främmande agenter och ev.
upp-rorstendenser. I aug. s.å. blev E. Kardelj
utrikesminister. I samma månad nedsköts vid gränsen
generalstabschefen A. Jovanovic, som försökte fly
till Rumänien och misstänktes vara konspiratör.
Tito tillbakavisade alla Kominforms anklagelser
(Kominform flyttade sin byrå till Bukarest), och
då blocket av kommunistiska vasallstater under
rysk ledning organiserade ekonomisk blockad
mot J., började han ekonomiskt orientera sig
västerut, slöt ett handelsavtal med England och
fick vissa krediter i USA. Under 1949 antog
konflikten mera öppet karaktär av maktpolitisk
motsättning till Sovjetunionen. Vid
utrikesministerkonferensen i Paris maj—juni d.å. stödde
ryssarna icke längre J :s krav gentemot Österrike
på s. Kärnten. I juli s.å. stängde J. gränsen till
Grekland, till men för de grekiska
kommunistrebellerna. Sovjetunionen återkallade i aug. s.å.
sin ambassadör från Belgrad och uppsade följ,
månad vänskaps- och biståndspakten med J.;
Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och
Ungern följde genast exemplet. J. kom även i
ett spänt förhållande till Albanien och uppsade
vänskapspakten med detta land. I okt. måste
Tito på rysk begäran hemkalla sin ambassadör
i Moskva, som av Sovjetregeringen beskylldes
för spionage. S.å. invaldes J. trots starkt ryskt
motstånd i FN:s säkerhetsråd och slöt med
England på förmånliga kreditvillkor ett nytt
handelsavtal om 100 mill. £. över huvud taget
förbättrades förhållandet till västmakterna. President
Truman förklarade i dec. s.å., att USA skulle
betrakta ett eventuellt angrepp mot J. som en
lika allvarlig sak som ett anfall mot varje annat
land, och kort tid därefter antyddes i
Washington, att man övervägde ett program för
amerikansk vapenhjälp ”vid behov” till J. Sedan
Tito-krisen uppstod, har J. utsatts för påtryckningar
även genom trupprörelser i grannländerna och
provokatoriska gränsintermezzon. Krisen har fått
återverkningar bl.a. i Bulgarien, Polen,
Rumänien och Ungern, där åtgärder ha vidtagits för
att undertrycka tendenser till
”nationalkommu-nism” och ”titoism”. Jfr Kominform och
Kommunism. B.;S.Br.
Författning och förvaltning. Enl. gällande
författning av 13/i 1945, som röjer stark rysk
påverkan, är J. en federativ folkrepublik,
bildad på så sätt, att inbördes jämlika folk på
grundval av en självbestämningsrätt, som också
innesluter rätten att separera, uttryckt sin vilja
att leva tillsammans i en förbundsstat.
Delstaterna utgöras av följ. 6 folkrepubliker: Serbien,
som innesluter den autonoma provinsen Vojvodina
och den autonoma regionen Kosmet, Kroatien,
Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien
och Montenegro.
All auktoritet i förbundsrepubliken härrör från
folket, som utövar den genom fritt valda
representativa organ el. folkkommittéer, vilka alla, från
de lokala folkkommittéerna och till
förbundsrepublikens egen folkförsamling, sägas ha
utvecklats i den nyss fullbordade befrielsekampen mot
fascism och reaktion. De utses över lag genom
allmän, lika, direkt och hemlig omröstning.
Valrätts- och valbarhetsåldern är 18 år för både män
och kvinnor. Representanterna äro ansvariga
inför sina elektorer och kunna av dem återkallas
på sätt, som närmare anges i lag. Statsorganen
utöva sin auktoritet på grundval av författning
och lagar, förbundsrepublikens såväl som de
särskilda folkrepublikernas. Dessas suveränitet är
begränsad endast genom de rättigheter, som
för-bundsförfattningen uttryckligen tilldelat
förbundsrepubliken. Varje folkrepublik har sin
författning, som den själv fastställt i överensstämmelse
med förbundsförfattningen. De territoriella
gränserna mellan de särskilda folkrepublikerna
fastställas av förbundsrepublikens folkförsamling.
Nationella minoriteter ha dock rätt till fri
kulturutveckling och fritt bruk av sitt språk. Bland
de ärenden, som falla under den federala
kompetensen, märkas utrikespolitik, försvar,
kommu-nikationsväsen, finansiella företag av större
allmänbetydelse, förbundsbudgeten,
kriminallagstiftning och stora delar av civil- och
sociallagstiftningen samt fastställandet av allmänna principer
för de särskilda folkrepublikernas
näringslagstift-ning.
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
