Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
Förbundsrepublikens folkförsamling är
det högsta statsorganet och utövar alla dess
befogenheter, i den mån de icke av författningen
tillerkänts andra förbundsorgan. Den består av
två hus, förbundsrådet och n a t i o n a 1
i-tetsrådet. Det förra utses till ett antal av i
för 50,000 inv. av alla jugoslaviska medborgare.
Det senare utses i republiker, autonoma provinser
och autonoma regioner på så sätt, att
medborgarna i varje republik utse 30, i varje autonom
provins 20 och i varje autonom region 15
representanter. Båda husen utses för 4 år, ha samma
rättigheter och börja och sluta sina sessioner
samtidigt. Till ord. session sammanträda de två
gånger om året, 15A och 15/io. Gemensamt
sammanträda de blott när författningen uttryckligen
så kräver el. de själva så besluta. Rätt att
framlägga lagförslag ha både regeringens och husens
medl. Om överensstämmande beslut ej kan
åstadkommas vare sig genom sammanjämkning i
gemensamt utskott el. genom förnyad behandling i
plena, upplöses folkförsamlingen som helhet, i
vilket fall nya val skola äga rum inom 3 mån.
Husen kunna också självmant upplösa sig före
valperiodens utgång. Till de funktioner, som
författningen lämnar åt husen att utöva gemensamt,
hör tillsättandet av ett gemensamt presidium
utöver de presidier de utsett vart och ett för sig.
Detta består av 1 president, som är att betrakta
som den egentlige statschefen, 6 vicepresidenter,
en sekr. och ytterligare högst 30 medl. Jämte
en rad befogenheter, som sammanhänga med dess
parlamentariska ledarställning, ss.
sammankallande och upplösning av husen och anordnande av
folkomröstning, när husen el. regeringen så
begära, har presidiet andra befogenheter, som i
eminent mening höra en regering till, ss.
proklamerande av lagar, tillsättande och återkallande av
sändebud hos främmande makter, förklarande av
mobilisering och krigstillstånd. Det är ansvarigt
inför folkförsamlingen, som kan återkalla dess
mandat även före den tid, för vilken det valts.
Om folkförsamlingen är upplöst, är det presidiet,
som fullgör dennas plikter, tills ett nytt
presidium valts.
Det högsta exekutiva och administrativa
organet för utövande av förbundsrepublikens makt är
regeringen. Den utses och upplöses av
folkförsamlingen i gemensamt möte av båda husen.
Inför denna har den också att avlägga räkenskap.
Regeringens befogenheter äro, tydligen med
hänsyn till ev. konkurrens med folkförsamlingens
presidium, noggrant angivna. Den består av
presidenten — det är denna post Tito f.n. innehar —,
vicepresidenter, ministrar och ordförandena i 2
kommissioner. Den kan också innesluta ministrar
utan portfölj. Ministerierna äro ant. federala, ss.
utrikes- och försvarsministerierna, el.
federal-re-publikanska, ss. finans- och inrikesministerierna.
De förra utöva direkt genom egna organ sin
givna del av statsförvaltningen inom hela
för-bundsterritoriet, medan de senare utöva sin
verksamhet indirekt genom motsv. ministerier i de
särskilda folkrepublikerna. Regeringen innesluter
också kommittéer för särskilda
förvaltningsuppgifter, ss. uppfostran, folkhälsa och social
välfärd.
Också för de särskilda folkrepublikernas
organisation anger förbundsförfattningen vissa
regler. Högsta statsorgan inom var och en av
dem är en folkförsamling, som väljes på 4 år
och fullgör sitt värv enl. såväl förbunds- som
särförfattning. Också den utser både ett
presidium och en regering och har rätt att avsätta
den senare. Ministerierna äro ant.
federal-repu-blikanska, vilka handlägga ärenden, som falla
inom motsv. förbundsministeriers kompetens, el.
republikanska, vilka handlägga ärenden av enbart
särstatlig karaktär. De autonoma provinsernas
och regionernas rättigheter bestämmas i
särrepu-blikernas författningar. Redan i
förbundsförfattningen förklaras dock deras högsta organ vara
en på 3 år utsedd folkförsamling, resp,
folkkommitté. Folkkommittéer äro också statsorgan
inom de skilda distrikt (regioner, län, städer, byar),
varpå särrepublikerna äro uppdelade. Inom
kretsen av sina egna medl. utse de exekutiva
kommittéer men avlägga själva räkenskap inför
möten av sina elektorer. Närmare bestämmelser om
den lokala förvaltningen lämnas i en särskild lag
om folkkommittéerna (”Zakon o narodnim
odbo-rima”).
Om förbundsförfattningens bestämmelser
rörande domstolar och åklagarorganisation se under
Rättskipning.
Presidiet för förbundsrepublikens
folkförsamling har rätt att annullera bestämmelser av
för-bundsregeringen, som äro i strid med författning
och lagar. Motsv. annulleringsrätt förekommer
också inom särrepublikerna. Under liknande
förutsättningar kan förbundsregeringen annullera
bestämmelser av delstaternas ministrar liksom
folkkommittéer av högre rang bestämmelser av
folkkommittéer av lägre rang. Förslag till
ändring av författningen kunna väckas av
förbunds-församlingens presidium, regeringen el. Vs av
medl. av vartdera huset och bli lag, om en
absolut majoritet inom båda husen var för sig
antager dem.
Utöver bestämmelser om maktens fördelning
mellan förbundsstat och delstater och mellan
folkrepresentation och regering innehåller
författningen också en förklaring om medborgarnas
rättigheter och plikter. Bland de senare frapperar
särskilt kvinnas rätt till samma lön som mannen
och till ledighet med full lön före och efter
barnsbörd och bland de senare plikten att utföra ett
arbete, som svarar mot vederbörandes begåvning.
Därjämte ägnas ett helt kapitel åt den
socialekonomiska organisationen. Gruvor, vatten,
järnvägar, trafikflyg, post, telegraf, telefon och radio
förklaras vara hela folkets egendom att
exploateras av staten själv. I syfte att skydda folkets
vitala intressen tar denna också ledningen av hela
det ekonomiska livet i enlighet med en allmän
ekonomisk plan och stöder sig därvid både på
staten själv och på de kooperativa
organisationerna. över den privata affärsverksamheten har
den ett allmänt överinseende. Privat egendom
och privat initiativ garanteras uttryckligen.
Rätten till arv regleras genom lag. Jorden tillhör
dem, som odla den. I vad mån den må ägas
av den, som ej odlar den, bestämmes genom lag,
vari också anges maximum för privat
jordinne
— 263 —
— 264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
