Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Författning och förvaltning - Rättskipning - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hav. Staten hjälper arbetarna att organisera sig
till skydd mot ekonomisk exploatering,
kontrollerar deras arbetsvillkor och ägnar sin
uppmärksamhet åt deras bostadsförhållanden och
socialförsäkring. F.Lth.
Rättskipningen har helt ombildats sedan 1945.
I första instans döma distriktsdomstolar med
lekmän, över dessa landskapsdomstolar. En högsta
domstol finns för varje delstat och slutl. en
dylik, gemensam för hela J. Domare och
ämbetsmän utses genom val av de kommunala el.
politiska församlingarna.
För svar sväs en. Före 2:a världskriget var
konungen högste befälhavare över krigsmakten.
Under honom fördes befälet av försvarsministern,
som till sitt förfogande hade försvarsministeriet,
försvarsstaben (gemensam för försvarsgrenarna)
och ett försvarsråd. Vid mobilisering tjänstgjorde
försvarsrådet som en krigskommitté, vilken inom
av regeringen fastställd ram svarade för en
enhetlig ledning av operationerna. Konungen kunde
i krig utnämna en överbefälhavare för de
operativa styrkorna (sådan utnämndes också 1941),
vilken dock var ansvarig inför försvarsministern.
1950 finns en för försvaret gemensam
försvarsstab. — Före 2:a världskriget omfattade
värn-pliktstiden 21 :a—5o:e levnadsåren. I händelse av
krig kunde ynglingar, som fyllt 17 år, och män
mellan 50 och 55 år inkallas till tjänst bakom
fronten. Utbildningstiden var 1 V2 år för armén
och 2 år för flottan och flygvapnet. Förberedande
militärutbildning bedrevs främst inom
Sokol-rö-rörelsen, som var ställd under statlig kontroll.
1935 var dess medlemsantal 280,000. — 1946
infördes åter allmän värnplikt i J. Utbildningstiden
fastställdes då till 2 år för armén, 3 år för flyget
och pansartrupperna samt 4 år för flottan.
Därjämte fastställdes obligatorisk förberedande
militär utbildning för all ungdom, även flickor. Den
påbörjas vid 17 års ålder och pågår till
värn-pliktstiden, resp. 27 år. — Före 2:a världskriget
var moralen inom vissa av J:s stridskrafter mindre
god på gr. av inrikespolitiska motsättningar och
femte kolonn-verksamhet. Från och med
Tito-krisen 1948 har en ganska omfattande utrensning
ägt rum inom försvarsväsendet, främst bland de
högre officerarna.
Armén. Före 2:a världskriget bestod arméns
fredsstyrka av o. 150,000 man, vartill kommo o.
30,000 man gendarmeri och gränspolis. Landet var
indelat i armékårområden, vilkas chefer lydde
under försvarsministern. Den mobiliserade styrkan
utgjorde vid krigsutbrottet 1941 o. 1,400,000 man.
Armén var indelad i 7 arméer, sammanförda till
3 armégrupper, samt 1 kustkommando. Den
inneslöt 29 inf.-divisioner, 3 V2 kav.-divisioner, 1 V2
division fästningstrupper samt några
gränsformationer. Den materiella utrustningen var relativt
god. Beväpningen var dock delvis från före 1 :a
världskriget, och pansartrupperna voro svaga.
Manskapets utbildning anses ha varit god. — Den
nuv. armén bygger till stor del på de
partisanarméer och -förband, som funnos mot slutet av
2:a världskriget. Stommen i vissa förband, som
regel elitförbanden, utgöres sålunda av f.d.
partisanförband. Stora delar av armén ha efter 2:a
världskriget varit och äro fortfarande krigsorga-
JUGOSLAVIEN
niserade. Enl. officiella jugoslaviska uppgifter
uppgick sålunda arméns styrka i jan. 1948 till
400,000 man, och inom 12 tim kunde armén
utökas till 1,500,000 man. — Sedan hösten 1948
pågår en omorganisation av armén. Landet blir
därvid territoriellt indelat i 4 militärområden samt
operativt i 6 arméer, bestående av sammanlagt
o. 35 divisioner (varav några bergsdivisioner) och
c:a 10 pansarbrigader. Fallskärmsförband finnas.
Armén torde lida en viss brist på modern
materiel. Den som finns är huvudsaki. jugoslavisk,
rysk och tysk materiel från 2:a världskriget. Viss
modernare materiel torde före Tito-krisen ha
tillförts från Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.
Krigsindustrien torde efter Tito-krisen lida brist
på råvaror.
Flottan utgjordes före krigsutbrottet 1941
av 1 gammal kryssare, 5 moderna jagare, 6
torpedbåtar, 10 motortorpedbåtar, 4 ubåtar m.m.
jämte 4 kanonbåtar på Donau. Ett flertal fartyg
voro under byggnad. Vid den tysk-italienska
invasionen sänktes bl.a. 2 jagare för att icke falla
i fiendens händer. Italienarna övertogo 1
kryssare, 2 jagare, 2 torpedbåtar, 3 ubåtar m.m. och
tyskarna 1 jagare och 4 torpedbåtar. Endast 1
ubåt lyckades ta sig ut och förena sig med den
brittiska flottan. De av italienarna övertagna
fartygen sänktes el. togos av tyskarna vid
Italiens kapitulation 1943. Av den ursprungliga
flottan återstå endast 2 torpedbåtar, 2
motortorpedbåtar och 1 ubåt. Under kriget erhöll J. 1 brittisk
korvett och 8 amerikanska motortorpedbåtar, vilka
behållits. Efter fredsfördraget med Italien har
J. av den italienska flottan övertagit 3 jagare,
3 dvärgubåtar, 1 minfartyg, 7 minsvepare och ett
flertal mindre fartyg. Från Sovjetunionen
uppges J. ha erhållit 2 stora och 4 medelstora ubåtar
samt 20 motortorpedbåtar. ■— Personalen uppgick
1949 till över 7,000 man.
Flygvapen. Vid 2:a världskrigets utbrott
uppgick antalet flygplan till nära 1,000, varav o.
400 i reserv. Flygförbanden voro uppdelade på
armé- och marinflyget men under en gemensam
chef. Arméflyget bestod av 3 flygeskadrar,
omfattande 7 flygregementen (flottiljer), och i
marinflyget ingingo 7 divisioner. — Efter kriget har
flygvapnet reorganiserats, och f.n. är antalet
flygplan o. 700, mestadels tyska och ryska typer.
Fasta försvaret var vid 2:a världskrigets
utbrott synnerligen svagt.
Befästningsanlägg-ningar funnos dock vid de marina stödjepunkterna
Split och Kotor, vid de viktigaste förbindelserna
över landgränsen samt i en bakre linje längs
floderna Sava och Morava. Det fasta försvarets
nuv. tillstånd är icke känt.
Civilförsvar m.m. Före 2:a världskriget
utövade inrikesministeriet den centrala ledningen
av det civila luftskyddet, vilket synes ha varit
väl organiserat. Folkförsörjningen var planlagd
att vid krigstillfälle fungera decentraliserat. —
Ett energiskt arbete hade nedlagts på att öka
krigsindustriens kapacitet. I fråga om lätta vapen
och ammunition till dessa var J. självförsörjande,
medan tillförandet av artilleripjäser i huvudsak
skedde genom import. — Efter Tito-krisen
1948 har stor uppmärksamhet ägnats åt
civilförsvaret. S.E.B.;Bg;Hm;F.Nm.
— 265 —
— 266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
