Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Litteraturanvisningar - Jugularvener, halsvener - Jugurtha - Juhász, Gyula - Juhlin, 1. Julius - Juhlin, 2. Gunnar - Juhlin-Dannfelt, 1. Carl Mathias - Juhlin-Dannfelt, 2. Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUHLIN-DANNFELT
1904)” (1938); D. Attwater, ”The Christian
chur-ches of the East” (ny ed., 2 bd, 1947—48). —
Konst: G. Kowalczyk, ”Denkmäler der Kunst
in Dalmatien” (2 bd, 1910); H. Folnesics,
”Studien zur Entwicklungsgeschichte der Architektur
und Plastik des 15. Jahrhunderts in Dalmatien”
(i ”Jahrbuch des Kunsthistorischen Instituts der
k.k. Zentralkommission für Denkmalpflege”, Wien,
1914); A. Grabar, ”Recherches sur les influences
orientales dans Fart balkanique” (1928); ”Essays
on national art in Yugoslavia”, utg. av A. Brown
(1944). — Musik: A. Dobronic, ”A study of
Yugoslav music” (i ”Musical Quarterly”, 12, 1926);
J. Mantuani, ”Südslaven” (i ”Handbuch der
Mu-sikgeschichte”, utg. av G. Adler, 2 Aufl., bd 2,
1930).
Jugula’rvener, halsvener, se Blodkärl.
JugurTha, konung av Numidien (d. 104 f.Kr.),
sonson till Masinissa. J., som i yngre år kämpat
på romarnas sida i Spanien och knutit
förbindelser med romerska aristokratkretsar, adopterades
av sin farbror Micipsa och blev vid dennes död
(118 f.Kr.) regent i Numidien tills, med Micipsas
egna söner Hiempsal och Adherbal. Redan följ,
år lät emellertid J. döda Hiempsal och fördrev
Adherbal, som tog sin tillflykt till romarna.
Genom deras förmedling kom en delning av riket
mellan J. och Adherbal till stånd, men efter få
år angrep J. sin kusin och lät mot givet löfte
döda honom (112 f.Kr.). Då vid det blodbad,
som J. anställde i Adherbals residensstad Cirta,
även åtskilliga romerska undersåtar dödades,
förklarade Rom krig. I kriget mot J. avslöjades på
ett förödande sätt den tilltagande korruptionen
inom den härskande romerska aristokratien. Den
mot J. först utsände konsuln, L. Calpurnius Bestia,
lät muta sig till en fred, som dock icke
ratificerades, och även en följande befälhavare
pak-terade med J. Slutl. anförtroddes kriget åt C.
Marius, en hom’o novus, som trots aristokratiens
motstånd valdes till konsul för år 107 f.Kr.
Genom skicklig krigföring lyckades Marius slå
såväl J. som dennes svärfar och bundsförvant,
kung Bocchus av Mauretanien, och slutl.
förmåddes Bocchus av Marius’ quaestor, Sulla, att låta
J. falla i romarnas händer. Han fördes till Rom,
och efter att ha visats upp i Marius’ triumftåg
avrättades han. J. var en skicklig fältherre och
slipad diplomat men hänsynslös och bestialiskt
grym. Romarnas krig med J. har skildrats av
historieskrivaren Sallustius. K.H.
Juhåsz [johh’as], Gyula (Julius), ungersk
författare (1883—1937). J-, som förnyade den
ungerska lyriken, utmärkte sig för formfulländad
språkbehandling och stor motivvariation. Tidigare stor
Nietzsche-beundrare besjöng han senare helst
nationella och religiösa ämnen. J:s lyrik är präglad
av djup melankoli. Bland hans dikter märkas
”Versek” (1907) och ”Testamentum” (1925).
Juhli’n. 1) Anders J u 1 i u s J., ämbetsman (1861
—1934), doc. i meteorologi i Uppsala 1891, lektor
i Skara 1892, rektor där 1893, tillhörde som
civilminister Lindmans ministär 1906—07, generaldir.
och chef för Generalpoststyrelsen 1907—25.
Under J:s ledning av postverket skedde verkets
rationalisering och omdaning till ett affärsdrivande
Julius Juhlin.
verk av modern typ.
J. har utg. ”Minnen”
(2 bd, 1928).
2) Elis Gunnar
Julius J., den föreg:s
son, ingenjör,
industrimän (f. 10/i2 1898),
innehade efter
civilingenjörsexamen 1923
samt flera års
praktik i England,
Tyskland och USA ett
flertal anställningar som
ritkontorschef och [-driftsplaneringsingen-jör-]
{+driftsplaneringsingen-
jör+} vid ledande
industrier, var verkst. dir.
för Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation 1940—43, i samband därmed led. av 1940
års hantverks- och småindustriutredning 1940—
41, och trädde 1943 i Elektroluxkoncernens tjänst
som verkst. dir. för dess dotterbolag ab. Bohus
mekaniska verkstad. Th.
Juhli’n-Dannfelt. 1) Carl M a t h i a s J.,
jordbrukare, ämbetsman (1823—1904), studerade
agronomi för Nonnen på Degeberg, varefter han blev
egen jordbrukare. På
Edeby på Lovön vid
Stockholm grundade
han 1853 privat
lantbruksskola. Han var
1860—80 intendent vid
Lantbruksakad:s
expe-rimentalfält, 1865—71
sekr. i
stamholländeri-styrelsen och från sistn.
år föredragande vid
Lantbruksakad:s
förvaltningskommitté i
ärenden, som rörde
stamholländerierna.
Utom för kreatursaveln
ivrade J. för införande av lantbruksmaskiner. Han
var generalkommissarie för Sverige och Norge vid
världsutst. i Wien 1873, i Philadelphia 1876 samt
i Paris (för Sverige) 1878. J. var svensk-norsk
generalkonsul i Helsingfors 1881—86 och i
London 1886—99. Hj.P.
2) Herman Julius Brorson J., den föreg:s
son, jordbruksekonom, ämbetsman (1852—1937), fil.
dr 1882, agronom vid Ultuna s.å. Efter att några
år ha varit lantbrukslärare samt sekr. i
Kopparbergs läns
hushållningssällskap blev
J. 1892 lektor i
jord-brukslära och
jord-bruksekonomi vid
Ultuna lantbruksinst.
samt rektor där från
1896, tills han 1902
tillträdde befattningen
som sekr. i
Lantbruks-akad., vilken tjänst
han innehade till 1919.
1925—28 uppehöll han
densamma på
förordnande. J. var 1917—19
— 281 —
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
