Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrau, Die - Jungfru - Jungfrualstring - Jungfrubur - Jungfrubär - Jungfrucirkel - Jungfrufjärden - Jungfrufärd - Jungfrufödsel - Jungfruhår - Jungfrukam - Jungfrulin el. Jungfru Marie lin - Jungfrulinväxter - Jungfru Maria - Jungfru Maria nyckelpiga - Jungfru Marie bebådelsedag - Jungfru Marie hand - Jungfru Marie kyrkogång - Jungfru Marie lin - Jungfru Marie psaltare el. rosenkransen - Jungfru Marie sänghalm - Jungfru Marie örtagård - Jungfrun (fjärilsart) - Jungfrun (stjärnbild) - Jungfrun el. Blå jungfrun (ö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRUN
m) och Schneehorn (3,415 m) J. bestegs första
gången 1811. Elektrisk bergbana på 9,3 km leder
från stationen Scheidegg (2,064 m) till
Jungfrau-joch (3,457 m). O.S.
Jungfru. 1) J. (från mlty. juncvrouwe, till jung,
ung, och vrouwe, fru, kvinna), vuxen ung flicka,
ogift (fysiskt intakt) (ung) kvinna, mö (jfr
Demi-vierge); som titel urspr. endast om kvinnor av
adlig börd (jfr stiftsjungfru’), senare om kvinnor
ur de lägre samhällsklasserna men ersatt först av
”mamsell”, senare av ”fröken”; tjänstflicka,
hembiträde. Som första led i sms. ofta: ren, orörd,
”jungfrulig” (t.ex. jungfrufödsel, -honung);
förstlings- (t.ex. jungfrufärd, -tal). — Jfr Madame.
2) Metrol. J. el. j u m f r u, äldre rymdmått för
våta varor (off. benämningen var ort)= Vi6 stop
= V32 kanna = 3,125 kubiktum = o,osi78 1.
3) Sjöv., rund skiva av starkt träslag, försedd med
urskölpning (kip) i periferien och 3 el. flera tvärs
genom skivan gående hål med avrundade kanter.
J. användas parvis för att fästa vant, barduner o.d.
till reling el. däck, varvid taljerep dragas genom
hålen enl. samma princip som vid block.
4) Tekn., handstö t, se Handdocka.
Jungfrualstring, biol., se Partenogenes.
Jungfrubur (till fsv. bur, mindre hus, bod, rum,
bur; jfr Fatbur), i äldre tider: det mindre hus, där
de ogifta kvinnorna bodde.
Jungfrubär, bot., art av släktet Rub’us*.
Jungfrucirkel, se Passare.
Jungfrufjärden, fjärd i Stockholms skärgård, ö.
om Dalarö, övergår i n. i Nämdöfjärden.
Jungfrufärd, ett fartygs (e.d.) första färd.
Jungfrufödsel. 1) Biol., se Partenogenes.
2) Myt., teol. Föreställningen att en kvinna blir
havande utan sexuell förbindelse med en man är
ett mycket vanligt motiv i olika religioners
legend-och mytkretsar: grekiska folkhjältar (Herakles
o.a.), romerska kejsare (t.ex. Augustus) m.fl. sägas
vara födda av gudar och jordiska kvinnor; jfr
Guds son. NT:s j.-motiv (Matt. 1:18, Luk. 1:35)
torde vara påverkat av hellenistiskt-egyptiska
föreställningar. Jes. 7:14, som i äldre övers, lydde:
”en jungfru är havandes och skall föda en son”
och som tolkats som en profetia om Jesu j., lyder
i modern övers, ”den unga kvinnan skall varda
havande” (jfr K. Hj. Fahlgren i ”Sv. exegetisk
årsb.”, 1939). — I läran om Jesu övernaturliga
födelse har i synnerhet äldre teologi velat s.a.s.
fixera inkarnationens under. Nyare teologi har
häremot gjort gällande, att undret i Jesu person ej kan
lokaliseras till en fysiologiskt underbar födelse
utan kommer till uttryck i hela hans liv. Jfr
Con-ceptio immaculata, Inkarnation och Kristologi. —
Litt.: E. Norden, ”Die Geburt des Kindes” (1924);
J. G. Machen, ”The virgin birth of Christ” (1930);
M. Dibelius, ”Jungfrauensohn und Krippenkind”
(1932); D. Edwards, ”The virgin birth” (1943). S.N.
Jungfruhår, ormbunksart, se Venushår.
Jungfrukam, växtart, se Alchemilla.
Jungfrulin el. Jungfru Marie lin,
Po-lyg’ala vulga’ris, av fam. jungfrulinväxter, den
vanligaste av släktets 3 svenska arter. Den
förekommer norrut till Jämtland på ängar och i skogar,
är en 1—2 dm hög, flerårig ört med smalt
lansett-lika blad och i toppställda klasar samlade,
mörkblå, röda el. vita blommor. Av de torkade, örtar-
tade delarna erhålles en drog, herba
polyg’alae. Av släktets o. 450 arter äro
de flesta amerikanska. Blott få äro
gagnväxter, ss. P. Sen’ega, vars rot,
sene ga ro t*, innehåller
saponinar-tade ämnen och under namn av radix
senegae har medicinsk användning.
Den västafrikanska P. butyra’cea har
frön, rika på en fet olja, a n k a 1 a k i,
varav beredes s.k. malukangsmör
(malonkangsmör). W.
Jungfrulinväxter, Polygala’ceae,
växt-fam. av ordn. Gerania’les med o. 780
arter, utbredda över hela jorden utom
i de kallaste områdena, Nya Zeeland
och Polynesien. De flesta äro örter,
några buskar, några få träd.
Blommorna ha 5 foderblad, av vilka 2 äro
stora, kronbladlika. Kronbladen äro
3 och ståndarna 8, vanl. förenade.
Till J. höra bl.a. släktena Polyg’ala
(se Jungfrulin), Monn’ina, Mural’tia Jungfrulin,
och Securid’aca.
Jungfru Maria, se Maria, Jesu moder.
Jungfru Maria nyckelpiga, art av skalbaggfam.
nyckelpigor*.
Jungfru Marie bebådelsedag, se Marie
bebådel-sedag.
Jungfru Marie hand, art av
nyckelblomstersläktet*.
Jungfru Marie kyrkogång, se Kyndelsmässa.
Jungfru Marie lin, bot., se Jungfrulin.
Jungfru Marie psaltare el. r o s e n k r a n s e n, se
Alanus de Rupe och Radband.
Jungfru Marie psaltares brödraskap, se Maria 1).
Jungfru Marie sänghalm, gammalt växtnamn, i
regel betecknande gulmåran (se Mårsläktet),
stundom även åsyftande backtimjan (se Timjansläktet).
Jungfru Marie örtagård, i handskrift från 1510
föreliggande fornsv. övers, (av vadstenamunken
Nils Ragvaldsson) av vadstenanunnornas på latin
författade veckoritual. J. utgöres av ett officium
med sju dagliga tidegärder, som växla för varje
veckodag. Utg. av R. Geete i ”Sv.
fornskrift-säll-skapets saml.”, 30 (1895). Jfr Birgittinritualen.
Jungfrun, fjärilsart av släktet Vaness’a*.
Jungfrun (lat. Pirgo) är den 6:e stjärnbilden i
djurkretsen, dess tecken är np. Den är belägen
omkr. himmelsekvatorn, s. om stjärnbilderna
Björn-vaktaren (Bootes) och Berenikes hår (Coma
Bereni-ces) och innehåller o. 200 stjärnor ljusare än 6:e
storleken, av vilka en, Spica (a), är av i;a
storleken. I denna stjärnbild ligger ett mycket stort
antal nebulosor. Se karta vid Stjärnor.
Jungfrun el. Blå jungfrun (eufemistiska
benämningar i st.f. Blåkulla m.m., som blivit tabu;
med motsvarigheter även på andra håll; blå ingår
ofta i namn på landkänningar för att beteckna den
färg, i vilken de på avstånd tedde sig, alltså särsk.
om öar el. höjder; jfr Blåkulla), ö i n. Kalmarsund,
20 km ö. om Oskarshamn, 9 km från Ölands
västkust, tillhörande Misterhults sn i Kalmar län; 0,5
km2. J. är en kupolformig klippa, bestående av
en röd, grovkornig och sprickfylld granit. Högsta
punkten är 87,5 m ö.h. Såväl i fråga om ytskulptur
som vegetation är ön ett av östkustens märkligaste
— 305 —
— 306 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
