Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun el. Blå jungfrun (ö) - Jungfrun av Orléans - Jungfrun i det gröna - Jungfrupassare - Jungfrur, Elvatusen - Jungfruresa - Jungfruskinn - Jungfrusländor - Jungfrustift - Jungfrutal - Jungfrutoffel, norna - Jungfrutrana - Jungfrutvål - Jungfruvin - Jungfruöarna - Jungfruöga - Junggrammatiker - Junghuhn, Franz Wilhelm - Jungingen, 1. Konrad von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRUN AV ORLEANS
ön Jungfrun i Kalmarsund, sedd från Hagudden
på n. Öland.
Foto M. Sjöbeck.
naturminnen. Terrängformerna präglas av
isero-sion och abrasion. J. är i sht känd för sin rikedom
på klyftor (”Jungfrukammaren”, ”Kyrkan”),
grott-bildningar och jättegrytor, av vilka
”Kammarbergen” på s. sidan nu äro nästan helt förstörda
genom stensprängning. En vacker
strandklapper-vall, ”Stensliperiet”, finnes i s. Den intilliggande
”Trojeborgslabyrinten” utgöres av en mängd
stenar lagda av människohand i en komplicerad figur.
Vegetationen får sin säregna karaktär av de
mångfaldiga vindskogstyperna. På gr. av dyningen är
cn oftast vansklig att angöra. På s. stranden står
en liten fyr; sjöfarten går i huvudsak ö. om J.
1926 blev ön nationalpark tack vare en donation
av T. Kreuger. — Litt.: G. Lundqvist, ”J. island in
Kalmarsund” (med bibliogr.; i ”Geografiska
annaler”, 1920). E.H.;P.
Jungfrun av Orleans [årleaD’], se Jeanne d’Arc.
Jungfrun i det gröna, bot., art av släktet NigelVa*.
Jungfrupassare, se Passare.
Jungfrur, Elvatusen, se Ursula (helgon).
Jungfruresa, dets. som jungfrufärd*.
Jungfruskinn, pasta althaè’ae, mjuk, vit, i rutor
formad massa,
beredd av ett silat
utdrag på altearot,
arabiskt gummi, socker,
äggvita och
pome-ransblomvatten. Användes som
slemlösande medel vid
katarr i
andningsorganen.
Jungfrusländor,
Calop’teryx, släkte av
insektordn.
trollslän-dor, metallglänsande
arter med lång, smal,
cylindrisk bakkropp
och täml. breda, vid
roten smala vingar
med starkt bågböjd
Jungfrusländan Calopteryx
splendens och larv, som fångar
ett byte.
bakkant. Vingarna, som utslagna ha en vidd av
45—48 mm, hållas i vila bakåtslagna och tryckta
intill varandra. Larverna, som leva i rinnande
vatten, ha ävenledes smärt, cylindrisk bakkropp,
i spetsen bärande 3 trakégälar. I Sverige finnas
2 arter: C. virgo, vars hanne har blå och hona
bruna vingar, och C. splendens, vars vingar hos
hannen äro glasklara med ett brett blått tvärband,
hos honan ljust gröngula, enfärgade. E.Wn.
Jungfrustift kallas inrättningar, som ge däri
inskrivna döttrar (stiftsjungfrur) till
adelsmän (ibland även till ofrälse av de högre
klasserna) fri bostad el. pension. I Sverige finnes
Vadstena adliga jungfrustift*; i Danmark (där
benämningen J omfrukloster förekommer) finnas j.
bl.a. i Roskilde (upprättat 1699), i Odense (1717),
i Vemmetøfte (1735) och på slottet Vallö (1737);
i Norge märkes ”Kong Oscars Minde” i Oslo (1854,
eget hus 1861). Om j. i Quedlinburg se d.o.
Jungfrutal (efter eng. maiden speechj, det första
offentliga anförandet av en ledamot i riksdag,
stadsfullmäktige e.d.
Jungfrutoffel, norna, Calyp’so bulbo’sa (C.
bo-rea’lis), art av fam. orkidéer, som hör hemma i
fuktiga granskogar i n. Sverige, söderut till Jämtland
och Ångermanland. Den har stora, rosafärgade,
vaniljdoftande blommor med stor, toffellik läpp
och blott ett, äggrunt örtblad. J. anses vara den
vackraste bland Sveriges blommor.
Jungfrutrana, Anthropoi’des virgo, art av fam.
tranor, en smäcker, 85 cm lång, grå fågel med vita,
tofsformade fjäderprydnader på huvudet. J., som
förekommer i s.ö. Europa och mell. Asien, har ett
par gånger skjutits i Sverige.
Jungfrutvål, art av pilörtsläktet*.
Jungfruvin, bot., se Vildvin.
Jungfruöarna, se Virgin Islands.
Jungfruöga, bot., namn på arter av släktet
Ursi’nia*.
Junggrammatiker [jog’-] (till ty. jung, ung),
unggrammatiker, en krets indoeuropeiska
språkforskare (i sht Leskien, Brugmann, Braune, H.
Paul, Osthoff), som under 1870—80-talen särsk.
hävdade språkföreteelsernas lagbundna utveckling.
De utövade ett mycket starkt inflytande bl.a. på
den svenska lingvistiska forskningen. Många av
j:s insatser äro av bestående värde, men deras
syn på språkutvecklingen har avsevärt rubbats i
senare tid, bl.a. genom den moderna
dialektforskningen. [E.H.]L.
Junghuhn [joQ’hon], Franz Wilhelm, tysk
naturforskare (1809—64), bedrev omfattande
forskningar på Java och Sumatra samt blev 1855
framgångsrik ledare för kinaplantagerna på Java. J.
skrev bl.a. ”Java, seine Gestalt, Pflanzendecke und
innere Bauart” (holl., 4 bd, 1850—54; ty., 3 bd,
1852—54).
Jungingen [jon’-]. 1) K o n r a d von J. (d.
1407), Tyska ordens härmästare 1393; spelade en
framträdande roll i tidens nordisk-baltiska politik.
Denna karakteriserades främst av å ena sidan de
nordiska staternas sammanslutning i
Kalmarunionen, å andra sidan Polens och Litauens union
under Vladislav II Jagiello. Uppkomsten av dessa
stormakter betydde stora riskmoment för
ordensstaten, så mycket mer som inre oro började
framträda bland dess adel. J. bemästrade dock svårig-
— 307 —
— 308 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
