Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Junkerpartiet (junkrarna) - Junkers, Hugo - Junkers Flugzeug- und Motorenwerke A.G. - Junkrarna - Juno (mytologi) - Juno (astronomi) - ab. Junohus - Junonisk - Junosuando - Junot, Andoche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNOT
Palmstierna. Bland övriga mera bemärkta
anhängare av j. kunna nämnas E. Sparre, G. Bildt och
G. Lagerbielke. Ledningen inom j. övertogs snart
av Henning Hamilton, som intill det sista
försvarade ståndsrepresentationen. Karl XV hade i j.
sina närmaste meningsfränder och personliga
vänner. A.Ön.
Junkers [joj/kørs], Hugo, tysk
flygmaskins-konstruktör (1859—1935), 1897—1911 prof, vid tekn.
högsk. i Aachen, övergick vid i:a världskrigets
början till
flygplans-industrien. J :s
konstruktioner äro
mono-plan, helt byggda av
lättmetall med lågt
liggande vingar, vilka ha
tjocka profiler och
med vingbalkarna
bestående av en serie
mindre vingbalksrör,
varigenom vingarna
bl.a. bli relativt
osårbara för artillerield.
1925—35 tillverkades
junkersflygplan vid ab.
Flygindustri, Limhamn,
filial till huvudfirman Junkers Flugzeug- und
Motorenwerke*. [F.Az] ;H.Kn.
Junkers Flugzeug- und Motorenwerke A.G.
[jorj’-kars flo’ktsåig- ont måtåYanvärko [-aVtsiangazäl-Jaft],-] {+aVtsiangazäl-
Jaft],+} Dessau, tysk storindustri inom
flygbranschen, som vid 2:a världskrigets utbrott
sysselsatte c:a 25,000 man. Hugo Junkers konstruerade
helmetallflygplan redan 1915, och sedan dess ha
många berömda flygplanstyper, ss. det bl.a.
under 2:a världskriget använda passagerar- och
transportflygplanet Ju 52, tillverkats vid J., som
också är bekant för sina dieselmotorer för
flygplan. Aktiekapitalet uppgick 1940 till 130 mill.
Rmk. — Under 2:a världskriget skadades J.
svårt vid allierade bombanfall. Efter Tysklands
sammanbrott upphörde J. som flygindustri, då
tillverkning av flygmateriel i Tyskland förbjöds
av FN vid Potsdammötet i juli 1945. B.Tm.
Junkrarna, se Junkerpartiet.
Juno (grekernas H e r a*), rom. myt.,
fornro-mersk gudinna. J. är urspr. en personifikation
av kvinnans innersta väsen, hennes skyddsande,
motsv. genius* hos mannen. Därför hade också
varje kvinna sin j., liksom mannens genius
symboliserad av en orm. Men ur mängden av
enskilda kvinnors j. framväxte redan i förhistorisk
tid hos de italiska folken föreställningen om en
stor gudinna, J., vars dyrkan är särsk.
framträdande i Latium och Rom. I enlighet med sitt
ursprung var hon i första hand en kvinnornas
speciella gudomlighet. Som J. Luci’na bistod hon
dem vid förlossningar, och som J. Jug’a el.
Pro’nuba var hon bröllopets och äktenskapets
be-skyddarinna. Med hennes egenskap av
kvinnornas skyddsgudomlighet sammanhänga också J :s
relationer till månen och kalendern. Den första
dagen i varje mån., Kalen’dae, urspr. dagen för
nymånens framträdande, var helgad åt J., och
på detta månadsdatum voro alla hennes tempel i
Rom invigda. På åtskilliga platser i
Mellanita-lien utvecklades J., gudinnan, som rådde över
folkets fortbestånd, till att bli samhällets främsta
gudomlighet. Så var t.ex. fallet i Veji och
La-nuvium, där J. också kallades Regina, drottningen.
Efter Vejis fall överfördes stadens J.-kult till
Rom, där ett tempel till J. Regina 392 f.Kr.
invigdes på Aventinen. Med de romerska
statskul-terna införlivades även den ryktbaraste J.-kulten
i Latium, ägnad J. So’spita (”räddarinnan”) Mater
Regina i Lanuvium. J. framställdes här
egendomligt nog med lans och sköld, iförd snabelskor
och med skinnet av en get, J:s heliga djur, över
rygg och huvud; denna J.-bild är känd genom
flera statyer och reliefer från kejsartiden, bl.a.
en kolossalstaty i Vatikanen. J. hade dessutom
flera andra helgedomar i Rom, däribland ett
tempel åt J. Lucina på Esquilinen och ett åt J.
MonPta (”manerskan”) på Capitoliums borg,
berömt för de gäss, vilka höllos där som gudinnans
heliga fåglar (se Gässen på Capitolium). Till J:s
ära firade de romerska kvinnorna två stora
årliga fester, V3 (M atrona’lia) och Vi (No’nae
Caproti’nae).
I historisk tid kom den fornitaliska gudinnan
J. att likställas med den grekiska gudinnan Hera
och uppfattades därmed också som Jupiters, den
högste gudens gemål. Denna identifikation
föreligger redan i den ryktbara kulten av J. tills,
med Jupiter och Minerva i det 509 f.Kr. invigda
stora Jupitertemplet på Capitolium i Rom och
kom småningom att fullständigt behärska
föreställningarna om J. Heras mytologi
överflyttades av skalderna utan vidare på J., och i konsten
framställdes hon (med undantag av J. Sospita)
genomgående med Heras drag. K.H.
Juno, astr., en av de först (1804) upptäckta
småplaneterna.
ab. Junohus, Stockholm, grundat 1938, äger i
Uddevalla fabrik för monteringsfärdiga trähus.
Aktiekapital i.es mkr, omslutning c:a 8 mkr,
årligt tillverkningsvärde c:a 10 mkr, arbetarantal
O- 33°- J- äges av Hyresgästernas sparkasse- och
byggnadsförening (HSB).
Juno’nisk (efter gudinnan Juno), om kvinnor:
yppig och ståtlig, svällande, majestätisk.
Ju’nosuando, socken i Pajala och
Korpilom-bolo tingslag i Norrbottens län (se karta vid
Lappland) och pastorat i Norrbottens n. kontrakt
av Luleå stift; c:a 1,260 km2, därav 1,220 land;
1,913 inv. (1949; 1,5 inv. pr km2). Socknen
upp-fylles av småkuperade skogs- och myrmarker
kring sammanflödet av Torne och Lainio älvar;
Tärendöbifurkationen ligger delvis inom s.v. J.
Åkern utgör knappt 0,5 % av landarealen, ängen
1,4 och skogsmarken 53 %. J. är en av
Sveriges mest skattetyngda kommuner. Tegelbruk. I
Kangos vid Lainio älv finns ett
hembygdsmuse-um med många äldre byggnader. Kyrkan av trä,
belägen vid Torne älv, byggdes 1903, tornet dock
först 1927. Från Pajala avskildes J. 1914 som
särskild socken. — Namnet betyder sel, lugnvatten,
invid vilket det finns fin flygsand (se K. B.
Wiklund i G. Bergfors & A. Neander,
”Norrbotten”, 2, 1930, sid. 335). P.;Er.
Junot [zynå’], A n d o c h e, från 1807 hertig av
Abrantès, fransk krigare (1771—1813), studerade
först juridik men inträdde 1792 som frivillig i
armén. J:s ovanliga mod ådrog honom Bonapartes
— 3U —
— 318 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
