Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de Jussieu, 2. Antoine Laurent - Jussieua - Just. - Jus talionis, talionsprincipen - Juste - Juste-milieu - Justera - Justerare, Statens justerare av mått och vikt - Justering - von Justi, Johann Heinrich Gottlob - Justi, 1. Carl - Justi, 2. Ludwig - Justice - Justicia - Justificatio - 1. Justinianus I (Petrus Sabatius, östromersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSSIEUA
sita” (1789) till större fullständighet det av J.i)
gjorda utkastet till ett naturligt system och
fortsatte 1803-—30 att förbättra detta system, varvid
han i en serie monografier närmare begränsade
skilda familjer och släkten. J. indelade växtriket
efter förekomsten av och antalet hjärtblad i 3 stora
avd. Acotyledo’nes, Monocotyledo’nes och
Dicotyle-do’nes, och den sistn. efter blomhyllets förhållande
i Apefalae, MonopetJalae, Polypet’alae och DicWnes
irregula’res. Genom J :s system hade i stället för
blotta uppräkningen av smärre, med varandra
koordinerade grupper trätt en verklig indelning i
större och graduellt subordinerade grupper. G.
Jussieua [-éu’a], släkte av fam. duntravväxter
med o. 40 arter i tropikerna, de flesta i
Brasilien. De äro sump- el. vattenväxter, ofta med
rötter av två slag, slamrötter och luftrötter, av
vilka de senare nå upp till vattenytan, ha
svam-pig, luftförande bark och förmedla upptagandet
av syre. Stjälken är nedliggande—uppstigande
med avlånga el. lansettlika blad. De 4—6-taliga
blommorna ha 8—12 ståndare; frukten är en
cylindrisk el. prismatisk kapsel med talrika, nakna
frön. Flera arter odlas i dammar el. kar men
måste förvaras i varmhus under vintern. De
vanligaste äro J. grandiflo’ra med mycket stora,
guldgula blommor, J. nat’ans och J. repens med
gula, mindre, synnerligen vackra blommor. W.
Just., förk. för justerat (på protokoll). Jfr
Justera.
Jus talio’nis (lat., vedergällningsrätt, till ta’lio,
lika beskaffenhet), talionsprincipen,
grundsatsen, att en rättskränkning, spec. en
skadegö-rande handling, må vedergällas med en likadan;
jfr ökenlagen: öga för öga, tand för tand, liv för
liv. J.. som påträffas hos en mängd folk i äldre
cid, betecknar ett avgjort framsteg från det äldsta,
primitiva stadiet med den enskildes helt
obegränsade och oreglerade självhämnd (se d.o. och
Blodshämnd). Även sedan samhället övertagit
straffmakten, tillämpade detta ofta j., så särsk. hos
semitiska folk (Hammurapis lagar, judafolkets
rätt, 2 Mos. 20 ff.). Under inflytande av den
mosaiska lagstiftningen blev j. härskande även hos
kristna folk till in i nyare tid. — J. bör ej
förväxlas med den egentliga straffrättsliga
vedergällningsteorien (se Straffteori). — Litt.: L. Günther,
”Die Idee der Wiedervergeltung” (3 bd, 1889—
95). , K.
Juste [fra. utt. zyst, sv. Jyst] (fra., av lat. ju stus,
laglig, rättmätig), riktig, korrekt, rättvis; riktigt;
oklanderlig, grannlaga.
Juste-milieu [zyst-miljö’] (fra.), ”gyllene
medelvägen”, politiskt slagord för regeringsmetod,
vilken består i att hålla sig på lika avstånd från
ytter-lighetspartierna. Beteckningen användes särsk. om
Ludvig Filips regering och återgår till en passus
i ett tal av konungen 1831: ”Beträffande
inrikespolitiken skola vi söka hålla oss dans un juste
milieu”.
Juste’ra [Jys-] (av lat. ju’stus, lagenlig, riktig),
rätta, rätta till; granska (och godkänna); som
sportterm: skada en motspelare, så att denne blir
mer el. mindre oduglig för spel.
Juste’rare [Jys-], Statens j. av mått och
vikt, se Justering.
Juste’ring [Jys-] (se Justera) betyder, använt som
teknisk term, den av särskilda Statens
justerare av mått och vikt företagna
undersökning, godkännande och stämpling av
redskap för mätning och vägning, varigenom
fastställes dessas fullständiga överensstämmelse med
gällande norm (se Likare). Föreskrifter om j.
lämnas i k.f. om mått och vikt 1934 jämte
instruktion för justerare av mått och vikt 25/io 1935.
överinseendet över justeringsväsendet tillhörde urspr.
den centrala ämbetsmyndigheten över lantmäteriet,
handhades 1879—84 av ett särskilt ämbetsverk,
Justeringss ty r elsen, förlädes därefter till
Finansdep., tillkom 1908—10 Kontroll- och
justeringsstyrelsen och tillhör därefter Mynt- och
juste-ringsverket. [E.SprJK.
von Justi [jos’-], Johann Heinrich G o
11-1 o b, tysk nationalekonom (1720—71), prof, i
Wien 1750, i dansk statstjänst 1757—58, 1762
statlig kontrollör vid bergverken i Preussen.
Urspr. merkantilist tog J. starkt intryck av
fysio-kraterna. Han betraktas som den tyska
statsvetenskapens förste systematiker. Skrifter:
”Staats-wirthschaft, oder systematische Abhandlung aller
ækonomischen und Cameralwissenschaften” (1755).
Justi [jos’-]. 1) Carl J., tysk konstforskare
(1832—1912), 1872—1901 prof, i Bonn, utgav en
rad utmärkta och vida spridda monografier över
Winckelmann (2 bd, 1866—72), Velazquez (2 bd,
1888, 3 Aufl. 1923), Murillo (1892, 2 Aufl. 1904),
Michelangelo (2 bd, 1900—09) m.fl.
2) Ludwig J., den föreg:s brorson,
konstforskare (f. 1876), 1903 prof, i Halle, 1909—33 dir. för
Nationalgalerie i Berlin, kustos vid Staatliche
Kunstbibl. 1933, har utgivit en monogr. över
Gior-gione (2 bd, 1908, senaste uppl. 1936), ”Deutsche
Malkunst im 19. Jahrhundert” (1921), ”Hans
Tho-ma” (s.å.), ”Im Dienste der Kunst” (1936) m.fl.
Justice [fra. utt. zystiss’, eng. jns’tis] (fra., eng.),
rättvisa; rättskipning. — I anglosaxiska länder
även titel för led. i vissa domstolar; ordf, i en
sådan domstol kallas Chief J. [èif], Ang. Lord J.
[låd] och Lord Chief J. se England, sp. 707, J. of
the Peace [avv öe pi’s], fredsdomare*.
Justic’ia, släkte av fam. akantusväxter*.
Justifica’tio (lat.), teol., rättfärdiggörelse*.
Justinia’nus, östromerska kejsare.
1) Justinianus I (o. 482—565), eg. Petrus
S a b a t i u s, adopterad av sin morbror kejsar
Justinus I, efter vilken han antog namnet J., blev
527 dennes medkejsare och s.å. ensam regent.
Begåvad och vetgirig hade J. fått all den utbildning,
som kunde gagna honom i hans blivande kall. Med
administrationen o.a. grenar av styrelsen fick han
under sin beredelsetid som tronföljare göra
praktisk bekantskap. Han lät dock, trots sin
oförlikneliga härsklystnad, aldrig locka sig att i förväg
tränga sig fram. J. gifte sig, medan ännu Justinus
levde, med sin älskarinna Teodora*, en mimisk
skådespelerska av dåligt rykte. Den orubbliga
fasthet, med vilken han genomförde utvecklingen
av denna förbindelse, torde visa ett av de mest
framstående dragen i J:s omstridda karaktär.
Omtvistad är den andel, som Teodora kan ha tagit i
regeringsåtgärderna. Trol. har den blivit
överskattad. Men säkert är, att J. satte hennes
omdöme högt. Då vid ”nikaupproret” 532 kronan stod
— 331 —
— 332 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
