Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Terrängformer - Sjöar och floder - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
nombrottsdal. Urbergsytan är i sitt v. bräm på
en bredd av 10—15 km synnerligen jämn och
sänker sig långsamt under siluren i v. Detta
beror på att den till skillnad från den övriga
urbergsytan ända till sen tid har varit täckt av
silurlager och därigenom skyddad mot erosion.
Den representerar i själva verket det
subkamb-riska peneplanet, d.v.s. den gamla
denudations-ytan, på vilken kambrosiluren en gång avsattes.
I Lockne-trakten ligger enl. B. Asklund den
gamla paleozoiska kustranden nästan oförändrad
kvar och består av en rad små bergkullar, som
likt en palissad plötsligt resa sig över det flacka
peneplanet vid Näcktens strand. — S i 1 u r o m r
å-det med Storsjön som centrum har flackare
terräng, mjukare bergformer och flerstädes verkliga
slättpartier, över den vågiga platåytan resa sig i
s. ett par branta porfyrberg, östberget (468 m)
på Frösön och Hoverberget (548 m) vid
Bergsvikens s. ände. Det senare hyser Sveriges största
grotta, 81 m lång och 25 m hög. över den
al-loktona kambrosiluren i n. kring Ströms
vattu-dal ligger en överskjutningsskolla av
ströms-kvartsit. Den är genomdragen av spricksystem,
som har bildat ledlinjer för denudationen, så
att skolian nu består av monadnocks i form av
breda plattor, som kunna höja sig c:a 150 m
över omgivningen. Ströms vattudal och
Flå-sjöns dal äro genombrottsdalar, som fördjupats
och breddats genom glacial erosion. — V. om
silurområdet vidtar det intill 85 km breda
fjällbältet, som når ända till norska gränsen. S.v.
om Storsjön börjar J:s s. fjällområde med
Oviks-fjällens mäktiga, mjukt välvda kvartsitmassiv,
kulminerande i Hundshögen (1,371 m). Storåns
djupa genombrottsdal avskiljer vid Bydalen det
långsträckta Västerfjället (1,159 m) från den
branta Drommen (1,140 m). Den breda
Arå-dalen avgränsar Oviksfjällen från den egentliga,
av överskjutna fjällskiffrar uppbyggda
fjällkedjan. Dit höra Anarisfjällen (St. Anahögen 1,423
m) och Lunndörrsfjället (1,504 m), åtskilda
genom Lunndörrens 13 km långa och 877 m ö.h.
liggande fjällpass på gränsen mot Härjedalen.
Längst i s.v. reser sig Sylarnas av hårda
seve-skiffrar och amfibolit uppbyggda
högfjällsmas-siv (1,762 m) med delvis rent alpina former,
framkallade av glacigent urgröpta nischdalar, av
vilka en del innehålla recenta glaciärer. Till
samma komplex höra Härjångsstötarna (1,626
m), Bunnerstötarna (1,554 m) och Snasahögarna
(1,463 m), medan Ottfjället (1,265 m),
Vällistefjäl-let (1,024 m) och Renfjället (985 m) bilda
övergång till J :s v. fjällområde, där likaledes
överskjutna seveskiffrar ingå i högfjällszonen och
vars kärna utgöres av Äreskutan (1,420 m) och
Skäckerfjällen med Anjeskutan (1,199 m). V.
om Åreskutan anstår ett antiklinalt urbergsstråk
av porfyr med Mullfjället (1,032 m) som högsta
topp. Mellan detta stråk och norska gränsen
ligger ett lägre område med yngre och lösare
silurskiffrar, s.k. köliskiffrar, där fjällen äro låga
och ha mjuka former, ss. Middagsfjället (912
m) och Skurdalshöjden (839 m) n. om Storlien.
Det dräneras dock österut genom Indalsälven,
som i en epigenetisk genombrottsdal banar sig
väg genom fjällkedjan mellan Äreskutan och
Ren
fjället. ö. om Torrön ligger ett
granit-porfyr-område med de karga Sösjö- och Oldfjällen,
vilkas klumpiga former ej överstiga 1,250 m. J:s
n. fjällområde börjar med Hotagsfjällen och
Munsfjället (1,187 m) mellan Hotagen och Ströms
vattudal. Här rinner Hällingsån fram, som 4
km från utloppet i Hetögeln bildar ett 43 m
högt, hängande fall, och flyter sedan genom en
800 m lång, 15—60 m bred och upp till 43 m
djup kanjon, utskulpterad i kvartsitskiffer.
Denna kanjon anses ha uppkommit under postglacial
tid genom vattenfallets tillbakaskridande erosion.
J :s nordligaste hörn upptas av Frostviksfjällen,
som omfatta ett antal i n.v.—s.ö. gående
fjällryggar med något djärvare markerade former än
vad vanl. är fallet bland J :s fjäll. Högst är
Selkentjahke (1,314 m). V. därom ligger ett
lägre område med lösa, delvis kalkrika
köliskiffrar, som v. om Lebbikvattnet, i
Bjurälvsda-len, har gett upphov till ett märkligt
karstland-skap, utan motsvarighet annorstädes i Sverige.
J:s nordligaste fjäll är Sipmege med högsta
toppen (1,424 m) intill norska gränsen. J.Ör.
Sjöar och floder. J:s huvudflod är Indalsälven*,
som från de v. fjälltrakterna tillföres vatten dels
genom Järpströmmen, vilken bl.a. avvattnar de stora
sjöarna Torrön, Juvuln, St. Rensjön, Anjan och
Kallsjön, dels genom Äreälven från Ann m.fl. sjöar
och dels genom Vålån. Sedan Indalsälven
gencm-tlutit J:s största sjö, Storsjön, tillstöta från n.v.
bifloderna Långan*, som genomflyter Landösjön,
Hårkan* från Hotagen m.fl. sjöar och Ammerån*.
Stora sjöregleringar, främst av Järpströmmens
sjöar och Storsjön, ha i hög grad förbättrat
vattentillgången vid de stora kraftverken i Indalsälven
men samtidigt åstadkommit betydande lokala
förändringar av naturförhållandena vid de reglerade
sjöarna. I n. J. genomflytas Blåsjön, Jormsjön,
Kvarnbergsvattnet och Ströms vattudal av
Fax-älven*, och Flåsjön avrinner till Fjällsjöälven*,
båda bifloder till Ångermanälven. S. J.
genomfly-tes på en kortare sträcka av Ljungan*, och dennas
tillflöde Gimån* avvattnar s.ö. delen av J. med
bl.a. Revsundssjön. S.Es.
Klimatet i J. visar anmärkningsvärda olikheter
i landskapets skilda delar, främst beroende på
de skiftande höjdförhållandena. I s. och ö. J.
härskar lokalkontinentalt klimat med stränga
vintrar och relativt varma somrar, medan v.
och centrala J. präglas av lokalmaritimt klimat
med mildare vintrar och svalare somrar samt
hög dimfrekvens. I v. kan näml. Atlantens
inflytande göra sig gällande, emedan de norska
fjällen äro lägre här och breda pass släppa in
de ljumma västvindarna. Även de stora sjöarna
verka utjämnande på klimatet, så att risken för
tidiga höstfroster nedsättes i deras närhet. Tages
Tab. 1. Medeltemperatur.
Ort Höjd ö.h. i m Medeltemp.
Jan. Juli Årets
Bispgården ................ 165 —9?s 14?? i°?
Östersund ................. 338 —7?s i4?s 2%
Storlien .................. 595 —7% n?s o?7
Gäddede ................... 315 —8?c i2?c t°»
— 364 —
— 363 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
