Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Ekonomisk geografi - Fornlämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMTLAND
övriga enskilda skogar 47 %. 1947 framsläpptes
i Indalsälven 14,227,080 klampar (1,122,929 m3),
varav huvuddelen kom från J.
Industrien är huvudsaki. lokaliserad till
samhällen längs järnvägarna och särsk. till
Östersund, som har Vs av arbetsställena och antalet
arbetare. Antalet industriarbetare pr 1,000 inv. är
i Jämtlands län 26 (riksmedeltal 97). Från denna
synpunkt sett är länet det minst industrialiserade
i Sverige. Men även om den ej har stor
omfattning, så är den likväl mångsidig. — Järn- och
metallindustrien är företrädd av mekaniska
verkstäder. I Östersund finns bl.a. en av SJ :s
huvudverkstäder och i Nälden Waplans mekaniska
verkstads ab. för tillverkning av vattenturbiner och
maskiner för pappersmassefabrikation. Bland
manufakturverk må nämnas aluminiumfabrik i
Trångsviken och liefabrik i Hammerdal. —
Jord-och stenindustrien har gamla anor i J. Handöls
täljsten, känd sedan 1500-talet, bearbetas nu av
Handöls nya täljsten- och vattenkrafts ab. På
gr. av täljstenens eld- och syrafasta egenskaper
användes den till kaminer och till tegel, bl.a. för
kemiska pappersmassefabriker. Nuv. ägare är
Höganäs-Billesholms ab. Av de kambrosiluriska
avlagringarna utnyttjas främst ortocerkalksten.
ab. Gusta stenförädlingsverk, Brunflo, framställer
s.k. gustamarmor; kalkbruk finnas i Mattmar och
Trångsviken. Viktigaste företag inom
tegelindustrien är Vålbackens tegelbruk vid Brunfloviken.
— Trä- och pappersmasseindustrierna äro J:s
viktigaste industrigrenar. Sågverk finnas bl.a. i
Hiss-mofors, Bräcke, Gällö, Pilgrimstad, Trångsviken,
Mattmar och Näsviken (Ström). Snickerifabriker
finnas i Östersund, möbelfabrik i Nälden, och
monteringsfärdiga trähus tillverkas i Arvesund.
Pappersmassefabriker äro ab. Högfors träsliperi,
Häggenås, ab. Tegefors verk med sulfitfabrik
(även för konstsilkecellulosa) i Järpen och
Äggfors ab. med träsliperi i Äggfors. —
Textilindustrien är representerad genom Matfors yllefabriks
ab. och Näldens ullspinneri med tillverkning av
vadmal och tyger. Ulriksfors forna sulfitfabrik
i Ström är nu ombyggd till bomullsväven.
Vattenkraft. Vattenkrafttillgångarna i J.
äro mycket betydande och huvudsaki. belägna i
Indalsälven, som genom hög nederbörd i
fjälltrakterna, stora regleringsmöjligheter i de många
sjöarna och en lämplig fallprofil varit gynnsam
för utbyggnad med stora kraftverk. Intet annat
landskap har som J. blivit föremål för
vatten-regleringsarbeten, vilka underlättats genom
områdets delvis ytterst glesa bebyggelse.
Sjöregleringar, ofta med stora vattenståndsvariationer,
äro utförda i ett flertal av Indalsälvens sjöar
samt de övre sjöarna i Faxälven och
Fjällsjöälven i n. J., och nya regleringar tillkomma efter
hand. Den första utbyggnaden i Indalsälven
utfördes redan 1896, men först i slutet av
1920-talet togo utbyggnaderna fart, och nu har denna
älv i J. nedan Kallsjön tio stora kraftverk.
Vattenfallsstyrelsen äger Midskog, Stadsforsen,
Höl-leforsen och tills, med Östersunds elektriska ab.
Kattstrupeforsen. Järpströmmen äges av ab.
Svarthålsforsen (Stockholms stad), Mörsil
(Äggforsen), Krångede och Gammelänge av Krångede
ab., Hissmofors av Hissmofors ab. och
Hammar
forsen av Hammarforsens kraft-ab.
Svarthålsforsen torde snart bli utbyggd.
Kommunikationer. J. genomdrages av
tre viktiga järnvägslinjer: Norrländska tvärbanan,
Stambanan genom övre Norrland och
Indalsba-nan. Den förstn. följer Revsundens dal in i
stor-sjöbäckenet, passerar Östersund och böjer sedan
av mot v., följande Indalsälvens övre dal. 2 km
ö. om Storlien når banan sin största höjd, 601,2
m ö.h. Storlien är Sveriges högst belägna
järnvägsstation, 592 m ö.h. Banan är elektrifierad
liksom Stambanan genom övre Norrland, som
från Bräcke går mot ö.n.ö. mot Långsele.
Inlandsbanan följer genom J. i stort sett
kambro-silurens ö. gräns och avger vid Jämtlands Sikås en
bilinje till Hammerdal. Samtliga järnvägar äro
normalspåriga och tillhöra Staten. De ha en
längd inom landskapet av c:a 700 km. —
Lands-vägsnätets stomme utgöres av länshuvudvägen
Sundsvall—Trondheim och vägen
Åsarna—Östersund—Föllinge—Strömsund, kring vilka övriga
vägar gruppera sig. Med undantag för s.ö. delen är
vägnätet glest. Busslinjer trafikera de viktigaste
landsvägssträckorna. J.Ör;S.Es.
Fornlämningar. Stenåldersfynd finnas spridda över
hela landskapet. Av tidig karaktär är en vacker
kastspjutspets av ben från Offerdals sn. De flesta
härröra från en framskriden del av yngre
stenåldern; redskap av skiffer äro talrika, även sådana
av kvartsit förekomma. Naturalistiska
hällristningar finnas vid Glösabäcken i Alsens sn, vid Ånnsjön
i Åre och vid Gärdeån i Offerdal, hällmålningar vid
Skärvången i Föllinge sn och vid Hästskotjärn i
Kalls sn. Bronsåldern och tiden fram till Kr.f.
äro praktiskt taget fyndlösa; bronsåldern
representeras endast av en enkel dolkklinga från
Revsund samt ytterligare ett föremål. Med romersk
järnålder börja fynden åter i trakterna kring
Storsjön; vikingatidens bebyggelse, representerad av
gravar, bygravfält och lösa fynd, var ånyo
utbredd till större delen av J. Genom landskapet
gick under järnåldern en förbindelseled mellan
Hällristning (imålad) i Glösabäcken, Alsen.
— 371 —
— 372 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
