Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Historik - Järn- och stålframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH STÅL
genom införandet av elektriska masugnar och
elektrostå l-ugnar med högfrekvensugnen som
senaste tillämpningsform. Som råvara för
ståltillverkning har järnsvamp* ägnats stor
uppmärksamhet, spec. i Sverige. Flera
tillverkningsmetoder ha utarbetats, av vilka två, Sieurins och
Wibergs processer, ha bragts i praktisk drift. I
utvecklingen av metoderna för framställning av
j. ha svenska bergsmän i såväl äldre som nyare
tid gjort många betydelsefulla insatser.
Järn- och stålframställning. Efter tillverkningens
gång kan man indela järnproduktionen i
tack-järnsframställning, ståltillverkning och
formgivning (genom gjutning, smidning el. valsning).
Tackjärnsframställning. Järnets
utvinnande ur malmen sker för den ojämförligt största
delen av allt järn i masugn (el. hytta) genom
reduktion av järnmalm med kol. Malmen
kommer från gruvorna ant. som styckemalm el.
som ett fint pulver, s 1 i g (se Anrikning).
Styckemalmen rostas stundom för minskande av
svavelhalten (se Röstning). Sligen måste alltid sintras
till styckeform före användningen (se Sintring).
Därvid nedbringas svavelhalten och ökas
reducer-barheten. Genom blandning av olika sliger och
tillsättning av slaggbildare (främst kalksten)
skapar man vid sintringen förutsättningar för
bildande av lämplig slagg i hyttan. Samma resultat
nås vid styckemalm genom riktig avvägning av
beskickningen vid uppsättningen på
masugnen. I blästermasugnarna användes
träkol el. koks som bränsle, i
elektromas-ugnarna tillföres värmen på elektrisk väg,
och träkolet el. koksen är blott reduktionsmedel.
Beskickningen tillföres den 15—30 m höga
masugnspipan genom uppsättningsmåle t.
Malmen och kolet sjunka under processens
förlopp ned genom pipan och möta därvid en
uppåtstigande varm gas, som bildats genom
förbränning av kol med blästerluft och vid andra
reaktioner i masugnens nedersta del, stället.
Gasen reagerar med malmen och reducerar
järnoxiderna. I masugnsstället, där temp. är hög,
äger slutreduktionen rum, och det utreducerade
järnet smälter under stark kolupptagning (till
c:a 4% kol), varvid tackjärn bildas. Detta
sjunker till ugnens botten och täckes av den
lättare slaggen. Masugnen drives kontinuerligt,
och järn och slagg uttappas med jämna
mellanrum (se vidare Masugnsprocessen). Tackjärnet
gjutes till tackor el. stänger el. föres i flytande
form till stålverket. En mindre del gjutes direkt
till färdigprodukter, men huvuddelen av
gjutjärnet framställes vid gjuterierna i kupolugnar, där
tackjärn smältes tills, med järnskrot (se Gjutjärn
och Gjutning).
Efter användningsändamålet skiljer man
mellan gjuteri-, bessemer-, thomas-, martintackjärn
etc., vilka ha olika halter av kisel, mangan,
fosfor och svavel. Även vissa ferrolegeringar*
kunna framställas i masugn. Efter det använda
bränslet skiljer man mellan t r ä k o 1 s-, k o k
s-och elektrotackjärn. Träkolet ger den
högsta tackjärnskvaliteten men är dyrbart, och
träkolstackjärnet tränges därför tillbaka (se fig.
6). Utomlands dominerar kokstackjärnet helt,
och även i Sverige blir koksen alltmer brukad
Fig. 6. Tackjärnsproduktionens fördelning på
framställningsmetoder och produktionens storlek i Sverige
1800-19.48.
vid masugnsprocessen, trots att den måste
importeras. Elektrotackjärn, framställt med koks
som reduktionsmedel, intar kvalitativt en
mellanställning mellan träkols- och kokstackjärn. Man
har knutit stora förhoppningar till
elektrotack-järnsprocesserna i Sverige, men det har visat sig,
att de blott kunna få en måttlig användning,
emedan elkraften är ganska dyrbar. J ä r n s v a
m-p e n* (se även sp. 409), som erhålles, då malm
reduceras vid så låg temp., att produkten ej
smälter, har i Sverige en viss betydelse som
prima insatsmaterial i stålugnarna vid tillverkning
av kvalitetsstål.
Stålframställning. Vid framställning
av stål och välljärn nedbringas tackjärnets
kol-halt genom färskning. Vid
götstålproces-serna sker detta i flytande tillstånd, vid v ä
11-järnsmetoderna i halvsmält. Det finns
även s.k. torrfärskningsmetoder, vid
vilka reaktionerna ske helt utan smältning. För
den moderna massproducerande stålindustrien äro
götstålsprocesserna helt dominerande. Viktigast
bland dem äro martin-, bessemer-, thomas- och
elektrostålprocesserna, men även
degelstålmeto-den är fortfarande i bruk. De använda ugnarna
äro inbördes mycket olika vid dessa förfaranden,
men det metallurgiska förloppet är i stort sett
likartat. Vid bessemer- och thomasprocesserna
chargeras ugnen med flytande tackjärn, vid
martin- och elektrostålprocesserna med kallt el.
flytande tackjärn och dessutom järnskrot.
Char-gen utsättes för en kraftig oxidation genom
inverkan av syre ur luften el. ur järnmalm.
Därvid oxideras järnbadets kol och bortgår som
koloxid i gasform, det s.k. koket. Även kisel,
mangan och fosfor i badet oxideras helt el.
delvis och övergå i slaggen som oxider. Svavlet
oxideras ej men kan ändå under vissa förhål-
— 409 —
— 410 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
