Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH STÅL
■ Elektrostål
Fig. 7. Stålproduktionens fördelning på framställningsmetoder och produktionens
storlek i Sverige 1860—1948.
landen övergå i slaggen (se Defosforering och
Desulfurering). Avlägsnandet av dessa ämnen
kallas raffinering. Då kolhalten i badet
sänkts till önskat värde, avbrytes färskningen, ev.
legeringsämnen tillsättas, och stålet desoxideras
(se Desoxidation). I elektrostålugn har man
möjlighet att efter den oxiderande perioden göra
en ny slagg i ugnen under reducerande
förhållanden, varvid man når desoxidation och
svavelraffinering. Sedan stålet tappats ur ugnen i en
stor behållare, skänk, gjutes det i k o k i 1 1 e r
till göt el., ehuru i mindre omfattning, till
stål-g j u t g o d s (se Gjutning, sp. 740). Vid
tillverkning av o t ä t a t stål eftersträvar man
gasavgivning, medan götet stelnar i kokillen. Vid låg
kolhalt och hög syrehalt hos stålet nås detta. Vid
tätat stål däremot får icke någon gasavgivning
förekomma, och man desoxiderar därför med
ki-sel, aluminium el. något annat desoxidationsmedel.
Efter slaggens karaktär skiljer man mellan
sura och b a s i s k a stålprocesser. Vid de sura
består slaggen främst av kiselsyra samt järn- och
manganoxider. Infodringen i ugnen måste vara sur
(vanl. silikategel och kvarts), för att slaggen ej
skall fräta för mycket på den. Ingen svavel- el.
fosforrening kan åstadkommas vid de sura
processerna, utan råmaterialen måste ha låga halter
av dessa ämnen. Vid de basiska processerna
däremot kan man nedbringa både fosfor- och
svavelhalterna och behöver ej ställa så höga krav
på råmaterialen. Slaggen håller hög kalkhalt och
dessutom järn-, mangan- och magnesiumoxider
samt kiselsyra. Infodringen är basisk, bränd
magnesit och dolomit. De sura processerna
användas främst för stål med högre kolhalter och
vanl. av hög kvalitet, under det att de basiska
användas för alla kolhalter och framför allt för
ordinära stål.
Äldst bland de nu använda götstålspro-
c e s s e r n a är b e
s-semerprocesse n*.
Vid denna tillföres som
nämnts tackjärnet i
flytande form. Ugnen
är en surt infodrad,
päronformad, stjälpbar
s.k. konverter, genom
vars botten luft blåses
in under högt tryck
och passerar genom
järnbadet. Detta
utsät-tes därvid för kraftigt
oxiderande
förhållanden. Kisel och mangan
överföras som oxider
till slaggen under stark
värmeutveckling, som
håller badet flytande.
Efter en kort stund
börjar färskningen, och
även kolet oxideras. Vid
den basiska
bessemerprocessen el. t h
o-masprocessen håller tackjärnet hög halt
av fosfor, som oxideras
i blåsningens slutskede
och bindes i en kalkrik slagg. Denna användes
som gödselmedel inom jordbruket (thomasfosfat).
Den sura bessemerprocessen, som har relativt
obetydlig användning (se fig. 7), lämpar sig väl för
framställning av kvalitetsstål, t.ex. verktygsstål,
spec. knivstål, och har vidare en viss
användning för framställning av lågkolhaltig metall för
andra ugnar, främst högfrekvensugnar, i s.k.
duplexdrift. Vid thomasprocessen fås allmänna
konstruktionsstål m.fl. ståltyper samt flytande
stål för duplexdrift med t.ex. ljusbågsugn.
För massproduktion av stål är
martinpro-c e s s e n* den mest använda. Martinugnarna ha
rektangulär form, och ugnsbottnen är trågformig.
Chargevikten varierar från 10 till 450 t; i Sverige
är dock den vanliga storleken 15—60 t. Ugnarna
eldas med generatorgas, koksugnsgas, naturgas,
masugnsgas el. olja. Ofta kombineras olika
bränslen. För att erforderlig temp. skall nås i ugnen,
måste gas och förbränningsluft förvärmas till
hög temp. i med ugnen sammanbyggda
regeneratorer. Insatsen i ugnen utgöres av kallt el.
flytande tackjärn och vidare järnskrot i varierande
mängd, 25—75 % av chargevikten. Under
ned-smältningen oxideras kisel, mangan och en del
järn av den starkt oxiderande lågan i ugnen. De
bilda en på det smälta järnet flytande slagg, som
genom tillsats av järnmalm göres ännu mer
oxiderande, varvid koket kommer i gång och kolet
färskas bort. Då önskad kolhalt nåtts, avbrytes
färskningen genom desoxidation med
ferrolege-ringar, varefter ev. legeringsämnen tillsättas och
stålet tappas ur ugnen till skänken. Den sura
martinprocessen användes för framställning av
kvalitetsstål, ss. verktygsstål och kullagerstål,
under det den basiska begagnas vid tillverkning av
olegerat el. låglegerat stål av ordinär kvalitet.
Elektrostål* tillverkas dels i
Ijusbågsug-nar, dels i högfrekvensugnar (även kallade induk-
— 411 —
— 412 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
