Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järnindustri - Järnockra - Järnorganismer - Järnoxider - Järn-oxidhydrat, -oxidul, -oxidulhydrat, -oxiduloxid - Järnpiller - Järnporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNPORTEN
stenkol för metallurgisk koks som saknas. Det
kan i detta sammanhang vara skäl att nämna,
att Sverige är ett av de få länderna utan egna
stenkolstillgångar, där en livskraftig järnindustri
finnes. Detta är dels historiskt betingat, i det
att järnhantering bedrivits här sedan urminnes
tider, dels beroende på att järnhanteringen väl
förstått att utnyttja fördelen av rena malmer
och tillgång på träkol och vattenkraft. I stor
utsträckning måste emellertid koks och stenkol
importeras, vilket är en fördyrande faktor. Den
svenska järnindustrien är därför hänvisad till att
producera för hemmamarknaden och kan
exportera blott högt förädlat kvalitetsstål. Samtidigt
importeras en i vikt räknat större stålmängd,
vars värde emellertid i regel avsevärt understigit
exportens. Strömlinjediagrammet i fig. 10 ger
en överblick över den svenska järnhanteringen
från materialsynpunkt. Spec. framgår skrotets
stora betydelse för ståltillverkningen (se Järnskrot).
I tab. över tillverkningen ges också
stålkonsumtionen pr individ i olika länder. Importen och
exporten, som ske i form av valsverksprodukter
och smide, ha räknats om till stål i götform och
adderats till el. subtraherats från produktionen,
varefter summan dividerats med
befolkningssiffran. Denna stålkonsumtion pr capita ger en god
uppfattning om graden av industrialisering, och
det är intressant att se, att Sverige hunnit
mycket långt i detta avseende, distanserat blott
av USA. L.Vr.
Litt.; J. Furuskog, ”Det svenska järnet genom
tiderna” (1938); I. Sahlin & E. öhman,
”Järn-och ståltillverkning” (1940); A. Hultgren, A. B.
Selén & E. öhman, ”Värmebehandling av j.”
(1943); G. De Geer, ”Järnet i Sveriges
näringsliv” (2 uppl. 1947); ”Gemeinfassliche Darstellung
des Eisenhüttenwesens”, utg. av Verein Deutscher
Eisenhüttenleute (15 Aufl. 1949).
Järnockra, miner., röda, bruna el. gula, jordiga
järnföreningar, huvudsaki. hematit och limonit. Se
även Brunockra.
Järnorganismer, sådana organismer, som betinga
utfällning av järnföreningar i el. kring cellerna.
De mest bekanta j. äro vissa järnbakterier*.
Järnoxider. Järn bildar med syre oxiderna FeO,
Fe3O4 och Fe2O3 samt hydroxiderna Fe(OH), och
Fe(OH)3. — Järnoxidul, FeO, ferrooxid,
erhålles som ett svart, pyroforiskt pulver vid
upphettning av ferrooxalat under utestängande av luft.
Sönderdelar vatten särsk. i värme. — J ä r n o x
i-d ulhy d r a t, Fe(OH),, ferrohydroxid,
erhålles som en vit, flockig fällning, när ett ferrosalt
försättes med alkali. Oxideras mycket lätt. —
Järnox i d u 1 o x i d, Fe3O4, förekommer som mineralet
magnetit. Erhålles vid förbränning av järnfilspån
i luft som s.k. hammarslagg samt vid oxidation
av järn med vattenånga. — Järnoxid, Fe2O3,
f e r r i o x i d, finnes som mineralet järnglans,
blod-stensmalm, och erhålles vid glödgning av
ferri-hydroxid. Framställt genom upphettning av
järn-vitriol är det ett rödbrunt pulver, som användes
som målarfärg (engelskt rött, cap’ut moPtuum) och
som polermedel (polerrött, croc’us Martis). —
J ärnoxidhydrat, Fe(OH)3,
ferrihydr-o x i d, förekommer som mineralet järnockra, myr-
Fig. 10. Tillverkning och förbrukning av järn och stål
i Sverige år 1937.
malm. Erhålles som en rödbrun fällning, om
ferri-salter försättas med alkali el. ammoniak. Nyfällt
järnoxidhydrat äger en speciell adsorptionsförmåga
för arseniktrioxid och användes därför vid akuta
arsenikföreningar. Myrmalm användes i
gasre-ningskistorna för borttagande av svavelväte och
cyanväte. Lj.
Järn-oxidhydrat, -oxidul, -oxidulhydrat,
-oxidul-oxid, kem., se Järnoxider.
Järnpiller, se Järnpreparat.
Järnporten, namn på flera pass.
1) J. vid Donau (se bild vid d.o.) ö. om Or§ova.
Flodtrafiken ledes förbi J. i en 2,5 km lång kanal,
byggd 1891—95.
2) J. i Transsylvanien, 90 km n. om J.i), bekant
från flera turkinfall.
3) J. vid Derbend, förr kallad A 1 b a n s k a
porten, ett kustpass mellan Kaspiska havet och
en n.ö. utlöpare av Kaukasus, sedan gammalt en
strategiskt viktig punkt.
SU 15. — 417 —
14 — Red. avsl. uh 50.
— 418 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
