Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnporten - Järnpreparat, järnmedel - Järnridån - Järnringen - Järnrodanid - Järnryttare - Järnrött - Järnsalter - Ferrosalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNPREPARAT
4) J. i Balkanbergen, Bulgarien, 35 km v.n.v.
om staden Sliven, 1,097 m ö.h.
Järnpreparat, järnmedel, martia’lia (efter
Mars, järnets och krigets gud), ha i åtm. 1,500 år
använts som medel mot vissa slag av blodbrist
och därmed förbunden klenhet, särsk. bleksot
(kloros). Menghinis upptäckt 1746, att blodet,
enkannerligen de röda blodkropparna, är järnhaltigt,
syntes giva järnterapien ett fast underlag.
Frågan om järnets inverkan på blodbildningen har
emellertid visat sig mycket komplicerad och är
ännu ej klarlagd. Säkerligen spelar därvidlag järnet
ej blott den passiva rollen av byggnadsmaterial
för blodfärgämnet. Ej alla j. synas besitta verkan
i fråga. Åsikterna härom ha gått mycket i sär.
Av de senaste decenniernas forskningar synes
framgå, att verkan främst tillkommer
salter-na av tvåvärt järn (ferrosulfat, -karbonat,
-lak-tat, -jodid etc.) och metalliskt järn (järnpulver,
ferrum pulvera’tum, resp. reduc’tum), vilket senare
med saltsyran i magen bildar ferroklorid
(järn-klorur). De nämnda j. utgöra den verksamma
beståndsdelen i de olika slagen av järnpiller:
mest kända äro Blauds piller* med
ferro-karbonat. I verksam form överföras även det
trevärda järnets salter med vissa organiska syror, t.ex.
citron-, äppel- och vinsyra. En helt annan verkan
utöva det trevärda järnets salter med mineralsyror,
t.ex. ferriklorid (järnklorid), som är ett
sammandragande (adstringerande) och blodstillande (se
Gossypium haemostaticum), i större
koncentration frätande medel. De sistnämnda
ferrisalter-na torde efter resorption påverka
blodbildningen endast i den relativt ringa mån, som de
först reduceras till ferrosalter. Detsamma
gäller framför allt om de i stor utsträckning använda,
ej retande ferripreparaten,
järnäggviteföreningar-na (t.ex. liquor ferri albumina’ti, resp. caseina’ti,
ferrin) och järnsockerlösning (liquor ferri ox’idi
sacchara’ti, se Järnsocker). Hemoglobinet självt och
dess omvandlingsprodukter, av vilka flera förts i
handeln under stark reklam, torde ur
järnterapi-synpunkt vara praktiskt taget värdelösa.
Utöver medikation med j. användes sedan
gammalt järnterapi också i form av brunnskurer vid
järnhaltiga källor. De flesta järnkällorna
i Sverige hålla ferrokarbonat, äro ”stålkällor”,
t.ex. Medevi, Porla, Ramlösa, Henschens källa i
Ronneby, Ryd m.fl. Innehåller vattnet ferrosulfat,
talar man om ”vitriolkällor”. Berömda källor i
utlandet äro bl.a. S:t Moritz, Marienbad, Nauheim,
Pyrmont, Spaa, Sandefjord. Av vikt är, att
järnvattnen drickas mycket snart efter tappningen, enär
ferrosalterna lätt oxideras av luftens syre till
ferri-salter. Starkare järnvatten, liksom järndroppar,
böra intagas genom rör, så att ej tänderna svärtas.
För att ej magslemhinnan må retas, ges j. i regel
i samband med måltid. De framkalla ej sällan
förstoppning, som får motverkas genom tillsats av
lämpligt avföringsmedel. J. resorberas täml.
långsamt och framför allt ofullständigt från mage och
tunntarm. De avsöndras huvudsaki. genom
tjocktarmen. Hos människan har man ej iakttagit vare
sig akut el. kronisk resorptiv järnförgiftning. J.G.A.
Järnridån (efter teaterns järnridå, som av
brandsäkerhetsskäl finnes mellan scen och salong),
bildligt uttryck, syftande på den med militära och
polisiära maktmedel upprätthållna ordning och
frihet från ”insyn”, som kännetecknar
Sovjetunionen och dess drabantstater. Uttrycket (eng.
iron curtain) användes av W. Churchill i hans
uppmärksammade tal i Fulton 1946 men har
möjl. äldre rötter. Det kan påpekas, att den tyske
propagandaministern J. Goebbels med anledning
av Jaltakonferensen i febr. 1945 skrev en artikel,
i vilken han i grella färger målade en bild av
Europa efter ett totalt tyskt nederlag och bl.a.
begagnade just denna fras om länderna i ö.:
”en järnridå (eiserner Vorhang) kommer att gå
ned...”. L.;S.Br.
Järnringen, sportv., se Frisksport.
Jämrodanid, kem., se Järnsalter.
Järnryttare, se Spansk ryttare 1).
Jämrött, engelskt rött, se Caput mortuum.
Järnsalter. Järn bildar två serier salter:
ferro-och ferrisalter. Skrivas numera ofta järn(2)- och
järn(3)-salter.
Ferrosalter äro svagt blågröna el. färglösa och
kraftiga reduktionsmedel, då de lätt oxideras till
ferrisalter. — Ferroklorid, FeCl2, j ä r n k 1
o-r u r, erhålles genom upphettning av järn i torr
klorväteström. FeCl2+4H2O kristalliserar ur en
vattenlösning i blågröna, monoklina prismer, vilka
även erhållas, då järn löses i saltsyra. — F e r
robrom i d, FeBr2, järnbromur, bildas vid
förbränning av järn i bromånga, om järn finnes i
överskott. Ur en lösning av järn i bromvätesyra
kristalliserar FeBr2 + 6H,O i blågröna, rombiska
tavlor. Låter man brom inverka på FeBr,, erhålles
järnbromurbromid, Fe3Br8 (vanligt
brom-järn), en kristallinisk massa, som lämpar sig för
ofarlig transport av brom. — Ferro jodid, FeJ2,
j ä r n j o d u r, erhålles som ett ljusgrönt salt vid
direkt förening av elementen. — Ferrocyanid,
Fe(CN)2, järncyanur, existerar ej i fritt
tillstånd men däremot i många komplexföreningar,
t.ex. kaliumferrocyanid, K4[Fe(CN)6], gult
blodlut-salt*. — Ferrokarbonat, FeCO3,
förekommer som mineralet järnspat och erhålles som en
vit fällning, då en ferrosaltlösning försättes med
alkalikarbonat. Olösligt i vatten, men löses i
kol-syrehaltigt vatten under bildning av surt karbonat,
järnbikarbonat, och förekommer i denna
form i mineralkällor. — Ferronitrat, Fe(NO3)2,
bildas, om järn löses i kall, utspädd (c:a 5 %-ig)
salpetersyra. Framställes bättre genom dubbel
omsättning mellan ferrosulfat och blynitrat.
Kristalliserar vanl. med sex molekyler kristallvatten i
rombiska tavlor. — Ferrooxalat, FeC2O4 +
2H2O, erhålles som ett finkristalliniskt ljusgult
pulver, då en ferrosaltlösning försättes med
oxalsyra el. alkalioxalat. Svårlösligt i vatten. Ger med
kaliumoxalat ett lösligt guldgult dubbelsalt, som
på gr. av sin reduktionsförmåga användes som
fram-kallare i fotografien. — Ferrosulfat, FeSO4
+ 7H2O, järnvitriol, järnsulfat,
framställes genom att lösa järn i utspädd svavelsyra el.
genom att låta svavelkis, FeS2, vittra i fuktig luft.
Ljusgröna kristaller, vilka vittra i luft och på ytan
oxideras till brunt basiskt ferrisulfat. Mindre
känsligt mot luftens oxiderande inverkan är
dubbelsaltet ferroammoniumsulfat, Mohrs
salt*. Ferrosulfat är lättlösligt i vatten, olösligt
i alkohol. Användes som desinfektionsmedel, som
— 419 —
— 420 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
